28 Silvret har sin gruva,

        guldet en plats där det renas.
Järn hämtas upp ur jorden,
        stenar smälts till koppar.
Människan sätter gränser för mörkret
        och utforskar det yttersta djupet,
    där stenen är natt
        och svartaste skugga.
De spränger schakt
    långt från människors boningar,
        där ingen har satt sin fot,
    de hänger och svajar
        fjärran från människor.
Från jorden kommer bröd,
    men där nere förvandlas den
        som av eld.
Safiren har sin plats
        bland dess stenar,
    och där finns guldmalm.
Stigen dit är inte känd av örnen,
    falkens öga har inte
        upptäckt den.
Stolta vilddjur har inte trampat den,
    inget lejon har gått fram på den.
På den hårda stenen
        lägger man sin hand
    och gräver ut bergen från grunden.
10 De hugger ut gångar i klipporna,
    och ögat får se härliga ting.
11 De stoppar upp vattenådrornas gråt,
    de drar fram dolda skatter i ljuset.

12 (A) Men visheten, var finns hon?
    Var har förståndet sin boning?
13 Människan vet inte hennes värde[a],
    man finner henne inte
        i de levandes land.
14 Djupet säger: ”Hon är inte i mig”,
    havet säger:
        ”Hon finns inte hos mig.”
15 (B) Hon kan inte köpas för guld,
    hennes värde kan inte vägas upp
        med silver.
16 Hon kan inte köpas
        med guld från Ofir
    eller med dyrbar onyx och safir.
17 Guld och glas
        kan inte jämföras med henne,
    hon kan inte bytas mot guldföremål,
18 koraller och kristall ska inte nämnas.
    Att äga vishet är mer värt än pärlor.
19 Topas från Kush
        kan inte jämföras med henne,
    hon kan inte vägas upp
        med renaste guld.

20 Men visheten,
        var kommer hon ifrån?
    Var har förståndet sin boning?
21 Hon är gömd för alla levandes ögon,
    hon är dold för himlens fåglar.
22 Avgrunden och döden säger:
    ”Endast hennes rykte
        har nått våra öron.”

23 (C) Gud känner vägen till henne,
    han vet var hon bor,
24 för han skådar till jordens ändar,
    han ser allt under himlen.
25 När han mätte upp vindens vikt
    och vägde vattnen efter mått,
26 (D) när han gjorde en lag för regnet
    och en väg för åskans blixt,
27 då såg han henne och
        uppenbarade henne,
    han beredde henne
        och utforskade henne.
28 (E) Och till människorna sade han:
    ”Se, att vörda Herren är vishet,
        att fly det onda är förstånd.”

Footnotes

  1. 28:13 hennes värde   Andra handskrifter (Septuaginta): ”vägen till henne”.