53 (A) Vem trodde vår predikan?

    För vem blev Herrens arm
        uppenbarad?[a]
(B) Som en späd planta
    sköt han upp inför honom,
        som ett rotskott ur torr jord.
    Han hade varken skönhet
        eller majestät när vi såg honom,
    inget utseende som vi drogs till.
(C) Han var föraktad
        och övergiven av människor,
    en smärtornas man
        och förtrogen med lidande.
    Han var som en
        som man skyler ansiktet för,
    så föraktad att vi inte
        respekterade honom.

(D) Men det var våra sjukdomar han bar,
        våra smärtor tog han på sig,
    medan vi såg honom som hemsökt,
        slagen av Gud och pinad.[b]
(E) Han blev genomborrad för våra brott,
        slagen för våra synder.
    Straffet blev lagt på honom
        för att vi skulle få frid,
    och genom hans sår är vi helade.
(F) Vi gick alla vilse som får,
        var och en gick sin egen väg.
    Men all vår skuld
        lade Herren på honom.

(G) Han blev misshandlad,
    men han ödmjukade sig
        och öppnade inte sin mun.
    Som ett lamm som förs bort
        för att slaktas,
    som ett får som är tyst
        inför dem som klipper det,
    så öppnade han inte sin mun.[c]
(H) Genom våld och dom
        blev han borttagen.
    Vem i hans släkte betänker
        att när[d] han rycktes bort
            från de levandes land,
    blev han plågad på grund av
        mitt folks brott?
(I) Han fick sin grav
    bland de ogudaktiga
        men var hos en rik vid sin död,
    för han hade inte gjort något orätt,
        och inget svek fanns i hans mun.[e]

10 (J) Det var Herrens vilja
        att slå honom och låta honom lida.
    När du gör hans liv
        till ett skuldoffer[f],
    får han se avkomlingar
        och leva länge,
    och Herrens vilja ska ha framgång
        genom hans hand.
11 (K) Genom den möda
    hans själ har utstått
        får han se[g] och bli tillfreds.
    Genom sin kunskap[h] förklarar
        min rättfärdige tjänare
            de många rättfärdiga,
    och han bär deras skulder.

12 (L) Därför ska jag ge honom
    de många[i] som hans del,
        och de starka ska han få som byte,
    eftersom han utgav sitt liv i döden
        och räknades bland förbrytare,[j]
    han som bar de mångas synd
        och gick in i överträdarnas ställe[k].

Footnotes

  1. 53:1 Citeras av Johannes i Joh 12:38 och av Paulus i Rom 10:16.
  2. 53:4f Citeras i Matt 8:17 och 1 Petr 2:24f som profetia om Messias.
  3. 53:7f Citeras i Apg 8:32f som profetia om Messias.
  4. 53:8 Vem i hans släkte betänker att när   Annan översättning: "Vem i hans släkte protesterade? När" eller "Vem tänker på hans släkte? När" (så i Apg 8:33).
  5. 53:9 Citeras i 1 Petr 2:22 som profetia om Messias.
  6. 53:10 När du gör hans liv till ett skuldoffer   Annan översättning: "När hans liv görs till ett skuldoffer".
  7. 53:11 se   Andra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "se ljus".
  8. 53:11 kunskap   Innebär inte bara vetskap utan också gemenskap (jfr t ex Ords 9:10), här Messias syndfria gemenskap med Gud (se Joh 7:29, 8:55, 10:15, 17:3).
  9. 53:12 de många   Uttryck för alla människor (jfr Dan 12:2, Matt 20:28, Rom 5:15f).
  10. 53:12 Citeras av Jesus i Luk 22:37 som profetia om honom.
  11. 53:12 gick in i överträdarnas ställe   Annan översättning: "bad för överträdarna" (se t ex Luk 23:34).

53 Men vem trodde på vårt budskap,
    och för vem har Herren uppenbarat sin arm[a]?
Som en späd planta växte han upp inför honom,
    som en rot ur torr mark.
Han hade ingen ståtlig gestalt
    som drog våra blickar till sig,
    inget utseende som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av människor,
    en smärtornas man som visste vad lidande var,
en som man döljer sitt ansikte för.
    Han var föraktad,
och vi betraktade honom som värdelös.

Ändå var det våra sjukdomar han bar,
    och våra smärtor tog han på sig,
medan vi trodde att Gud straffade honom,
    slog honom och lät honom lida.
Han blev sårad för våra överträdelsers skull,
    krossad för våra missgärningar.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.
    Genom hans sår blir vi helade.
Vi gick alla vilse som får,
    var och en valde sin egen väg.
Herren lät honom drabbas av all vår skuld.

Han blev torterad och förödmjukad
men öppnade ändå inte sin mun.
    Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas,
eller som tackan som står tyst när man klipper henne,
    han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad, dömd och bortförd.
    Vem i hans släkte tänkte på det?
För han togs bort från de levandes land,
    blev straffad för mitt folks brott.
Sin grav fick han bland de gudlösa,
    och med en rik man i sin död,
han som aldrig hade gjort något orätt
    och aldrig hade ljugit.

10 Men det var Herrens vilja
    att låta lidandet drabba honom,
och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,[b]
    ska han få se ättlingar[c] och ett långt liv.
Herrens vilja ska förverkligas genom honom.
11     När hans elände är över, ska han se ljuset[d]
och bli tillfreds med insikten.
    Min rättfärdige tjänare
gör många rättfärdiga
    och bär deras skulder.
12 Jag ska ge honom hans andel bland de stora,
    och han ska dela byte med de mäktiga,
för han var beredd att dö.
    Han räknades som en syndare,
när han bar de mångas skuld
    och bad för syndarna.

Footnotes

  1. 53:1 arm står för makt i hebreiskan.
  2. 53:10 Eller: När/Om du gör hans liv till ett skuldoffer.
  3. 53:10 Det hebreiska ordet är egentligen säd och kan också användas om ättlingar. Se not till 1 Mos 12:7.
  4. 53:11 Ordet ljuset står i Septuaginta och Jesajarullarna från Qumran.