Svar till budbärarna från Nubien

18 Ve dig,

        du land där vingar surrar,
    du land bortom Nubiens strömmar,
(A) du som har sänt budbärare[a]
    över havet,
        i papyrusbåtar över vattnet.
    Ge er av, ni snabba sändebud,
        till det resliga folket
            med glänsande hy,[b]
    till det folk som är fruktat
        vida omkring,
    det starka och segerrika folket
        i landet som delas av floder.

Alla ni världens invånare,
        ni som bor på jorden,
    se upp när man reser baner
        på bergen,
    lyssna när man blåser i basun!
För så har Herren sagt till mig:
    "Stilla ska jag se ner
        från min boning,
    som glödande sol
        från klar himmel,
    som dagg från moln
        under skördetidens hetta."
För innan skördetiden är inne,
    när blomningen är över
        och blomman blir
            en mognande druva,
    ska han skära av[c] rankorna
        med vingårdskniv
            och hugga bort grenarna.
Allt ska lämnas
    åt rovfåglarna i bergen
        och markens djur.
    På dem ska rovfåglarna
        tillbringa sommaren,
    på dem ska markens alla djur
        övervintra.

(B) På den tiden ska gåvor bäras fram
        till Herren Sebaot
    från det resliga folket[d]
        med glänsande hy,
    från det folk som är fruktat
        vida omkring,
    det starka och segerrika folket
        i landet som delas av floder,
    till platsen för Herren Sebaots namn,
        Sions berg.

Footnotes

  1. 18:2 sänt budbärare   Nubien tog vid denna tid över Egypten (19:2) och knöt kontakter både med Jerusalem och med stormakten Assyrien. Kung Sargons (722-705 f Kr) krönikor nämner nubiska budbärare och att man utlämnade Ashdods furste till honom (se 20:1 med not).
  2. 18:2 resliga folket med glänsande hy   Även Herodotos noterar de östafrikanska folkens längd.
  3. 18:5 skära av   Rankor som inte bar frukt skars normalt bort under sommaren (jfr Joh 15:2).
  4. 18:7 gåvor … från det resliga folket   Jfr Ps 68:32, Apg 8:27.

Profetia över Kush

18 Ve dig, du land av surrande flygfän,
    du land längs Kushs floder,
som skickar sändebud över havet,
    med papyrusbåtar över vattnen!

Gå, ni snabbfotade budbärare,
    till ert välväxta folk med glänsande hy,
ett folk som är fruktat vida omkring,
    det starka och segerrika folket
vars land delas av floder.[a]

Alla ni världens invånare,
    ni som bor på jorden,
lägg märke till banéret som reses på bergen,
    och lyssna till hornet som ljuder.
För så säger Herren till mig:
    ”Jag ska vara stilla och betrakta er från min boning,
likt solskenets skimrande hetta
    och daggens moln som sänker sig över skörden.”
För innan skördetiden är inne,
    när vinrankorna slutat blomma
och druvorna börjat mogna,
    ska han skära av skotten med en kniv
och ta bort grenarna.
    Allt ska lämnas åt rovfåglarna i bergen
och markens djur.
    Rovfåglarna ska leva av dem på sommaren
och markens djur på vintern.

På den tiden ska gåvor bäras fram till härskarornas Herre av det högväxta folket med glänsande hy, ett folk som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land delas av floder, till platsen för härskarornas Herres namn, Sions berg.

Footnotes

  1. 18:2 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.