Job 29:12-25

Svenska Folkbibeln 2015

¹²^(A) för jag räddade den fattige
        som ropade
    och den faderlöse
        som ingen hjälpare hade.
¹³Den döende välsignade mig,
    änkans hjärta fick jag att jubla.
¹⁴^(B) Jag klädde mig i rättfärdighet
        och den var min klädnad,
    rättvisan var min mantel
        och huvudbonad.
¹⁵^(C) Jag var ögon åt den blinde
    och fötter åt den halte.
¹⁶^(D) Jag var en far för de fattiga
    och redde ut den okändes sak.
¹⁷^(E) Jag krossade
        den orättfärdiges käkar
    och ryckte rovet från hans tänder.

¹⁸Jag tänkte då:
    ”I mitt eget bo ska jag dö,
        mina dagar blir många
            som sanden.
¹⁹Min rot sträcker sig till vattnet,
    nattens dagg vilar i mina grenar.
²⁰Min ära är ständigt ny,
    och min båge förnyas^[a] i min hand.”

²¹De lyssnade på mig och väntade,
    de var tysta inför mitt råd.
²²Efter mig talade ingen,
    och mina ord vederkvickte dem.
²³De väntade på mig som på regn,
    de öppnade sin mun
        som efter vårregn.
²⁴Jag log mot dem när de misströstade,
    och de tog emot mitt ansiktes ljus.
²⁵Jag valde väg åt dem
        och satt som hövding,
    jag tronade som en kung
        bland sina män,
    som en som tröstar de sörjande.