Vi har en stark stad.
    Frälsningen gör han
        till murar och värn.
^2 (B) Öppna portarna
    och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
        ett folk som förblir troget.
^3 (C) Den som är fast i sitt sinne
        bevarar du i frid,
    i frid, för han förtröstar på dig.
^4 (D) Förtrösta på Herren för evigt,
    för Herren Herren
        är en evig klippa.
^5 (E) Han störtar ner dem som tronar
            i höjden,
        den stolta staden ödmjukar han.
    Han slår den ner till jorden,
        han tar ner den i stoftet.
^6 (F) Den trampas ner under fötterna –
    fattigas fötter, svagas steg.

^7 (G) Den rättfärdiges väg är jämn.
    Du, den Rättvise,
        jämnar den rättfärdiges stig.
^8 (H) Ja, på dina domars väg, Herre,
        väntar vi dig.
    Ditt namn och din ära
        är vår själs längtan.
^9 (I) Min själ längtar efter dig om natten,
        anden i mig söker dig,
    för när dina domar drabbar jorden
        lär sig världens invånare
            rättfärdighet.
¹⁰ När den ogudaktige får nåd
        lär han sig inte rättfärdighet.
    I det land där rätt skulle råda
        handlar han orätt,
            han ser inte Herrens höghet.
¹¹ Herre, din hand är upplyft,
        men de ser det inte.
    De ska se din iver för folket
        och blygas,
    den eld som är avsedd
        för dina fiender ska förtära dem.
^12 (J) Herre, du ska ge oss frid,
    för allt som vi har uträttat
        har du utfört åt oss.
¹³ Herre vår Gud, andra herrar än du
        har härskat över oss,
    men bara genom dig
        prisar vi ditt namn.
^14 (K) De är döda, de får inte liv igen,
        deras andar kan inte uppstå.
    Därför har du gripit in
        och förgjort dem,
    du har utplånat minnet av dem.

¹⁵ Du har förökat folket, Herre.
    Du har förökat folket
        och visat dig härlig,
    du har utvidgat
        landets alla gränser.
^16 (L) Herre, i nöden sökte de dig,
        de utgöt tysta böner
    när din tillrättavisning
        drabbade dem.
^17 (M) Som en havande kvinna våndas
    när hon är nära att föda
        och ropar ut sin smärta,
    så är det med oss inför dig, Herre.
^18 (N) Vi var havande och våndades,
        men vi födde vind.
    Vi har inte gett landet frälsning,
        och ingen föds till att bo
            på jorden.

^19 (O) Dina döda ska bli levande,
        mina dödas^[a] kroppar ska uppstå.
    Vakna upp och jubla,
        ni som bor i stoftet,
    för din dagg är ljusets dagg,
        och jorden ska ge igen
            de avsomnade.
^20 (P) Kom, mitt folk,
    och gå in i dina kamrar,
        stäng igen dörrarna efter dig.
    Göm dig ett litet ögonblick
        tills vreden har gått förbi.
^21 (Q) För se, Herren kommer
        ut ur sin boning
    för att straffa jordens invånare
        för deras missgärning.
    Jorden ska blotta
        sina blodskulder
    och inte längre dölja
        sina dräpta.