Profetia om Babel

50 (A) Detta ord talade Herren om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:

Förkunna bland hednafolken,
    ropa ut det, res ett baner,
        ropa ut och dölj det inte.
    Säg: Babel är intaget[a],
        Bel[b] har kommit på skam,
            Merodak är krossad.
    Dess gudabilder har kommit
        på skam,
    dess avgudar är krossade.
(B) För ett folk drar upp
        mot det norrifrån.
    De ska göra dess land
        till en ödemark
            så att ingen kan bo i det.
    Både människor och djur ska fly.

(C) I de dagarna och på den tiden,
        säger Herren,
    ska Israels barn komma
        tillsammans med Juda barn.
    De ska gå under gråt
        och söka Herren sin Gud.
De ska fråga efter Sion
        och vända sig hitåt:
    ”Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
        i ett evigt förbund
            som aldrig ska glömmas.”

(D) Mitt folk var förlorade får.
    Deras herdar vilseledde dem
        och lät dem irra omkring
            på bergen.
    De strövade från berg till höjd
        och glömde sin viloplats.
(E) Alla som träffade på dem
        slukade dem,
    och deras motståndare sade:
        ”Vi är utan skuld.”
    Det hände för att de hade syndat
            mot Herren,
        rättfärdighetens boning,
    mot Herren, deras fäders hopp.

(F) Fly ut ur Babel,
        dra bort från kaldeernas land
    och var som bockar
        framför hjorden.
För se, jag ska väcka
        från nordlandet
    en mängd stora hednafolk
        och föra dem upp mot Babel.
    De ska rusta sig till strid mot det,
        från det hållet ska det erövras.
    Deras pilar ska vara
        som en skicklig hjältes,
    ingen vänder tomhänt tillbaka.
10 Kaldeen ska plundras,
    plundrarna ska alla få nog,
        säger Herren,
11 (G) för ni gladde er och jublade
        när ni skövlade min arvedel.
    Ni hoppade som kvigor
        på tröskplatsen
    och frustade som hingstar.
12 Er mor ska ändå stå med djup skam,
    hon som har fött er
        ska få skämmas.
    Se, sist av hednafolken
        ska hon bli en ödemark,
    ett torrt land och en öken!
13 (H) På grund av Herrens vrede
    ska det ligga obebott
        och helt öde.
    Var och en som går förbi Babel
        ska häpna och vissla
    vid tanken på alla dess plågor.

14 Rusta er till strid mot Babel
    från alla sidor,
        ni som spänner båge.
    Skjut på henne,
        spar inte på pilarna,
    för hon har syndat mot Herren.
15 (I) Höj segerrop över henne
        från alla håll:
    ”Hon har tvingats ge upp.
        Hennes stöd har fallit,
            hennes murar är nerrivna!”
    Detta är Herrens hämnd.
        Hämnas då på henne.
    Gör mot henne som hon har gjort.
16 (J) Utrota ur Babel den som sår
    och den som håller skäran
        i skördens tid.
    Undan det härjande svärdet
        ska var och en vända om
            till sitt folk
    och var och en fly hem till sitt land.

17 (K) Israel är ett vilsekommet får

    som jagats av lejon.

Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben. 18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung. 19 (L) Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt.

20 (M) I de dagarna och på den tiden,
        säger Herren,
    ska man söka efter Israels skuld,
        men den är borta,
    efter Juda synder,
        men de finns inte mer.
    För jag ska förlåta dem
        som jag låter leva kvar.

21 (N) Dra ut mot Meratajims[c] land

        och mot invånarna i Pekod[d].
    Förgör dem och vig dem
        åt förintelse, säger Herren,
    och gör i allt
        som jag har befallt dig.

22 Det är stridslarm
    och stor förödelse i landet.
23 (O) Hur sönderbruten
        och krossad är den inte,
    den hammare som slog
        hela jorden!
    Hur har inte Babel kommit
        hednafolken att häpna!
24 Jag lade ut en snara
        för dig, Babel,
    och du blev fångad
        innan du visste om det.
    Du ertappades och greps,
        för det var mot Herren
    du hade gett dig i strid.
25 Herren öppnade sitt vapenförråd
        och tog fram sin vredes vapen,
    för Herren Gud Sebaot hade
        ett verk att utföra
            i kaldeernas land.
26 Ryck fram mot det från alla håll,
        öppna dess förrådshus,
    kasta i en hög vad där finns,
            som man gör med säd,
        och vig det åt förintelse.
    Låt ingenting bli kvar av det.
27 Döda alla dess tjurar,
        för ner dem till slakt.
Ve dem, för deras dag har kommit,
        tiden för deras straff!
28 (P) Lyssna till flyktingarna
    som söker rädda sig
        ut ur Babels land,
    för att i Sion förkunna Herren
        vår Guds hämnd,
    hämnden för hans tempel.

29 Kalla samman bågskyttar
    mot Babel,
        alla som kan spänna en båge.
    Slå läger runt omkring det,
        låt ingen komma undan.
    Vedergäll det för dess gärningar,
        gör mot det precis som det själv
            har gjort,
    för det har handlat övermodigt
        mot Herren,
            mot Israels Helige.
30 (Q) Därför ska dess unga män falla
        på gatorna,
    alla dess stridsmän ska gå
        under på den dagen,
    säger Herren.

31 (R) Se, jag är emot dig, du övermodige,

        säger Herren Gud Sebaot,
    för din dag har kommit,
        den tid då jag ska straffa dig.
32 (S) Då ska den övermodige
    stappla och falla,
        och ingen ska resa upp honom.
    Jag ska tända eld på hans städer
        och elden ska förtära allt
            omkring honom.

33 Så säger Herren Sebaot:
    Förtryckta är Israels barn
        och Juda barn med dem.
    Alla som har fört dem i fångenskap
        håller fast dem
    och vägrar att släppa dem.
34 (T) Men deras återlösare är stark,
        Herren Sebaot är hans namn.
    Han tar sig an deras sak,
        och skaffar ro åt jorden
    men oro åt Babels invånare.

35 Svärd mot kaldeerna, säger Herren,
    mot Babels invånare,
        mot dess furstar och vise män!
36 (U) Svärd mot lögnprofeterna,
        de ska stå där som dårar.
    Svärd mot dess hjältar,
        de ska bli förfärade.
37 (V) Svärd mot dess hästar och vagnar,
    mot alla främmande folk därinne,
        de ska bli som kvinnor.
    Svärd mot dess skatter,
        så att de rövas bort.
38 Torka ska drabba dess vatten,
        de ska torka ut,
    för det är ett gudabildernas land,
        med sina skrämmande avgudar
            uppför de sig som galna.
39 (W) Därför ska schakaler bo där
    tillsammans med andra ökendjur.
        Strutsar ska där ha sin boning.
    Aldrig mer
        ska någon människa bo där,
    från släkte till släkte
        ska det vara obebott.
40 (X) Liksom när Sodom och Gomorra
        med sina grannstäder
    ödelades av Gud,
        säger Herren,
    så ska ingen bo där,
        ingen människa mer vistas där.

41 (Y) Se, ett folk kommer norrifrån,
        ett stort hednafolk,
    många kungar reser sig
        från jordens yttersta ände.
42 (Z) De bär båge och lans[e],
        de är grymma och skoningslösa.
    Larmet från dem
        är som havets dån,
    på hästar rider de fram,
        rustade som kämpar till strid
            mot dig, du dotter Babel.
43 När Babels kung[f] hör ryktet om dem
        sjunker hans händer ner.
    Ängslan griper honom,
        ångest som
            hos en barnaföderska.

44 (AA) Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig?

45 Hör därför vad Herren har beslutat om Babel och tankarna som han tänkt om kaldeernas land.

Även de minsta i hjorden
        ska släpas bort,
    och deras betesmark
        ska häpna över dem.
46 Vid ropet: ”Babel är intaget!”
        ska jorden bäva
    och ett skriande höras
        bland folken.

Footnotes

  1. 50:2 Babel är intaget   Babel föll 539 f Kr för Koresh (Dan 5:31, 6:28). Därefter minskade Babel gradvis i betydelse och låg helt öde först efter nytestamentlig tid. Jfr Jes 47, Upp 17-18.
  2. 50:2 Bel   Titel för Mesopotamiens högsta gud (jfr ”Baal”), under Babels tid Marduk (Merodak).
  3. 50:21 Meratajim   Hebr. för ”dubbel envishet”. På akkadiska Marratum, saltträsk i sydöstra Irak.
  4. 50:21 Pekod   Hebr. för ”straffa”. På akkadiska Pukudu, stamgrupp i östra Irak.
  5. 50:42 lans   Annan översättning: ”kroksabel”.
  6. 50:43 Babels kung   Nabonidus (556-539 f Kr). Se Dan 5:1f med not.