(A) Men jag tänkte:
    Jag vill glömma honom
        och inte mer tala i hans namn.
    Då blev det som en brinnande eld
        i mitt hjärta, instängd i mitt inre.
    Jag ansträngde mig
        att hålla den inne
    men lyckades inte.

10 (B) Jag hör många förtala mig,
        det är skräck från alla håll:
    ”Ange honom!”
        ”Ja, vi ska ange honom!”
    Alla som stått mig nära
        väntar på att jag ska falla.
    ”Kanske låter han lura sig,
        så kan vi besegra honom
            och ta hämnd på honom.”

11 (C) Men Herren är med mig
        som en mäktig hjälte.
    Därför ska mina förföljare falla
        och inte besegra mig.
    De ska stå där med stor skam,
        för de har handlat utan förstånd.
    De ska drabbas av evig vanära
        som inte ska glömmas.

Read full chapter