¹⁸ De är skum på vattenytan.
    Deras mark är förbannad i landet,
        ingen styr sin färd
            till vingårdarna.
¹⁹ Som torka och hetta
        slukar snövatten,
    så slukar dödsriket
        den som har syndat.
²⁰ Modersskötet glömmer honom,
        maskar frossar på honom,
    ingen bevarar hans minne.
        Orätten bryts som ett träd.
²¹ Han gör illa den ofruktsamma
        som inte kan föda
    och är inte god mot änkan.

²² Men Gud rycker bort de starka
        genom sin kraft.
    När han griper in
        kan de inte vara säkra för sitt liv.
²³ Han ger dem trygghet och vila,
    men hans ögon vakar
        över deras vägar.
^24 (C) En kort tid är de upphöjda,
        sedan är de borta,
    de slås ner och skördas som alla,
        de vissnar som axens toppar.

²⁵ Om det inte är så,
    vem kan visa att jag ljuger
        och göra mina ord om intet?

¹⁷ Ni tröttar ut Herren med era ord.
    Ni frågar:
        ”Hur har vi tröttat ut honom?”
    När ni säger:
        ”Den som gör det onda
            är god i Herrens ögon,
        och han gläder sig över dem”,
    eller: ”Var är rättvisans Gud?”