9 O, om mitt huvud vore en vattenbrunn
    och mitt öga en källa av tårar,
då skulle jag gråta dag och natt
    över de fallna bland mitt folk.

⁷ Våra missgärningar vittnar mot oss,
    men grip ändå in, Herre,
för ditt eget ryktes skull!
    Många gånger har vi fallit
och syndat mot dig.

² Hon gråter bittert i natten,
    hennes kinder blir våta av tårar.
Bland alla vänner som älskade henne
    finns nu ingen som tröstar henne.
Alla har svikit henne
    och blivit hennes fiender.

¹⁶ Därför gråter jag,
    tårarna strömmar från mina ögon.
Långt borta från mig är den som kunde trösta
    och ge mig ny livslust.
Mina barn är utblottade,
    för min fiende har tagit över.”

¹⁸ ”Herren är rättfärdig,
    för jag var upprorisk mot hans bud.
Lyssna nu, alla folk,
    och se min plåga!
Mina unga kvinnor och män
    har förts bort i fångenskap.