Jesaja 33
Svenska Folkbibeln 2015
Assyriens fall och Sions räddning
33 (A) Ve dig, du härjare
som själv inte har härjats,
du förrädare
som själv inte blivit förrådd!
När du är färdig med att härja
ska du själv bli härjad,
när du har slutat förråda
ska du själv bli förrådd.[a]
2 (B) Herre, förbarma dig över oss,
vi hoppas på dig.
Bli du vår[b] arm var morgon,
vår frälsning i nödens tid.
3 (C) För det väldiga dånet flyr folken,
inför ditt majestät
skingras folkslagen.
4 (D) Man ska förse sig med byte från er,
som när gräsmaskar förser sig.
Så som gräshoppor störtar fram
kastar han sig över det.
5 (E) Upphöjd är Herren,
för han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt
och rättfärdighet.
6 (F) Han ska vara
din framtids säkra grund,
rik på frälsning,
vishet och kunskap.
Fruktan för Herren ska vara
Sions skatt.
7 (G) Hör, deras hjältar klagar därute,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8 (H) Vägarna är öde,
ingen går mer på stigarna.
Han bryter fördrag, föraktar städer[c],
tar ingen hänsyn till människor.
9 (I) Landet sörjer och försmäktar,
Libanon blygs och tynar bort,
Saron har blivit lik en ödemark,
Bashans och Karmels skogar[d]
fäller sina löv.
10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
nu vill jag resa mig,
nu vill jag visa min höghet.
11 (J) Med halm går ni havande,
och ni föder strå.
Er ande är en eld
som kommer att förtära er.
12 Folken ska förbrännas till kalk,
likt avhugget törne
ska de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta,
hör vad jag har gjort.
Ni som är nära,
lär känna min makt.
14 (K) Syndarna i Sion blir förskräckta,
bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut
vid en förtärande eld?
Vem av oss kan bo
vid en evig glöd?"
15 (L) Den som vandrar i rättfärdighet
och talar vad rätt är,
den som föraktar
det som vinns genom förtryck
och som avhåller sina händer
från att ta mutor,
den som stoppar till sina öron
för att inte höra
om blodsgärningar
och sluter sina ögon
för att inte se det onda,
16 (M) han ska bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans värn.
Sitt bröd ska han få,
vatten ska aldrig fattas honom.
17 En kung i sin skönhet
ska dina ögon se,
de ska blicka ut
över ett vidsträckt land.
18 (N) Då ska ditt hjärta tänka tillbaka
på skräckens tid:
"Var är nu skrivarna,
var är skatteindrivarna,
var är de som räknade tornen?"
19 (O) Du slipper då se det vildsinta folket,
folket med obegripligt språk
som ingen kunde förstå,
vars stammande tungomål
ingen kunde tyda.
20 (P) Se på Sion, våra högtiders stad!
Dina ögon ska skåda Jerusalem,
en säker boning,
ett tält som inte flyttas bort.
Dess tältpinnar
ska aldrig ryckas upp,
och av dess tältlinor
ska ingen enda brista,
21 för Herren ska vara där
i sitt majestät.
Han ska vara för oss
som floder och breda strömmar.
Inget skepp med åror
ska där gå fram,
inget mäktigt skepp
färdas däröver,
22 för Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
Herren är vår kung.
Han är den som frälser oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
de håller inte masten stadig,
seglet är inte spänt.
Då ska mycket rövat gods utskiftas,
även de lama ska då ta byte.
24 (Q) Och ingen av invånarna ska säga:
"Jag är sjuk."
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Footnotes
- 33:1 härjare En av de assyriska kungarna, sannolikt Sanherib (705-681 f Kr, kap 36-37).
- 33:2 vår Andra handskrifter: "deras".
- 33:8 städer Andra handskrifter (Qumran): "vittnen".
- 33:9 Libanon … Saron … Bashans och Karmels skogar Bördiga områden i Israels utkanter åt norr, väster, nordost och nordväst.
Jesaja 33
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren är en domare
33 Ve dig som förstör
men själv inte blir förstörd,
förråder men inte själv blir förrådd!
När du slutat förstöra
ska du själv bli förstörd,
och när du slutat förråda
ska du själv bli förrådd.
2 Var nådig mot oss, Herre,
för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
och vår räddning i nödens tid.
3 Folken flyr för din rösts väldiga dån,
de skingras inför ditt majestät.
4 Som gräshoppor plundrar de er,
som en gräshoppssvärm anfaller de.
5 Upphöjd är Herren som bor i höjden.
Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han är den säkra grunden för dina tider,[a]
en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.
7 Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
fredens budbärare gråter bittert.
8 Vägarna ligger öde,
ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
vittnena[b] föraktas
och en människa betyder inget.
9 Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.
10 Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
och visa min höghet, min upphöjdhet.
11 Ni är havande med halm
och föder strå.
Er andedräkt är en eld
som förtär er.
12 Folken ska brännas till aska,
likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”
13 Hör vad jag har gjort,
ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
lägg märke till min makt!
14 Syndarna i Sion darrar,
bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
vid eviga lågor?”
15 Den som lever rättfärdigt
och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
och vägrar se åt onda gärningar.
16 Han får bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
och inte behöva sakna vatten.
17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Du ska då i din tanke
gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
19 Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
obegripligt språk.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
och vars linor inte slits av.
21 Där ska Herren finnas för oss
i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22 För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.
23 Dina tåg hänger slaka
och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.[c]
Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
24 Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.