Herrens dag

³⁸ Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet^[a].” ³⁹ Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.

⁴⁰ När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten.^[b]” ⁴¹ Andra sa: ”Han är Messias.” Ytterligare några: ”Nej. Messias ska väl inte komma från Galileen! ⁴² Står det inte i Skriften att Messias ska vara av Davids släkt och komma från Betlehem, småstaden där David bodde?”^{[c] 43} Människorna hade alltså delade meningar om honom. ⁴⁴ Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom.

⁴⁵ Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?”

⁴⁶ Men vakterna svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han!”

⁴⁷ ”Har ni också blivit vilseledda?” frågade fariseerna. ⁴⁸ ”Finns det någon i rådet eller någon farisé som tror på honom? ⁴⁹ Men folkhopen här vet inget om lagen^[d], och de är förbannade.”

⁵⁰ Då sa Nikodemos, den medlem i rådet som tidigare hade sökt upp Jesus: ⁵¹ ”Är det förenligt med vår lag att förklara någon skyldig innan man har hållit rättegång och hört vad han gör?”

⁵² De svarade: ”Är du också från Galileen? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”

²² Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva. ²³ Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa^[b] människor spika fast honom och döda honom. ²⁴ Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.

²⁵ David sa ju om honom:

²⁹ Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. ³⁰ Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron. ³¹ Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’ ³² Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det.

³³ Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida.^[d] Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. ³⁴ David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger:

³⁶ Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”

³⁷ När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”

³⁸ Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. ³⁹ För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”

⁴⁰ Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” ⁴¹ De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.

De troende samlas

⁴² De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd^[f] tillsammans och bad. ⁴³ Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. ⁴⁴ Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. ⁴⁵ De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. ⁴⁶ Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, ⁴⁷ de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.