11 (A) Men de är glupska hundar,
        de blir aldrig mätta.
    Och de ska vara herdar,
        de som inget förstår!
    Alla går sin egen väg,
        var och en söker sin egen fördel,
            allesammans.

Read full chapter

11 De är glupska hundar
    och blir aldrig mätta.
De är herdar som inget fattar,
    de går alla sin egen väg
och var och en tänker bara på sig och sitt
    och är bara ute efter egen vinning.

Read full chapter

12 (A) Främlingar ska ta över deras hus,
        deras åkrar och hustrur,
    för jag ska räcka ut min hand
        mot dem som bor i landet,
            säger Herren.

13 (B) Hög som låg,
        alla söker de oärlig vinst.
    Både profet och präst,
        alla handlar de lögnaktigt.
14 (C) De tar det lätt med att bota
        mitt folks skada
    och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
        Men allt är inte väl.
15 De ska stå där med skam,
        för de har gjort avskyvärda saker.
    Ändå känner de ingen skam
        och förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla
        bland dem som faller.
    När tiden kommer
        och jag straffar dem
    ska de komma på fall,
        säger Herren.

16 (D) Så säger Herren:
    Ställ er vid vägarna och spana,
        fråga efter de urgamla stigarna.
    Fråga efter den goda vägen
        och vandra på den,
    så ska ni finna ro för era själar[a].
        Men de svarade:
            ”Vi vill inte vandra på den.”
17 (E) När jag satte väktare
        över er och sade:
    ”Lyssna till basunens ljud”,
        svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”

18 Hör därför, ni hednafolk,
    och lägg märke till, du församling,
        vad som sker bland dem.
19 (F) Hör du jord: Se, jag ska låta
    olycka drabba detta folk,
        frukten av deras tankar,
    eftersom de inte har lyssnat
        på mina ord
    utan förkastat min lag.

20 (G) Vad bryr jag mig om
        rökelse[b] från Saba
    eller finaste kalmus[c]
        från fjärran land?
    Era brännoffer har jag inte behag till
        och era slaktoffer
            tycker jag inte om.
21 Därför säger Herren så:
    Se, jag ska lägga stötestenar
        framför detta folk,
    och på dem ska fäder och söner
        snubbla tillsammans,
    grannar och vänner förgås.

22 (H) Så säger Herren:
    Se, ett folk kommer
        från landet i norr,
    ett stort hednafolk reser sig
        vid jordens yttersta ände.
23 De bär båge och lans[d],
        de är grymma och skoningslösa.
    Deras röst är som havets dån,
        och på sina hästar rider de fram,
    rustade som kämpar till strid
        mot dig, dotter Sion.
24 (I) Vi har hört ryktet om dem.
    Våra händer sjunker ner,
        ängslan griper oss,
    ångest som hos en barnaföderska.
25 Gå inte ut på fältet
        och vandra inte på vägen,
    för fiendens svärd är där
        med skräck från alla sidor.
26 (J) Du, mitt folk, min dotter,
        klä dig i säcktyg, rulla dig i aska,
    sjung sorgesång
            som efter ende sonen
        och håll bitter dödsklagan.
    Plötsligt drabbar oss fördärvaren.

27 (K) Jag har satt dig att pröva mitt folk
        och gjort dig till en fast borg,
    för att du ska lära känna
        och pröva deras väg.
28 (L) Alla är de förhärdade rebeller
        som går med förtal,
    de är som koppar och järn,
        allihop är fördärvare.
29 Blåsbälgen pustar,
        men ur elden kommer bara bly.
    Mer rening är meningslös,
        de onda rensas inte ut.
30 (M) ”Förkastat silver” kallar man dem,
        för Herren har förkastat dem.

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:16 finna ro för era själar   Uttrycket används av Jesus i Matt 11:29.
  2. 6:20 rökelse   Tändes dagligen i templet (2 Mos 30:7f, Luk 1:9f), en symbol för bön (Upp 5:8, 8:3).
  3. 6:20 kalmus   Doftande gräs, ursprungligen från Indien. Ingick i smörjelseoljan (2 Mos 30:23).
  4. 6:23 lans   Annan översättning: ”kroksabel”.

12 Andra ska överta deras hus,
    deras åkrar och hustrur.
Jag ska räcka ut min hand
    mot invånarna i landet, säger Herren.
13 Från den minste till den störste
    är de alla giriga,
till och med profeter och präster bedrar.
14     De lindrar skadorna hos mitt folk,
men bara på ett ytligt sätt.
    De säger:
’Allt står väl till, allt står väl till.’
    Men ingenting är väl.
15 Skäms de för det avskyvärda de gjort?
    Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
    ska de slås ner, säger Herren.”

16 Så säger Herren:

”Stanna upp vid vägskälen och se efter,
    fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen, och gå på den,
    så ska ni finna ro för era själar.
    Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’
17 Jag tillsatte vakter över er och sa:
    ’Lyssna när hornet ljuder!’
Men de sa:
    ’Nej, vi vill inte lyssna!’
18 Lyssna därför, alla folk,
    ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem![a]
19 Lyssna, jord:
    Jag ska låta olycka komma över detta folk,
    frukten av deras planer,
för de har inte velat höra på mig
    utan har förkastat min lag.
20 Vad bryr jag mig om rökelse från Saba
    eller bästa kalmus från fjärran land?
Jag kan inte ta emot era brännoffer,
    och era slaktoffer behagar mig inte.”

21 Herren säger därför:

”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk,
    och på dem ska de snava,
fäder och söner tillsammans,
    grannar och vänner,
och de ska förgås.”

22 Så säger Herren:

”Se, ett folk kommer från ett land i norr,
    en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.
23 De är beväpnade med båge och lans,
    de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
    när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
    mot dig, dotter Sion.”

24 Vi har hört ryktet om dem,
    och vi står handfallna.
Vi grips av ångest
    och våndas som en kvinna som ska föda barn.
25 Gå inte ut på de öppna fälten,
    och gå inte ut på vägarna,
för där finns fiendens svärd
    och skräck på alla håll.
26 Du dotter, mitt folk,
    klä dig i säcktyg och rulla dig i aska!
Håll en bitter dödsklagan,
    som över den ende sonen.
För plötsligt kommer förgöraren över oss.

27 ”Jag har satt dig att pröva mitt folk,
    för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.
28 Alla är hårdnackade upprorsmakare,
    som förtalar
och är som koppar och järn,
    allesammans fördärvade.
29 Blåsbälgen pumpar intensivt
    för att bränna bort bly i elden,
men reningen är förgäves.
    Det onda kan inte renas bort.
30 Förkastat silver kallas de,
    för Herren har förkastat dem.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:18 Grundtextens innebörd är osäker.