12 Slå er mot brösten och klaga
    över de vackra fälten,
        över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks åkrar
        där törne och tistel skjuter upp,
    över glädjens alla boningar
        i den yra staden.
14 (A) För palatset blir övergivet,
        den folkrika staden lämnas öde.
    Ofelhöjden[a] med tornet förvandlas
        till grotthålor för evigt,
    till glädje för vildåsnor
        och bete för hjordar –
15 (B) tills Anden från höjden
        blir utgjuten över oss
    och öknen blir ett bördigt fält,
        och det bördiga fältet
            räknas som skog.
16 Då ska rätten ta sin boning i öknen,
    rättfärdigheten bo
        på det bördiga fältet.
17 Rättfärdighetens frukt
        ska vara frid,
    och rättfärdighetens verk
        vara ro och trygghet för evigt.
18 (C) Mitt folk ska bo i fridfulla hem,
    i trygga boningar
        och på säkra viloplatser.
19 (D) Men hagel ska falla när skogen fälls,
    och staden ska bli
        djupt ödmjukad.
20 Lyckliga är ni
        som kan så vid alla vatten
    och låta oxen och åsnan
        fritt ströva omkring.

Read full chapter

Footnotes

  1. 32:14 Ofelhöjden   Ås söder om tempelberget där Jerusalems äldsta delar är byggda.

13 (A) Dess palats fylls av törne,
    nässlor och tistlar
        växer i dess borgar.
    Det blir en boning för ökenhundar,
        ett tillhåll för strutsar.
14 (B) Öknens djur möter där hyenor,
    raggiga bockar
        bräker till varandra.
    Där kan tornugglan[a] slå sig till ro
        och finna en viloplats åt sig.
15 Där ordnar pilormen[b] sitt bo
        och lägger sina ägg,
    kläcker ut ynglet och
        samlar det i sitt beskydd.
    Där samlas gamarna,
        den ena efter den andra.
16 (C) Sök i Herrens bok och läs!
    Inte ett enda av dem ska utebli,
        det ena ska inte sakna
            det andra,
    för det är hans mun
        som befaller det
    och hans Ande som samlar dem.
17 Det är han som kastar lott för dem,
    hans hand tilldelar dem
        deras mark med mätsnöre.
    De ska ha den till besittning
        för alltid,
    de ska bo där från släkte till släkte.

Read full chapter

Footnotes

  1. 34:14 tornugglan   Hebr. lilít. I babylonisk och senare judisk mytologi var Lilit namnet på en kvinnlig demon. Sammanhanget talar här för en nattfågel (jfr vers 13-15, Ps 102:7, Sef 2:14).
  2. 34:15 pilormen   Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: "ugglan".

16 då ska svärdet som ni fruktar nå er där i Egyptens land, och svälten som ni är rädda för ska följa er till Egypten, och där ska ni dö. 17 (A) Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där ska alla dö genom svärd, svält och pest, och ingen av dem ska slippa undan och överleva den olycka som jag ska låta drabba dem.

18 (B) För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och harm östes över Jerusalems invånare, så ska också min harm ösas över er om ni beger er till Egypten. Ni ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni ska aldrig mer få se denna plats. 19 Herren säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er. 20 Ni bedrog er själva när ni sände mig till Herren er Gud och sade: ”Be för oss till Herren vår Gud. Och vad Herren vår Gud än säger, ska du tala om för oss och vi ska göra det.” 21 Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till Herren er Guds röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er. 22 Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, svält och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.

Read full chapter