¹⁴ kom en budbärare till Job och sade: ”Oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten. ¹⁵ Då slog sabeerna^[a] till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”

¹⁶ Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Guds eld föll från himlen^[b] och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”

¹⁷ Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Kaldeerna^[c] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”

¹⁸ Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. ¹⁹ Då bröt det fram en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”

^20 (A) Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. ^21 (B) Han sade:

^22 (C) Under allt detta syndade inte Job och kom inte med någon anklagelse mot Gud.

^18 (A) Men de sade: ”Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord.”