Det nya Jerusalem

17 (A) Se, jag skapar nya himlar
        och en ny jord,
    och man ska inte mer minnas
        det förgångna eller tänka på det.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 65:17 Citeras i 2 Petr 3:13.

Nya himlar och en ny jord

17 Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
    och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.

Read full chapter

Den Gamle och Människosonen

(A) Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var vita som snö och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och dess hjul var av flammande eld. 10 (B) En ström av eld flödade och gick ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom, och tiotusen gånger tiotusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma, och böcker öppnades.

11 Jag fortsatte att se på, eftersom hornet talade så stora ord. Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden. 12 De andra djuren miste också sin makt, och deras livstid var bestämd till tid och stund.

13 (C) I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom.[a] 14 (D) Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras.

Synerna förklaras

15 Jag, Daniel, blev oroad i min ande, och synen jag hade haft skrämde mig. 16 Då gick jag fram till en av dem som stod där och bad honom om en förklaring till allt detta, och han gav mig denna tydning: 17 ”De fyra stora djuren betyder att fyra kungar ska uppstå på jorden. 18 Men den Högstes heliga ska ta emot riket och behålla det för evigt, ja, i evigheters evighet.”

19 Därefter ville jag få en förklaring till det fjärde djuret som var olikt alla de andra, det som var så skrämmande och hade tänder av järn och klor av koppar och slukade och krossade och trampade det som var kvar under fötterna. 20 Jag ville också förstå de tio hornen på dess huvud, och det nya hornet som sköt upp och fick tre andra horn att falla av och som hade ögon och en mun som talade stora ord och såg större ut än de andra. 21 (E) Och jag såg hur det hornet förde krig mot de heliga och besegrade dem, 22 tills den Gamle kom och domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga fick ta riket i besittning.

23 Då svarade han: ”Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike ska uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det ska sluka hela jorden och trampa ner och krossa den. 24 (F) De tio hornen betyder att tio kungar ska uppstå i det riket, och efter dem ska en annan uppstå som är olik de förra och som ska slå ner tre kungar. 25 (G) Han ska tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han ska bestämma sig för att förändra heliga tider och lagar, och de ska ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid. 26 Men dom ska hållas, och hans välde ska tas ifrån honom och han ska fördärvas och förgöras för alltid. 27 Men riket, väldet och makten över alla riken under himlen ska ges åt det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden ska tjäna och lyda det.”

28 (H) Här slutar drömmen. Men jag, Daniel, fylldes av många oroliga tankar och mitt ansikte bleknade. Men drömmen bevarade jag i mitt hjärta.

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:13 Citeras av Jesus, Människosonen, i Matt 24:30, 26:64, Mark 13:26, 14:62, Luk 21:27.

Jag såg hur troner blev utplacerade och den Evige bortom all tid[a] tog plats.

Hans kläder var vita som snö,
    och hans hår som ren ull.
Hans tron var eldslågor och dess hjul flammande eld.
10     Framför honom flöt en flod av eld.
Tusen och åter tusen betjänade honom.
    Tiotusen och åter tiotusen stod inför honom.
Rättegången tog sin början och böcker slogs upp.

11 Jag fortsatte att betrakta det för hornets skrytsamma ords skull. Medan jag betraktade det blev djuret dödat, och dess kropp förstördes och kastades i den brinnande elden. 12 De andra djurens makt togs ifrån dem, men de tilläts att leva ännu en bestämd tid och stund.

13 I mina syner om natten fick jag sedan se någon som liknade en människoson komma på himlens moln. Han närmade sig den Evige bortom all tid och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt, ära och rike. Människor från alla folk, nationer och språk tillbad honom. Hans välde är evigt och ska aldrig ta slut, och hans rike ska aldrig gå under.

Uttydning av drömmen

15 Jag, Daniel, var djupt omskakad inombords, och synerna jag hade sett skrämde mig. 16 Jag gick fram till en av dem som stod där och frågade honom vad alltsammans betydde. Han förklarade det för mig: 17 ’De fyra stora djuren är fyra riken som ska uppstå på jorden. 18 Men den Högstes heliga ska få riket och äga det för evigt, i evigheters evigheter.’

19 Sedan ville jag veta den sanna innebörden av det fjärde djuret, det som var olikt alla de andra, så fruktansvärt skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar, och som slukade och krossade och trampade under sina fötter det som fanns kvar. 20 Jag ville också veta om de tio hornen på dess huvud och om det nya hornet som sköt upp och för vilket de tre andra föll – hornet med ögon och en skrytsam mun och som såg större ut än de övriga. 21 Jag såg att hornet förde krig mot de heliga och besegrade dem, 22 tills den Evige bortom all tid kom och domen avkunnades och gav den Högstes heliga rätt, och de heliga fick ta riket i besittning.

23 Han sa vidare: ’Det fjärde djuret är ett fjärde rike som ska uppstå på jorden, olikt alla de andra rikena. Det ska uppsluka hela världen, trampa ner den och krossa den.[b] 24 De tio hornen är tio kungar som ska uppstå i detta rike, och efter dem ytterligare en, som är olik de övriga och som ska slå ner tre kungar. 25 Han ska tala mot den Högste, förfölja den Högstes heliga och försöka att förändra tider och lagar. De ska lämnas i hans händer under en tid och två tider och en halv tid[c].

26 Men en domstol ska sammanträda och ta ifrån honom hans välde och förgöra och utplåna det för all framtid. 27 Sedan ska väldet, makten och rikenas storhet under hela himlen ges till det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla härskare ska tjäna och lyda honom.’

28 Detta är slutet på skildringen. Jag, Daniel, var djupt oroad av mina tankar, och jag bleknade, men jag behöll allt detta för mig själv.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:9 Mer ordagrant den Gamle av dagar, traditionellt tolkad som Gud som sätter sig till doms.
  2. 7:23 Det är omdiskuterat huruvida detta avsnitt är poesi eller inte; här tolkas de som prosa.
  3. 7:25 Tid används här i betydelsen ett år, och därmed är tidsangivelsen tre och ett halvt år.

Människosonens dom

31 (A) När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron.

Read full chapter

Den slutliga domen

31 När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då ska han sätta sig på sin härlighets tron.

Read full chapter

29 (A) och jag överlämnar riket till er liksom min Far har överlämnat det till mig. 30 (B) Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

31 (C) Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 (D) Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder." 33 (E) Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." 34 Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus: Tuppen kommer inte att gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."

35 (F) Sedan sade han till dem: "När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." 36 "Men nu", sade han, "ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett, 37 för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."[a] 38 De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."

Jesus i Getsemane

39 (G) Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen[b], sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 (H) "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."

43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. 44 (I) Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.[c] 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att[d] ni inte kommer i frestelse."

Jesus fängslas

47 (J) Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48 Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"

49 När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?" 50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51 Men Jesus sade: "Låt det vara nog nu[e]!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 53 (K) Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt."

Petrus förnekar Jesus

54 (L) Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.

56 (M) En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.

61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.

Jesus hånas och ställs inför Rådet

63 (N) Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. 64 De täckte över honom och frågade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" 65 De sade också mycket annat hånfullt till honom.

66 (O) När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd 67 och frågade: "Är du Messias, så säg det till oss!" Han svarade dem: "Om jag säger det till er tror ni det inte, 68 och om jag frågar, svarar ni inte. 69 (P) Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."[f] 70 (Q) Då frågade alla: "Så du är alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är[g]." 71 De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!"

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:37 Jes 53:12.
  2. 22:40 platsen   Getsemane, en olivlund strax öster om Jerusalem (jfr Matt 26:36, Joh 18:1f).
  3. 22:43f Verserna 43-44 saknas i vissa handskrifter.
  4. 22:46 be att   Annan översättning: "be så att".
  5. 22:51 Låt det vara nog nu   Annan översättning: "Låt dem göra det" (gripa Jesus).
  6. 22:69 härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida   Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
  7. 22:70 Jag Är   Anspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, "Jag Är" (jfr 2 Mos 3:14, Joh 8:24 med not).

29 Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er. 30 Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Joh 13:37-38)

31 Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”

33 Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”

34 Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig att innan tuppen hinner gala i natt, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”

35 Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade börs, väska eller skor med er, saknade ni något då?”

”Nej, ingenting”, svarade de.

36 ”Men nu”, sa han, ”ska den som har börs ta med sig den, och likaså väska. Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett.[a] 37 För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’[b]. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”

38 ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.”

”Det räcker”, sa Jesus.

Jesus ber i Getsemane

(Matt 26:36-46; Mark 14:32-42)

39 Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget. 40 Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!”

41 Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad: 42 ”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”

43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44 Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken. 45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. 46 Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Joh 18:3-11)

47 Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. 48 Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”

49 När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?” 50 Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.

51 Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.

52 Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! 53 Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:67-75; Mark 14:66-72; Joh 18:15-18; 18:25-27)

54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.

55 Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.

56 En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!”

57 Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.”

58 Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!”

”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.

59 Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.”

60 Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen.

61 I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” 62 Och han gick ut och grät bittert.

63 De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom. 64 De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” 65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

(Matt 26:63-65; Mark 14:61-64; Joh 18:19-21)

66 Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet. 67 De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!”

Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig, 68 och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara. 69 Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.[c]

70 Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?”

Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.”

71 Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:36 Eller: någon inte har dem, ska han sälja sin mantel och köpa ett svärd.
  2. 22:37 Se Jes 53:12. Det grekiska ordet betyder mer ordagrant ”laglösa”.
  3. 22:69 Se Ps 110:1.

Den nya himlen och den nya jorden

21 (A) Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. (B) Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. (C) Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning[a] bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk[b], och Gud själv ska vara hos dem. (D) Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."

(E) Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna." (F) Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. (G) Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son. (H) Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."

Det nya Jerusalem

(I) En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: "Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru." 10 (J) Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 11 (K) Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis.

12 (L) Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. 13 I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. 14 (M) Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar.

15 (N) Och han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16 Staden bildade en fyrkant och var lika lång som den var bred. Och han mätte upp den med mätstången till tolv tusen stadier.[c] Dess längd och bredd och höjd var lika. 17 Han mätte också dess mur till etthundrafyrtiofyra alnar[d] efter människors mått, som också är änglars.

18 Muren var byggd av jaspis, och staden var av rent guld som liknade rent glas. 19 (O) Stadsmurens grundstenar var smyckade med alla slags ädelstenar[e]. Den första grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, 20 den femte en sardonyx, den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist. 21 De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje port var gjord av en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld, som genomskinligt glas.

22 Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel. 23 (P) Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet. 24 (Q) Och folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. 25 (R) Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där – 26 (S) och folkens härlighet och ära ska föras in i staden. 27 (T) Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:3 boning   Ordagrant: "tält" (tälthelgedomen eller tabernaklet där Gud var närvarande bland folket, se 4 Mos 9:15f och not till Joh 1:14).
  2. 21:3 folk   Många handskrifter har "folk" i plural, andra i singular.
  3. 21:16 tolv tusen stadier   Sannolikt ett symboliskt tal (12 x 1000): en oöverskådlig mängd (1000) innesluten i apostlarnas församling (12). Bokstavligt ca 230 mil.
  4. 21:17 etthundrafyrtiofyra alnar   Sannolikt ett symboliskt tal (12 x 12) för apostlarna och Israels tolv stammar. Bokstavligt ca 70 m.
  5. 21:19 ädelstenar   Tolv sådana ädelstenar satt i översteprästens bröstsköld (2 Mos 28:17-20), med de tolv stammarnas namn ingraverade. Vissa av ädelstenarnas namn betecknade under antiken andra stenar än vad de avser idag. Deras färg är, i angiven ordning, grön, mörkblå, grön, grön, rödvit, röd, gul, grön, olivgrön, gulgrön, lila och vinröd.

En ny himmel och en ny jord

21 Sedan såg jag en ny himmel och en ny jord, för den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud. Den var smyckad som en brud för sin brudgum.

Jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu har Gud sitt tält bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud själv ska vara hos dem.[a] Han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och inte heller någon sorg eller gråt eller plåga, för det som en gång fanns är borta.”

Han som sitter på tronen sa: ”Se, jag gör allting nytt!” Sedan sa han: ”Skriv ner detta, för dessa ord är trovärdiga och sanna.” Han sa vidare till mig: ”Det har skett! Jag är alfa och omega,[b] början och slutet. Jag ska låta den som är törstig få dricka ur källan med livets vatten helt gratis.[c]

Den som segrar ska få ärva allt detta, och jag ska vara hans Gud och han ska vara min son. Men de som är fega, trolösa, avskyvärda, mördare, ägnar sig åt sexuell omoral, är ockulta, avgudadyrkare, och alla lögnare, deras plats blir i sjön som brinner av eld och svavel. Det är den andra döden.”

Det nya Jerusalem

Sedan kom en av de sju änglar som hade skålarna med de sju sista plågorna och sa till mig: ”Kom, så ska jag visa dig bruden, Lammets hustru.[d]

10 Sedan förde han mig i anden till ett stort och högt berg. Därifrån visade han mig den heliga staden, Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 11 Staden strålade av Guds härlighet, och den gnistrade som en dyrbar ädelsten, som en kristallklar jaspis. 12 Den hade en stor och hög mur med tolv portar, som vaktades av tolv änglar. Och namnen på Israels tolv stammar stod skrivna på portarna. 13 Tre av portarna låg mot öster, tre mot norr, tre mot söder och tre mot väster. 14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod namnen på Lammets tolv apostlar[e].

15 Han som talade till mig höll en måttstock av guld i sin hand för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16 Staden var byggd som en kub. Den var lika bred som den var lång. Han mätte upp den med sin måttstock, och alla mått var 12 000 stadier[f]; dess längd, bredd och höjd var lika. 17 Sedan mätte han muren och fann att tjockleken var 144 alnar[g] enligt människors sätt att mäta, som också ängeln använde.

18 Muren var byggd av jaspis. Staden var av rent guld, som liknade rent glas. 19 Grundstenarna i stadsmuren var av alla slags vackra ädelstenar. Den första var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, den femte en sardonyx, 20 den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist. 21 De tolv portarna var gjorda av tolv pärlor, och varje port bestod av en enda pärla. Den stora gatan genom staden var av rent guld, som liknade genomskinligt glas.

22 Jag såg inget tempel i staden, för Herren Gud, den Allsmäktige, är stadens tempel, han och Lammet. 23 Staden behöver varken sol eller måne för sitt ljus, för Guds härlighet strålar över den, och Lammet är dess ljus. 24 Folken ska ledas av detta ljus, och jordens kungar ska komma till staden med sin härlighet. 25 Portarna i staden ska aldrig stängas om dagen, och någon natt finns där inte. 26 All härlighet och ära som folken äger ska föras dit. 27 Men inget orent ska tillåtas att komma dit in, ingen som handlar skamligt eller ohederligt, utan bara de som har sina namn skrivna i livets bok[h] som tillhör Lammet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:3 Enligt en del handskrifter: …ska vara hos dem som deras Gud.
  2. 21:6 Jfr 1:8 med not.
  3. 21:6 Jfr 7:17 med not.
  4. 21:9 Bruden är en bild på Kristus församling.
  5. 21:14 Eller sändebud.
  6. 21:16 12 000 stadier är 220 mil. Men måttet är antagligen symboliskt. Staden var byggd som en kub, precis som det allra heligaste i templet i Jerusalem. Allt i staden har med det heliga talet 12 att göra. Murens längd är 12×1 000, murens tjocklek är 12×12, och det finns 12 grundstenar och 12 portar. Detta ska antagligen symbolisera sambandet mellan Israels folk, med sina 12 stammar, och Guds församling, med sina 12 apostlar. Jfr också Hes 48:30-35.
  7. 21:17 144 alnar är 72 m, men måttet är antagligen symboliskt, 12×12. Se not till 21:16.
  8. 21:27 Jfr 2 Mos 32:32 och Ps 69:29.