Synd, bekännelse och frälsning

59 (A) Se, Herrens hand är inte

        för kort för att frälsa,
    hans öra är inte
        för dövt för att höra.
(B) Nej, det är era missgärningar
        som skiljer er från er Gud,
    era synder döljer
        hans ansikte för er
    så att han inte hör er.
(C) För era händer är fläckade av blod,
        era fingrar av skuld.
    Era läppar talar lögn,
        er tunga bär fram ondska.
(D) Ingen ropar efter rättfärdighet,
        ingen dömer med sanning.
    De litar till tomhet och talar lögn,
        de går havande med olycka
            och föder fördärv.
De kläcker ormägg
        och väver spindelnät.
    Den som äter av deras ägg dör,
        och krossas ett
            kommer det ut en orm.
(E) Deras spindelnät
        duger inte till kläder,
    de kan inte skyla sig själva
        med vad de tillverkat.
    Deras verk är ondskans verk,
        deras händer utövar våld.
(F) Deras fötter rusar
        till det som är ont,
    de är snabba
        att spilla oskyldigt blod.
    Deras tankar är fördärvets tankar,
        förödelse och elände
            råder på deras vägar.[a]
Fridens väg känner de inte,
        rätten följer inte i deras spår.
    De går krokiga stigar,
        ingen som vandrar dem
            vet vad frid är.

Därför är rättvisan fjärran från oss,
        rättfärdigheten når oss inte.
    Vi väntar på ljus,
        men här råder mörker,
    på solsken,
        men vi vandrar i dunkel.
10 (G) Vi famlar som blinda längs väggen,
        famlar som om vi inte hade ögon.
    Vi stapplar mitt på dagen
        som vore det skymning.
    Bland de friska[b] är vi som döda.
11 (H) Vi brummar alla som björnar
        och kuttrar sorgset som duvor.
    Vi väntar på rättvisa,
        men den kommer inte,
    efter frälsning,
        men den är fjärran från oss.

12 (I) Våra brott inför dig är många,
        våra synder vittnar mot oss.
    Våra brott följer med oss,
        vi känner våra missgärningar.
13 (J) Vi har gjort uppror
        och förnekat Herren,
    vi har vänt vår Gud ryggen.
    Vi har talat förtryck och avfall,
        tänkt ut och fört fram
    lögnaktiga ord från våra hjärtan.
14 (K) Rättvisan trängs tillbaka,
        rättfärdigheten står långt borta,
    för sanningen vacklar på torget,
        det som är rätt
            kan inte komma fram.
15 (L) Sanningen har försvunnit,
    och den som undviker det onda
            blir plundrad.

Detta såg Herren,
    och han var missnöjd med
        att det inte fanns någon rättvisa.
16 (M) Han såg att ingen steg fram,
    han var förundrad
        över att ingen grep in.
    Då hjälpte honom hans egen arm,
        och hans rättfärdighet
            stödde honom.
17 (N) Han klädde sig i rättfärdighet
        som pansar
    och satte frälsningens hjälm
        på sitt huvud.
    Han klädde sig i hämndens dräkt
        som klädsel
    och svepte sig i lidelse
        som en mantel.
18 Efter deras gärningar
        ska han löna dem,
    med vrede över hans motståndare,
        hämnd över hans fiender.
    Han ska löna kustländerna
        för vad de har gjort.
19 (O) Så ska man frukta Herrens namn
        i väster
    och hans härlighet
        där solen går upp.
    När fienden bryter fram
        som en flod,
    ska Herrens Ande
        driva honom på flykten.
20 (P) Återlösaren ska komma till Sion
    och till dem i Jakob som vänder om
        från sitt uppror,
    säger Herren.[c]

21 (Q) Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.

Footnotes

  1. 59:7f Citeras av Paulus i Rom 3:15f.
  2. 59:10 de friska   Grundtexten svårtolkad.
  3. 59:20 Citeras av Paulus i Rom 11:26f som profetia om Messias.

Folkets synder, bekännelse och frälsning

59 Herrens arm är inte för kort för att rädda,
    hans öra är inte heller dövt så att han inte hör.
Det är era synder som skiljer er från er Gud.
    För era synders skull har han vänt sitt ansikte bort ifrån er
        och lyssnar inte längre.
Era händer är fläckade av blod
    och era fingrar av synd.
Ni ljuger med era läppar,
    och på era tungor finns ondska.
Ingen frågar efter rättfärdighet
    och ingen dömer sanningsenligt.
De förtröstar på tomhet och talar lögn.
    De går havande med ofärd och föder olycka.
De kläcker ormägg
    och väver spindelväv.
Den som äter deras ägg dör,
    om de krossas kommer det ut en orm.[a]
Deras väv duger inte till kläder,
    det de åstadkommer räcker inte för att skyla dem själva.
Det de gör är orätt,
    våld är vad de utför.
Deras fötter skyndar till allt som är ont
    och är snara till att utgjuta oskyldigt blod.
De tänker ut onda planer,
    och deras väg kantas av våld och förödelse.
Fridens väg känner de inte till,
    och där de går fram finns ingen rätt.
De har slagit in på krokiga vägar,
    ingen som går där kan få någon frid.

Därför är rätten långt ifrån oss,
    och rättfärdigheten når oss inte.
Vi hoppas på ljus, men det är mörkt,
    solsken, men vi vandrar i dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs vägen,
    vi famlar som om vi saknade ögon,
snavar mitt på dagen, som om det vore skymning.
    Bland de livskraftiga är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
    och kuttrar som sorgsna duvor.
Vi väntar på rättvisa,
    men det finns ingen,
på räddning,
    men den är långt ifrån oss.

12 Våra överträdelser hopar sig inför dig,
    våra synder vittnar mot oss.
Vi bär våra synder med oss,
    vi vet om våra missgärningar.
13 Vi har varit upproriska och förnekat Herren,
    vi har vänt oss bort från vår Gud.
Vi har talat våld och falskhet
    och viskat lögner som vi själva tänkt ut.
14 Rättvisan blir undanträngd,
    rättfärdigheten stannar på avstånd,
sanningen vacklar på torget,
    och ingen ärlighet får komma fram.
15 Sanningen finns inte,
    och den som skyr det onda blir plundrad.

Herren såg detta
    och blev bedrövad över att ingen rätt fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
    och han förundrades över att ingen grep in.
Då blev hans egen arm till räddning,
    hans rättfärdighet var hans stöd.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som ett pansar
    och satte räddningen som hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
    och svepte in sig i harmens mantel.
18 Med vrede ska han betala sina fiender
    för vad de gjort,
han bestraffar sina motståndare
    och vedergäller fjärran länder.
19 Då ska man frukta Herrens namn
    och hans härlighet
från öster till väster,
    när han väller fram som en flodvåg
som Herrens Ande[b] driver fram.

20 ”Som befriare ska han komma till Sion,
    till dem i Jakob som vänder om från sin synd, säger Herren.

21 Och detta är det förbund jag ingår med dem, säger Herren: Min Ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska bli kvar hos dig och dina barn och barnbarn och ska aldrig någonsin lämna er,” säger Herren.

Footnotes

  1. 59:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 59:19 Eller: vind