Job 21:7-34
Svenska Folkbibeln 2015
7 (A) Varför får de gudlösa leva,
bli gamla och växa i kraft?
8 De ser sina barn leva trygga hos dem
och har sina avkomlingar
för ögonen.
9 Deras hus står trygga utan fasor,
Gud drabbar dem inte med sitt ris.
10 Deras boskap lyckas alltid para sig,
deras kor kalvar utan missfall.
11 (B) Sina minsta släpper de ut
som en hjord,
deras barn dansar omkring.
12 De sjunger till tamburin och harpa
och jublar till musik av flöjt.
13 De lever sina dagar i välmåga,
och i frid far de ner till dödsriket.
14 (C) De sade till Gud: ”Låt oss vara!
Vi har ingen lust
att lära känna dina vägar.
15 (D) Vem är den Allsmäktige
att vi skulle tjäna honom?
Vad skulle vi vinna
på att åkalla honom?”
16 (E) Se, deras framgång
ligger inte i deras egen hand.
De gudlösas rådslag
är fjärran från mig.
17 Hur ofta slocknar
de gudlösas lampa?
Hur ofta drabbar dem olycka,
plågor som Gud i vrede
tilldelar dem?
18 (F) Hur ofta blir de som halm för vinden,
som agnar som stormen för bort?
19 (G) Ni säger:
”Gud sparar hans straff
till barnen.”
Låt honom straffa honom själv,
så att han får känna det.
20 (H) Låt den gudlöse få se sitt fall
med egna ögon,
låt honom få dricka
den Allsmäktiges vrede.
21 Frågar han efter sin familj
när han är borta,
när hans månaders antal är slut?
22 (I) Kan någon lära Gud förstånd,
han som dömer över de högsta?
23 Den ene dör i sin krafts dagar,
helt sorglös och trygg.
24 Hans kärl är fulla av mjölk,
och märgen i hans ben
har bevarat sin saft.
25 Den andre dör med bedrövad själ,
utan att ha smakat det goda.
26 (J) Tillsammans ligger de i stoftet,
med förruttnelsens maskar
över sig.
27 Se, jag känner era tankar
och era lömska planer mot mig.
28 Ni frågar:
”Vad blev det av stormännens hus,
av tälten där de gudlösa bodde?”
29 Har ni inte frågat dem som har rest,
lyssnar ni inte
till deras vittnesbörd?
30 Den onde skonas på olyckans dag,
han räddas undan vredens dag.
31 Vem säger honom rakt i ansiktet
hur han lever,
vem straffar honom
för vad han har gjort?
32 När han har förts till graven
vakar man vid gravkullen.
33 Dalens mylla är ljuvlig för honom,
alla människor följer honom
och otaliga har gått före honom.
34 (K) Hur tom är inte trösten ni ger mig.
Era svar är bara bedrägeri.
Predikaren 8:14
Svenska Folkbibeln 2015
14 (A) Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt.
Read full chapter
Psaltaren 73:3-28
Svenska Folkbibeln 2015
3 (A) för jag greps av avund
mot de högmodiga
när jag såg de gudlösas framgång.
4 De är fria från plågor
fram till sin död,
deras kroppar är välnärda.
5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
de plågas inte
som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsband
och våld den dräkt de sveper sig i.
7 (B) Deras ögon kikar fram[a] ur fetman,
deras hjärtans fantasier
har ingen gräns.
8 De hånar och hotar med ondska,
överlägset hotar de med förtryck.
9 De öppnar sin mun mot himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
de suger i sig vatten i mängd.
11 (C) De säger:
"Hur skulle Gud kunna veta?
Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 (D) Sådana är de gudlösa,
ständigt trygga
med växande rikedom.
13 (E) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
"Så tänker jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Jag funderade
och försökte förstå det,
men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg deras öde.
18 (F) Du ställer dem på det hala,
du störtar dem i fördärvet.
19 (G) Hur plötsligt ska de inte gå under!
De förgås och får ett fruktansvärt
slut.
20 (H) Så som en dröm är borta
när man vaknar
ska du, Herre, förakta dem
som skuggbilder när du griper in.
21 När mitt hjärta var bittert
och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
och förstod ingenting,
jag var som ett djur inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 (I) Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och har jag dig,
söker jag inget på jorden.
26 (J) När min kropp och mitt hjärta
ger upp,
är Gud mitt hjärtas klippa
och min lott för evigt.
27 De som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som är otrogna
mot dig.
28 Men för mig är det gott
att vara nära Gud.
Jag tar min tillflykt
till Herren, Gud,
för att förkunna
alla dina gärningar.
Footnotes
- 73:7 Deras ögon kikar fram Andra handskrifter (Septuaginta): "Deras synd tränger fram".
Jeremia 12
Svenska Folkbibeln 2015
Undran över Herrens handlande
12 (A) Rättfärdig är du, Herre,
när jag vill gå till rätta
med dig.
Ändå måste jag tala med dig
om dina domslut.
Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
Varför lever alla trolösa
så trygga?
2 (B) Du planterar dem och de slår rot,
de växer och bär frukt.
Du är nära i deras mun,
men långt från deras inre.
3 (C) Men du, Herre, känner mig.
Du ser mig och prövar
hur mitt hjärta är mot dig.
Ryck bort dem som får till slakt
och förbered dem för dagen
då de dödas.
4 (D) Hur länge ska landet sörja
och hela markens gräs
torka bort,
så att både fyrfotadjur och fåglar
går under för invånarnas ondska?
De säger: ”Han kan inte se
vår framtid.”
Guds svar
5 (E) Om du springer ikapp med fotfolk
och de tröttar ut dig,
hur skulle du då kunna
tävla med hästar?
Du känner dig trygg i fredligt land,
men hur ska du klara dig
i snåren vid Jordan[a]?
6 (F) Dina bröder och din fars hus
är också trolösa mot dig,
de ropar för full hals
bakom din rygg.
Lita inte på dem,
även om de talar vänligt
med dig.
7 Jag har övergett mitt hus,
lämnat mitt arv
och gett min älskade
i fiendens hand.
8 Min arvedel blev
som ett lejon i skogen mot mig.
Hon höjde sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9 (G) Min arvedel har blivit för mig
som en spräcklig rovfågel
som angrips av andra rovfåglar[b]
runt omkring.
Gå och samla markens alla djur
och låt dem komma för att äta!
10 (H) Många herdar
har fördärvat min vingård
och trampat ner mitt land.
De har gjort mitt härliga land
till en öde öken,
till en ödemark.
11 Sörjande och öde
ligger det framför mig.
Hela landet ligger öde,
för ingen bryr sig om det.
12 Över alla kala höjder i öknen
rycker plundrare fram,
för Herrens svärd slukar allt
från landets ena ände
till den andra.
Ingen kan känna sig trygg.
13 (I) De har sått vete men skördat törne.
Förgäves tröttar de ut sig.
Ni kommer att skämmas
över er gröda
på grund av Herrens
brinnande vrede.
Upprättelse för Israels grannar
14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.
15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 (J) Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.
Read full chapterFootnotes
- 12:5 snåren vid Jordan Vid denna tid tätbevuxen terräng (2 Kung 6:2) med farliga djur som lejon.
- 12:9 en spräcklig rovfågel som angrips av andra rovfåglar Svårtolkad vers. Andra handskrifter (Septuaginta): ”en hyenas grotta med andra grottor”.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation