Herren kan rädda, inte Egypten

31 (A) Ve dem som drar ner

        till Egypten för att få hjälp.
    De förlitar sig på hästar
        och förtröstar på vagnar
            för att de är många,
    och på ryttare
        för att mängden är stor.
    De vänder inte sin blick
        till Israels Helige
    och frågar inte efter Herren.
(B) Men också han är vis
    och låter olyckan komma,
        han tar inte tillbaka sina ord.
    Han reser sig mot de ondas hus
        och mot hjälp från förbrytare.
(C) För egyptierna är människor
        och inte Gud,
    deras hästar är kött och inte ande.
        Herren ska räcka ut sin hand,
    och hjälparen ska vackla
        och den hjälpte falla,
    båda går under tillsammans.
(D) För så har Herren sagt till mig:
        Liksom ett lejon ryter,
    ett ungt lejon över sitt rov
        när många herdar
            samlas emot det,
        och inte skräms av herdarnas rop
            eller räds deras oväsen,
    så ska Herren Sebaot komma ner
        för att strida på Sions berg
            och uppe på dess höjd.
(E) Som fågeln breder ut sina vingar
    ska Herren Sebaot beskydda
        Jerusalem.
    Han ska beskydda och hjälpa,
        skona och rädda.

(F) Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. (G) För på den dagen ska var och en kasta bort sina avgudar av silver och avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. (H) Assur ska falla[a], men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas ska förtära honom. Han ska fly för svärd, och hans unga män ska bli slavar. (I) Hans klippa ska förgås av skräck, och hans furstar ska förfärade fly för baneret.

Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.

Footnotes

  1. 31:8 Assur ska falla   Troligen vid Jerusalem 701 f Kr (37:36). Se Nahums bok för Nineves fall 612 f Kr.

31 Ve dem som far till Egypten för att få hjälp!
    De litar på hästar
och förtröstar på de många vagnarna
    och den stora mängden av ryttare.
De vänder sig inte till Israels Helige
    och söker inte Herren.
Men han är också vis,
    han låter olyckan komma
och tar inte tillbaka vad han sagt,
    utan reser sig mot de ondas släkt
och mot dem som hjälper andra göra orätt.
    Egypterna är människor och inte Gud.
Deras hästar är av kött och inte ande.
    När Herren sträcker ut sin hand
vacklar hjälparen,
    och den som skulle hjälpas faller.
Tillsammans går de under.

För så har Herren sagt till mig:

”När ett lejon ryter över sitt byte,
    bryr det sig inte om herdarnas rop och skrik
när de samlas mot det.
    Så ska härskarornas Herre komma ner
för att strida på Sions berg, på Sions höjd.
    Som en svävande fågel
ska härskarornas Herre skydda Jerusalem,
    skydda och befria,
skona[a] och rädda.”

Vänd om till honom som ni så totalt har fallit ifrån, ni israeliter. Den dagen ska alla kasta bort avgudarna av silver och guld, som ni har tillverkat åt er i synd.

”Och Assyrien ska falla,
    men inte för människors svärd,
utan ett svärd som inte är en människas
    ska slå ner det.
Det ska fly för svärdet,
    och dess unga män ska göras till slavar.
Dess fäste ska förgås av skräck
    och dess furstar fly i panik från banéret,
säger Herren,
    som har sin eld på Sion
    och sin ugn i Jerusalem.”

Footnotes

  1. 31:5 Grundtexten säger här, som i 2 Mos 12:27, gå förbi (pasah, varifrån vi har fått vårt ord för ”påsk”); se kontexten där.