24 (A) Satte jag mitt hopp till guldet,
    kallade jag rent guld min trygghet?
25 (B) Gladdes jag över
        att min rikedom växte
    och att min hand samlade
        så mycket?
26 Hände det när jag såg
        hur solljuset sken
    och hur månen skred härligt fram,
27 (C) att mitt hjärta i hemlighet
        lät sig förföras
    och jag gav dem en handkyss?
28 (D) Även det hade varit
        en straffbar synd,
    för då hade jag förnekat
        Gud i höjden.

29 (E) Har jag glatt mig
        åt min fiendes olycka,
    fröjdat mig
        när olyckan drabbade honom?
30 (F) Nej, jag lät inte min mun synda
    genom att begära hans liv
        med en förbannelse.
31 Mitt husfolk kan vittna:
    ”Alla fick mätta sig
        med kött vid hans bord.”
32 (G) Främlingen behövde inte
        övernatta på gatan,
    jag öppnade mina dörrar mot vägen.

33 (H) Har jag dolt mina brott som Adam
    och gömt min skuld inom mig,
34 (I) av fruktan för allt folket
        och rädsla för fränders förakt,
    så att jag teg
        och inte gick utanför dörren?

35 (J) O, att jag hade någon
        som lyssnade på mig!
    Se, här är min underskrift[a].
        Må den Allsmäktige svara mig.
    Låt mig se min motparts
        anklagelseskrift!
36 Sannerligen, jag skulle bära den
        på min skuldra,
    jag skulle fästa den som min krona.
37 Jag skulle redovisa alla mina steg
        för honom,
    möta honom som en furste.

38 Har min mark ropat över mig,
    har dess fåror gråtit med varandra?
39 Har jag ätit dess frukt
        utan att betala
    eller sugit ut dem
        som brukade jorden?
40 Då får törne växa i stället för vete,
    ogräs i stället för korn.

Slut på Jobs tal.

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:35 underskrift   Hebr. taw, hebreisk bokstav som under GT:s tid skrevs som ett kors (jfr Hes 9:4).

(A) "Där är en man som inte
        gjorde Gud till sin borg!
    Han litade till sin stora rikedom,
        han sökte styrka
            genom att roffa åt sig[a]."

Read full chapter

Footnotes

  1. 52:9 roffa åt sig   Annan översättning: "fördärva".

Säg till dottern Sion:
        Se, din kung kommer till dig,
    ödmjuk och ridande på en åsna,
        på en arbetsåsnas föl.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:5 Sak 9:9. "Dottern Sion" var en bild för Jerusalem och dess folk (jfr t ex Mika 4:8).

16 Och han berättade en liknelse för dem: "En rik mans åkrar hade gett god skörd. 17 Han frågade sig själv: Vad ska jag göra? Jag har ingen plats för mina skördar. 18 Så här ska jag göra, tänkte han: Jag river mina lador och bygger större, och där samlar jag all min säd och allt mitt goda. 19 (A) Sedan ska jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt. Ät, drick och var glad.

20 (B) Men Gud sade till honom: Din dåre! I natt ska din själ avkrävas dig. Vem ska då få det du har samlat? 21 (C) Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."

Gör er inte bekymmer

22 (D) Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. 23 Livet är mer än maten, och kroppen är mer än kläderna.

24 (E) Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? 25 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en aln[a] till sin livslängd? 26 Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?

27 Se på liljorna, hur de växer. De varken arbetar eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 28 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! 29 Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. 30 (F) Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. 31 (G) Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också. 32 (H) Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.

33 (I) Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. 34 För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.

Inför Människosonens återkomst

35 (J) Spänn bältet om livet[b] och håll lamporna brinnande. 36 Var som tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom när han kommer och knackar på. 37 Saliga är de tjänare som Herren finner vakna när han kommer. Jag säger er sanningen: Han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem[c]. 38 Saliga är de han finner vakna, även om han skulle komma mitt i natten eller på småtimmarna[d]. 39 (K) Men det förstår ni att om husägaren hade vetat när tjuven kom, då hade han inte låtit någon bryta sig in i hans hus. 40 (L) Var beredda också ni, för Människosonen kommer när ni inte väntar det."

41 Petrus frågade: "Herre, talar du om oss i den här liknelsen, eller om alla?" 42 (M) Herren sade: "Vem är den trogne och kloke förvaltaren som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras mat i rätt tid? 43 Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så. 44 (N) Jag säger er sanningen: Han ska sätta honom över allt han äger.

45 Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre dröjer med att komma, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka och berusa sig, 46 då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och en stund när han inte anar det, och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland de trolösa.

47 (O) Den tjänare som vet sin herres vilja men inget förbereder och inte handlar efter hans vilja, han ska få många rapp. 48 Men den som inte vet och som gör något som förtjänar rapp, han ska få färre. Av den som fått mycket ska det krävas mycket, och av den som blivit betrodd med mycket ska det begäras desto mer.

Inte fred utan splittring

49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd. 50 (P) Men jag har ett dop att genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat!

51 (Q) Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. 52 Från och med nu ska fem i samma familj vara splittrade: tre mot två och två mot tre, 53 (R) far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."

Tidens tecken

54 (S) Till folket sade han också: "När ni ser ett moln stiga i väster säger ni genast att det blir regn, och det blir så. 55 Och när det blåser sydlig vind säger ni att det blir hett, och det blir det. 56 Era hycklare, jordens och himlens utseende kan ni tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden?

57 Varför bedömer ni inte själva vad som är rätt? 58 (T) När du är på väg till domaren med din motpart, så gör vad du kan för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren och rättstjänaren sätter dig i fängelse. 59 Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalat till sista öret[e]."

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:25 aln   Avståndet från armbåge till fingertopp, cirka en halvmeter.
  2. 12:35 spänn bältet om livet   En bild för beredskap: med den långa manteln uppfäst i bältet var man redo för tjänst eller uppbrott (2 Mos 12:11).
  3. 12:37 själv komma och betjäna dem   Lärjungarnas himmelske Herre visar sina tjänare mycket större nåd än vad jordiska herrar gjorde (jfr 17:7f).
  4. 12:38 mitt i natten eller på småtimmarna   Ordagrant: "andra eller tredje nattväkten". Nattens timmar var indelade i tre eller fyra nattväkter.
  5. 12:59 sista öret   Grek. leptón, det minsta myntet. 128 leptá motsvarade en denar eller dagslön.

17 (A) Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18 (B) Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig. 19 (C) Då samlar de åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.

20 (D) Käre Timoteus, bevara det som har anförtrotts dig. Och vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna från det som kallas kunskap utan att vara det[a]. 21 Vissa har kommit bort från tron genom att bekänna sig till den kunskapen. Nåden vare med er.

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:20 det som kallas kunskap utan att vara det   Gnostiska rörelser (grek. gnósis, "kunskap") som gjorde konkurrerande anspråk på särskild insikt i den andliga världen.