Herrens berg

(A) Det ord som Jesaja, Amos son, såg i en syn angående Juda och Jerusalem:

(B) Det ska ske i den yttersta tiden
    att berget med Herrens hus
        ska stå fast grundat
    och vara högst bland bergen,
        upphöjt över höjderna.
    Alla hednafolk ska strömma dit,
(C) många folk ska gå i väg och säga:
    "Kom, låt oss gå upp
        till Herrens berg,
            till Jakobs Guds hus.
    Han ska lära oss sina vägar
        så att vi kan vandra
            på hans stigar."
    För undervisning ska gå ut
        från Sion,
    Herrens ord från Jerusalem.
(D) Han ska döma mellan hednafolken
        och skipa rätt för många folk.
    Då ska de smida sina svärd
        till plogbillar
    och sina spjut
        till vingårdsknivar.
    Folk ska inte lyfta svärd mot folk
        och inte mer öva för krig.
Kom, ni av Jakobs släkt,
    låt oss vandra i Herrens ljus.

Herrens dag

Du har förskjutit ditt folk,
        Jakobs hus,
    för de är fulla
        av Österlandets tänkande,
            de är spåmän som filisteerna.
    De sluter förbund
        med främmande folk.
Deras land är fullt av silver och guld,
        det är ingen ände på deras skatter.
    Deras land är fullt av hästar,
        det är ingen ände
            på deras vagnar[a].
(E) Deras land är fullt av avgudar,
    och de tillber sina händers verk,
        det som deras fingrar har gjort.
Därför blir människorna nerböjda
        och männen ödmjukade.
    Du ska inte förlåta dem.

10 (F) Fly in i klippan och göm dig i stoftet
    av fruktan för Herren
        och hans höga majestät,
11 (G) för människornas stolta ögon
    ska ödmjukas,
        männens högmod bli nerböjt.
    Herren ensam
        ska vara upphöjd på den dagen.

12 (H) För Herren Sebaots dag
        ska komma
    mot allt som är stolt och högt,
        mot allt som är upphöjt
            så att det ödmjukas,
13 mot Libanons alla cedrar,
        de höga och upphöjda,
    och Bashans alla ekar[b],
14 mot alla höga berg
        och alla stolta höjder,
15 mot alla höga torn
        och alla fasta murar,
16 mot alla Tarshishskepp[c]
        och alla ståtliga fartyg[d].
17 Människornas stolthet
        ska böjas ner
    och männens högmod
        ödmjukas.
    Herren ensam
        ska vara upphöjd på den dagen,
18 och avgudarna ska helt försvinna.

19 (I) Man ska fly in i klippgrottor
        och jordhålor
    av fruktan för Herren
        och hans höga majestät,
    när han reser sig
        för att slå jorden med skräck.
20 (J) På den dagen
    ska människorna kasta bort
        till mullvadar och fladdermöss
    sina avgudar av silver
        och avgudar av guld
    som de har gjort åt sig för att tillbe.
21 De ska fly in i klippskrevor
        och bergsklyftor
    av fruktan för Herren
        och hans höga majestät,
    när han reser sig
        för att slå jorden med skräck.

22 (K) Förlita er inte på människor,
    som bara har en vindpust
        i sin näsa!
    Vad är de att räkna med?

Footnotes

  1. 2:7 hästar … vagnar   Uttryck för militär styrka (se t ex 2 Kung 6:14f, Ps 20:8).
  2. 2:13 cedrar … ekar   Det finaste träet från högländerna i Libanon (1 Kung 7:2f) och Golanhöjderna.
  3. 2:16 Tarshishskepp   Långfärdsskepp för handel med fjärran länder som Tarshish (kanske Spanien). En flotta med sådana skepp hade förlist på Joshafats tid (1 Kung 22:49, Ps 48:8).
  4. 2:16 alla ståtliga fartyg   Annan översättning:"allt som är vackert att se".

Herrens berg

(Mika 4:1-3)

Detta är vad som uppenbarades för Jesaja, Amos son, angående Juda och Jerusalem:

I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
    stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
    Alla folk ska strömma dit,
många folk ska komma och säga:
    ”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
    Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
    Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
        och Herrens ord från Jerusalem.
Han ska döma mellan nationerna,
    skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
    och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
    och inte mer träna sig för krig.

Kom, Jakobs släkt,
    och låt oss vandra i Herrens ljus!

Herrens dag

Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,
    därför att det var fullt av österns vidskepelse,
spåmän som filistéerna,
    och de gör handslag med hedningar.[a]
Landet är fullt av silver och guld,
    av tallösa skatter,
och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.
    Landet är fullt av avgudar,
och folket tillber människohänders verk,
    det som deras fingrar har gjort.
Därför tvingas människan att böja sig
    och mänskligheten förödmjukas.
Förlåt dem inte!

10 Fly in i klippan,
    göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
    och hans höga majestät.
11 De högmodigas blick ska förödmjukas,
    människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.

12 Härskarornas Herre har bestämt en dag
    då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
    och det ska förödmjukas,
13 liksom alla Libanons cedrar,
    de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14     alla höga berg
och alla höga kullar,
15     alla höga torn
och befästa murar,
16     alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17     Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
    Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18 och avgudarna ska försvinna.

19 Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig för att skaka jorden.
20 Den dagen ska människorna kasta ut
    åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
    som de gjort åt sig och tillbett.
21 De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig
    för att skaka jorden.

22 Sätt inget hopp till en människa
    som inte är mer än sin andedräkt!
    Vad är hon att räkna med?

Footnotes

  1. 2:6 I sista satsen i versen är grundtextens innebörd osäker.