du jungfru dotter Babel.
    Sätt dig på jorden utan tron,
        du kaldeernas dotter,
    för man ska inte mer kalla dig
        den fina och förnäma.

² Ta en kvarn^[a] och mal mjöl,
        lägg av din slöja^[b],
    lyft upp släpet, blotta benen,
        vada genom strömmarna.
^3 (B) Din nakenhet ska blottas,
        din skam ska synas.
    Jag ska utkräva hämnd
        och inte skona någon.
^4 (C) Vår återlösares namn
    är Herren Sebaot, Israels Helige!

⁵ Sitt tyst och dra dig undan i mörkret,
        du kaldeernas dotter,
    för du ska inte mer kallas
        kungarikenas drottning.
^6 (D) Jag blev vred på mitt folk,
    jag vanhelgade min arvedel
        och gav dem i din hand.
    Och du visade dem
        ingen barmhärtighet,
    du lät ditt ok tynga de gamla.
^7 (E) Du tänkte:
    "Jag ska vara drottning
        för alltid!"
    Så du tog dig inte i akt
        och tänkte inte på slutet.

^8 (F) Hör nu detta,
    du som lever i lyx,
        du som tronar så trygg,
    du som säger i ditt hjärta:
        "Jag och ingen annan!
    Aldrig ska jag sitta som änka,
        aldrig veta av barnlöshet."
^9 (G) Plötsligt ska båda dessa olyckor
    drabba dig, på en och samma dag:
        barnlöshet och änkestånd.
    I fullt mått ska de drabba dig,
        trots dina många trollkonster^[c],
    trots dina besvärjelsers stora kraft.
¹⁰ Du litade till din ondska och tänkte:
        "Ingen ser mig."
    Din vishet och kunskap
        förledde dig,
    och du sade i ditt hjärta:
        "Jag och ingen annan."
¹¹ Därför ska en olycka drabba dig
        som du inte kan besvärja,
    ett fördärv ska falla över dig
        som du inte kan avvärja.
    Plötsligt ska förödelsen drabba dig,
        när du minst anar det.

¹² Träd fram med dina besvärjelser
        och dina många trollkonster,
    som du har tröttat ut dig med
        sedan din ungdom.
    Kanske kan du få hjälp,
        kanske kan du skrämma bort
            faran?
¹³ Du har tröttat ut dig
        med dina många rådslag.
    Nu får de träda fram
        och rädda dig,
    de som mäter upp himlen
        och spanar i stjärnorna^[d]
    och kungör månad för månad
        vad som ska komma över dig.
^14 (H) Se, de är som strå
        som bränns upp i eld,
    de kan inte rädda sitt liv
        ur lågornas våld.
    Det är ingen koleld
        att värma sig vid,
    ingen brasa att sitta vid.
¹⁵ Så går det med
        dem som du tröttade ut dig med,
    dem du har handlat med
        sedan din ungdom.
    De irrar bort var och en åt sitt håll,
        det finns ingen som räddar dig.

        till en ödemark,
    ett torrt land och en öken,
        ett land där ingen bor
    och där ingen människa går fram.
^44 (A) Jag ska straffa Bel i Babel
    och dra ut ur hans gap
        vad han har slukat.
    Hednafolken ska inte mer
        strömma till honom,
    också Babels murar ska falla.

^45 (B) Dra ut därifrån, mitt folk.
    Var och en ska rädda sitt liv
        undan Herrens brinnande vrede.

        som hörs i landet,
    även om ett rykte kommer ena året
        och ett nytt rykte nästa år,

        och härskare står mot härskare.

⁴⁷ För se, dagar ska komma
    då jag ska straffa
        Babels avgudar
    och då hela dess land ska stå
        med skam
    och alla bli slagna därinne.
^48 (D) Då ska de jubla över Babel,
    himmel och jord
        och allt som finns där,
    för norrifrån kommer
        härjarna över det,
    säger Herren.
⁴⁹ På grund av dem som har dräpts
        i Israel måste Babel falla,
    så som dräpta över hela jorden
        har fallit för Babels skull.

^50 (E) Ni som räddat er undan svärdet,
        ge er av, stanna inte!
    Kom ihåg Herren i fjärran land
        och låt Jerusalem vara
            i era hjärtan!
⁵¹ Vi står här med skam,
        vi blir hånade.
    Blygsel täcker vårt ansikte,
        för främlingar har trängt in i
    de heliga platserna i Herrens hus.

    säger Herren,
        då jag ska döma Babels avgudar
    och i hela dess land
        ska slagna män jämra sig.
^53 (F) Även om Babel steg upp till himlen
    och gjorde sin befästning
        hög och ointaglig,
    så skulle ändå plundrare
        från mig nå dit, säger Herren.

⁵⁴ Sorgerop hörs från Babel
    och stor förödelse
        från kaldeernas land,
⁵⁵ för Herren ödelägger Babel
    och gör slut på
        det stora larmet därinne.
    Deras vågor brusar
        som stora vatten,
    dånet av dem ljuder högt,

        som ödelägger,
    och hjältarna där tas till fånga,
        deras bågar bryts sönder.
    Herren är en vedergällningens Gud,
        han lönar till fullo.
⁵⁷ Jag ska göra dem druckna,
    Babels furstar och visa,
        dess ståthållare, styresmän
            och hjältar.
    De ska somna in i en evig sömn
        och aldrig mer vakna,
    säger Kungen.
        Herren Sebaot är hans namn.

^58 (H) Så säger Herren Sebaot:
    Babels breda murar
        ska rivas ner i grund,
    och de höga portarna
        ska brännas upp i eld.
    Så mödar sig folken för intet
        och folkslagen arbetar sig trötta
    för det som blir lågornas rov.