^3 (A) Låt dagen då jag föddes
        bli utplånad,
    och natten som sade:
        ”En pojke är född.”
⁴ Låt den dagen vändas i mörker,
    må Gud i höjden
        inte fråga efter den
    och inget dagsljus lysa över den.
⁵ Låt mörker och dödsskugga
        återkräva den
    och molnen sänka sig
        över den.
    Låt mörker slå den med skräck
        under dagen.
⁶ Låt den natten gripas
        av tjockaste mörker,
    låt den inte räknas
        bland årets dagar
    eller få rum i månadernas krets.
⁷ Ja, låt den natten bli ofruktsam,
    låt inget jubel höras under den.
^8 (B) Låt dem som besvärjer dagar
        förbanna den,
    de som kan mana fram^[a] Leviatan^[b].
⁹ Låt dess stjärnor förmörkas
        innan dagen gryr,
    låt den förgäves vänta efter ljus,
        låt den aldrig få se
            gryningens strålar,
¹⁰ för den stängde inte dörrarna
        till min moders liv
    och dolde inte olyckan
        för mina ögon.

^11 (C) Varför fick jag inte dö vid födseln,
    förgås när jag kom
        ur min moders liv?
¹² Varför fanns knän
        som tog emot mig,
    varför bröst där jag fick dia?
¹³ Då hade jag legat i ro,
        jag hade sovit och vilat
¹⁴ tillsammans med kungar
        och jordens rådsherrar
    som byggde sig palatslika gravar,
¹⁵ eller med furstar som ägde guld
    och fyllde sina hus med silver.
^16 (D) Eller varför blev jag inte nergrävd
    som ett dödfött foster,
        som ett barn
            som aldrig såg ljuset?

^17 (E) Där rasar inte de gudlösa längre,
    där vilar de som uttömt sin kraft.
¹⁸ Där har alla fångar fått ro,
    de hör inte slavdrivarens röst.
¹⁹ Små och stora är där lika,
    och slaven är fri från sin herre.

²⁰ Varför ges ljus åt den olycklige
    och liv åt plågade själar,
^21 (F) som längtar efter döden
        utan att den kommer
    och söker den mer än någon skatt,
²² som gläds i jubel och fröjdar sig
    när de finner sin grav?
^23 (G) Varför ges liv
        åt en man vars väg är dold,
    åt den som är instängd av Gud?
^24 (H) Suckar har blivit mitt dagliga bröd,
    mina sorgerop strömmar
        som vatten,
²⁵ för det jag var rädd för
        har drabbat mig,
    det jag fasade för kommer över mig.
^26 (I) Jag får ingen rast,
        ingen ro, ingen vila,
    ångest kommer över mig.

^11 (A) Varför fick jag inte dö vid födseln,
    förgås när jag kom
        ur min moders liv?
¹² Varför fanns knän
        som tog emot mig,
    varför bröst där jag fick dia?
¹³ Då hade jag legat i ro,
        jag hade sovit och vilat
¹⁴ tillsammans med kungar
        och jordens rådsherrar
    som byggde sig palatslika gravar,
¹⁵ eller med furstar som ägde guld
    och fyllde sina hus med silver.
^16 (B) Eller varför blev jag inte nergrävd
    som ett dödfött foster,
        som ett barn
            som aldrig såg ljuset?

^17 (C) Där rasar inte de gudlösa längre,
    där vilar de som uttömt sin kraft.
¹⁸ Där har alla fångar fått ro,
    de hör inte slavdrivarens röst.
¹⁹ Små och stora är där lika,
    och slaven är fri från sin herre.

²⁰ Varför ges ljus åt den olycklige
    och liv åt plågade själar,
^21 (D) som längtar efter döden
        utan att den kommer
    och söker den mer än någon skatt,
²² som gläds i jubel och fröjdar sig
    när de finner sin grav?
^23 (E) Varför ges liv
        åt en man vars väg är dold,
    åt den som är instängd av Gud?
^24 (F) Suckar har blivit mitt dagliga bröd,
    mina sorgerop strömmar
        som vatten,
²⁵ för det jag var rädd för
        har drabbat mig,
    det jag fasade för kommer över mig.
^26 (G) Jag får ingen rast,
        ingen ro, ingen vila,
    ångest kommer över mig.

^14 (A) Förbannad^[a] är den dag
        då jag föddes!
    Låt inte dagen då min mor
        födde mig bli välsignad!
¹⁵ Förbannad är den man
    som meddelade min far:
        ”Du har fått en son!”
    och gjorde honom mycket glad.
^16 (B) Låt det gå den mannen
        som det gick för de städer
    som Herren förstörde
        utan att ångra det.
    Låt honom få höra sorgerop
        på morgonen
    och stridsrop mitt på dagen,
¹⁷ eftersom han inte dödade mig
        i moderlivet
    så att min mor fick bli min grav
        och hennes moderliv havande
            för alltid.
¹⁸ Varför kom jag ut ur moderlivet
    för att se möda och bedrövelse
        och sluta mina dagar i skam?