18 (A) Din väg och dina gärningar
        vållar dig detta.
    Din ondska gör att det blir så bittert,
        att plågan träffar dig
            ända in i hjärtat.

19 (B) O, mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig av smärta
        i mitt hjärtas djup.
    Mitt hjärta klagar i mig,
        jag kan inte tiga,
    för min själ har hört
        hornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut,
        hela landet läggs öde.
    Plötsligt blir mina tält förstörda,
        på ett ögonblick mina tältdukar.

Read full chapter