Dom över otrohet och orättfärdighet

(A) Gå runt på gatorna i Jerusalem

    och lägg märke till vad ni ser,
    sök på torgen om ni finner någon,
        om det finns någon enda
    som gör rätt och frågar
        efter trohet.
    Då ska jag förlåta staden.
Men även om de säger:
        ”Så sant Herren lever”,
    så svär de ändå falskt.

(B) Herre, är det inte trohet
        dina ögon söker?
    Du slog dem,
        men de kände ingen smärta.
    Du gjorde slut på dem,
        men de vägrade
            att ta emot tillrättavisning.
    De gjorde sina pannor
        hårdare än klippan
    och vägrade omvända sig.

Då tänkte jag:
    Det är bara enkelt folk,
        de är dåraktiga,
    för de känner inte Herrens väg,
        sin Guds domslut.
(C) Nu går jag till de stora
        och talar med dem.
    De måste ju känna Herrens väg
        och sin Guds domslut.
    Men också de har brutit sönder oket
        och slitit av banden.
(D) Därför ska lejonet från skogen
        slå dem
    och stäppvargen
        slita sönder dem.
    Leoparden ska lura
        vid deras städer
    och alla som går ut
        ska rivas ihjäl,
    för deras brott är många
        och deras avfall svåra[a].

(E) Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
        och svurit vid gudar
            som inte finns.
    Jag gav dem fullt upp av allt,
        men de var otrogna
    och samlades i skaror
        vid horhusen.
(F) De liknar välnärda,
        brunstiga hingstar,
    var och en gnäggar
        efter sin nästas hustru.
(G) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett folk som detta?

10 (H) Dra upp mot hennes
    vingårdsterrasser
        och förstör dem,
    men gör inte slut på henne helt.
        Riv bort hennes rankor,
            de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
    både Israels hus och Juda hus,
        säger Herren.
12 (I) De har förnekat Herren och sagt:
        ”Han finns inte där.
    Inget ont ska drabba oss,
        svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
        Guds ord är inte i dem.
    Vad de säger ska drabba
        dem själva.”

14 (J) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
        Eftersom ni talar på det sättet,
    se, därför ska jag göra
        mina ord i din mun till en eld
    och detta folk till ved,
        och elden ska förtära dem.
15 (K) Se, jag ska sända ett hednafolk
        mot er fjärran ifrån,
    ni av Israels hus, säger Herren,
    ett starkt hednafolk,
        ett urgammalt folk,
    ett folk vars språk du inte känner
        och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
        de är alla krigare.
17 (L) De ska sluka din skörd
        och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och döttrar,
        de ska sluka dina får och kor,
    de ska sluka dina vinstockar
        och fikonträd.
    Dina befästa städer som du litar på,
        ska de förstöra med svärd.

18 (M) Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren. 19 (N) Om ni då frågar: ”Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara dem: ”Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”

20 Kungör det för Jakobs hus,
        ropa ut det i Juda och säg:
21 (O) Hör detta,
        du dåraktiga folk utan förstånd!
    Ni har ögon och ser inte,
        ni har öron och hör inte.
22 (P) Skulle ni inte frukta mig,
        säger Herren,
    skulle ni inte bäva för mig,
        jag som har satt sand
            till gräns för havet,
        till en evig gräns
            som det inte kan överskrida.
    Hur dess vågor än svallar
        förmår de inget,
    och hur de än brusar
        kan de inte komma över den.

23 (Q) Men detta folk har ett motsträvigt
        och upproriskt hjärta.
    De har vänt sig bort
        och gått sin egen väg.
24 (R) De säger inte i sina hjärtan:
    ”Låt oss frukta Herren vår Gud,
        som ger regn i rätt tid
            både höst och vår
    och som skänker oss
        de bestämda skördeveckorna.”

25 (S) Era missgärningar
        har nu bringat detta i olag,
    era synder håller det goda
        borta från er,
26 för bland mitt folk
        finns ogudaktiga människor.
    De ligger i bakhåll
        liksom jägaren ligger på lur,
    de sätter snaror
        och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
        är deras hus fulla av svek.
    Därför har de blivit stora och rika,
        de har blivit feta och skinande.
28 (T) Deras onda gärningar
    har ingen gräns,
        de dömer inte rättvist,
    de verkar inte
        för den faderlöses sak
    och hjälper inte den fattige
        att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett hednafolk som detta?

30 (U) Förfärliga och fruktansvärda saker
        sker i landet.
31 (V) Profeterna profeterar lögn,
    och prästerna styr efter deras råd.
        Så vill mitt folk ha det.
    Men vad ska ni göra
        när slutet på det kommer?

Footnotes

  1. 5:6 svåra   Annan översättning: ”talrika”.

Herrens dom över folkets otrohet och synd

”Gå gata upp och gata ner i Jerusalem!
    Se er noga omkring!
Sök på torgen,
    om ni kan finna någon,
om det finns någon enda
    som handlar rätt och söker sanning –
då ska jag förlåta staden!
    Även om de säger:
’Så sant Herren lever’,
    så svär de falskt.”

Herre, är det inte sanning dina ögon söker?
    Du slog dem, men de kände ingen smärta,
du krossade dem, men de vägrade ta varning.
    De har gjort sina ansikten hårda som sten
och vägrat vända om.
    Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
    de känner inte till Herrens vilja
och vad Gud kräver.
    Nu ska jag gå till de mäktiga
och tala med dem.
    De känner nog till Herrens vilja
och sin Guds krav.”
    Men också dessa hade enhälligt brutit oket
och slitit av banden.
    Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem,
en varg från öknen ska störta sig över dem,
    en leopard ska lura utanför deras städer,
och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken.
    För deras synder är många,
och gång på gång har de avfallit.

”Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar som inte är gudar.
    Jag gav dem allt de behövde,
men de var otrogna
    och trängdes vid de prostituerades hus.
De är som välfödda och lystna hingstar
    i sina begär efter andras hustrur.
Skulle jag inte straffa dem för sådant?
    säger Herren.
Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

10 Gå upp mot vingårdsterrasserna
    och förstör dem,
men utplåna inte allt.
    Riv bort vinrankorna,
för de är inte Herrens.
11     Folket i Israel och Juda
har varit mycket trolösa mot mig, säger Herren.”

12 De har ljugit om Herren
    och nonchalerat honom:
”Det kommer inget ont över oss.
    Vi behöver varken se hungersnöd eller krig.
13 Profeternas tal är bara vind,
    de har inga ord från Gud att komma med.
De drabbas bara själva.”

14 Därför säger Herren, härskarornas Gud:

”Eftersom ni talar så,
    ska jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved som den förtär.
15     Jag ska låta ett folk långt bortifrån
komma över er, ni israeliter,
    säger Herren,
ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden
    och vars språk du inte förstår,
vars tal du inte begriper.
16     Deras koger är som en öppen grav.
Alla är de tappra krigare.
17     De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska sluka dina får och din nötboskap,
    de ska sluka dina vinrankor och fikonträd.
Dina befästa städer, som du förlitar dig på,
    ska de förgöra med svärd.

18 Men inte heller då ska jag utplåna er helt, säger Herren. 19 Och om de då frågar: ’Varför har Herren, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’

20 Meddela detta för Jakobs folk,
    förkunna det i Juda:
21 Hör detta, du dåraktiga folk
    som inget förstår,
som har ögon men inte ser
    och öron men inte hör.
22 Skulle ni inte frukta mig?
    säger Herren,
skulle ni inte bäva inför mig?
    Jag satte sanden till havets gräns,
till en evig ordning som inte kan överskridas.
    Dess vågor svallar men dämpas där,
de brusar men kommer inte över.
23     Men detta folk är trotsigt och upproriskt.
Det har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24     De tänker inte:
’Låt oss frukta Herren, vår Gud,
    han som ger regn i rätt tid,
både höst och vår,
    och tryggar våra skördeveckor.’
25 Era brott har rubbat den här ordningen,
    era synder har berövat er allt detta goda.

26 Bland mitt folk finns det onda människor
    som lurar som fågelfängare
och lägger ut fällor för att fånga människor.[a]
27     Likt en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
    Därför har de blivit mäktiga och rika,
28 feta och skinande[b],
    och det finns ingen gräns för deras onda gärningar.
De dömer inte rättvist
    och driver inte den faderlöses sak till seger,
inte heller försvarar de den fattiges rätt.
29     Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
    Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

30 Fruktansvärda och förskräckliga ting
    har hänt landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
    prästerna styr efter deras råd,
och mitt folk vill ha det så!
    Men vad ska ni göra
när slutet på detta kommer?

Footnotes

  1. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  2. 5:28 Betydelsen av grundtextens ord är osäker.