¹³ Tänk om du ville
    gömma mig i dödsriket,
        dölja mig tills din vrede upphör,
    sätta en bestämd tid för mig
        och tänka på mig!
^14 (B) Kan en människa som en gång dött
        få liv igen?
    Då skulle jag hålla ut
        i min mödas tid
    tills min avlösning kommer.
¹⁵ Du skulle ropa på mig,
        och jag skulle svara dig,
    du skulle längta efter
        dina händers verk.
¹⁶ Fastän du nu räknar mina steg
    skulle du inte ge akt på min synd.
^17 (C) Min synd skulle ligga i en förseglad pung,
    och du skulle täcka över min skuld.

¹⁸ Men som berget faller
        och vittrar bort,
    som klippan flyttas från sin plats,
^19 (D) som vatten nöter sönder stenar,
    som dess flöden sköljer bort myllan,
        så gör du människans hopp
            om intet.
²⁰ Du besegrar henne för alltid
        och hon går bort,
    du förändrar hennes ansikte
        och sänder i väg henne.
^21 (E) Om hennes barn kommer till ära
        vet hon det inte,
    om de blir ringa
        ser hon det inte.
²² Hennes kropp känner bara
        sin egen plåga,
    hennes själ bara sin egen sorg.

^4 (A) De gör sina tungor
        skarpa som svärd,
    de laddar med bittra ord
        som pilar
^5 (B) för att skjuta den oskyldige
        ur bakhåll.
    Plötsligt skjuter de honom
        utan fruktan.
^6 (C) De uppmuntrar varandra
        i sitt onda uppsåt^[a],
    de talar om att lägga snaror,
        de säger: "Vem skulle se oss?"
^7 (D) De smider onda planer:
        "Nu har vi en färdig plan!"
    Människans tankar och hjärta
        är djupa.

^8 (E) Då skjuter Gud dem,
    en plötslig pil
        och de är sårade.
^9 (F) Deras egna tungor får dem på fall,
    alla som ser dem
        skakar på huvudet.
^10 (G) Alla människor grips av skräck,
    de förkunnar
        vad Gud har gjort
    och förstår att det är hans verk.
^11 (H) Den rättfärdige gläder sig i Herren
        och flyr till honom,
    och alla som har ärliga hjärtan
        skattar sig lyckliga.