Elihus tal (Kap 32-37)

32 De tre männen slutade nu svara Job, eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.

(A) Men Elihu,[a] Barakels son från Bus[b], av Rams släkt, blev upprörd. Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud, och han blev upprörd mot Jobs tre vänner för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

Elihu hade väntat med att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. Men när Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd. Då tog Elihu, Barakels son, från Bus till orda. Han sade:

Jag är ung till åldern,
        och ni är gamla.
    Därför var jag rädd och vågade inte
        lägga fram min mening för er.
(B) Jag tänkte: ”Åldern ska tala
    och de många åren
        förkunna vishet.”
(C) Men det beror på anden
        i människan,
    den Allsmäktiges livsfläkt
        ger henne förstånd.
(D) Det är inte åldern som ger vishet
    eller bara gamla som förstår
        vad som är rätt.

10 Därför säger jag: Lyssna på mig!
    Också jag vill lägga fram
        min mening.
11 Se, jag väntade på era ord,
        jag lyssnade efter era insikter
    när ni sökte finna de rätta orden.
12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,
        men se,
    ingen kunde motbevisa Job,
        ingen kunde ge honom
            svar på tal.
13 Svara nu inte: ”Vi möttes av vishet.
    Gud kan besegra honom,
        inte människor.”
14 Hans ord var inte riktade mot mig,
    och jag ska inte bemöta honom
        med era argument.

15 De är bestörta och svarar inte mer,
    de har tappat talförmågan.
16 Skulle jag vänta
        när de inget säger,
    när de står där utan svar?
17 Också jag vill ta till orda,
    också jag vill säga min mening,
18 (E) för jag är uppfylld av ord,
    anden inom mig tvingar mig.
19 Se, mitt inre är som instängt vin[c],
    som en ny vinlägel nära att brista.
20 Därför måste jag tala och få lättnad,
    jag vill öppna mina läppar
        och svara.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon
    och inte smickra någon människa.
22 Smicker vill jag inte veta av,
    annars kunde min skapare
        strax rycka bort mig.

Footnotes

  1. 32:2 Elihu   Betyder ”han är min Gud”.
  2. 32:2 Bus   Arabiskt stamområde (jfr 1 Mos 22:21, Jer 25:23).
  3. 32:19 instängt vin   Jäsande vin expanderar och kan spränga sitt kärl (jfr Matt 9:17 med not).

En ung man förmanar Job

(32:1—37:24)

Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna

32 De tre männen slutade nu att svara Job, därför att han betraktade sig som rättfärdig. Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, greps av vrede mot Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud. Men han blev också vred på Jobs tre vänner, som inte kunde svara något som visade Jobs skuld. Elihu hade väntat på sin tur att tala till Job, eftersom de andra var äldre än han. Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, greps han av vrede.

Elihu från Bus, Barakels son, började tala:

Jag är ung, och ni är gamla.
    Därför tvekade jag
    och vågade inte säga er vad jag visste.
Jag tänkte: ”Låt åldern tala
    och de många åren lära ut vishet.”
Men det är anden i människan,
    den Väldiges andedräkt,
    som gör henne förståndig.
Det är inte bara de i hög ålder som är visa,
    inte bara gamla som vet vad som är rätt.

10 Därför säger jag: Lyssna till mig!
    Också jag vill framföra vad jag vet.
11 Jag har väntat medan ni talat,
    lyssnat på ert resonemang,
när ni letat efter ord.
12     Jag har lyssnat uppmärksamt på er,
men ingen av er har lyckats motbevisa Job,
    ingen av er har kunnat bemöta hans argument.
13 Säg inte: ”Vi har funnit visheten:
    Gud, inte en människa, kan besegra honom.”
14 Han riktade aldrig sina ord mot mig,
    och jag tänker inte svara med era argument.

15 De är bestörta
    och har inget mer att komma med,
de saknar ord.
16     Ska då jag behöva vänta
när de ingenting kan säga,
    när de står där utan att kunna svara?
17 Nej, även jag vill säga mitt,
    tala om vad jag vet.
18 Jag har mycket att säga,
    och anden inom mig driver mig.
19 Mitt inre är som en vinsäck på bristningsgränsen,
    som nya vinsäckar som håller på att sprängas.
20 Jag måste få tala för att få lättnad,
    jag måste få öppna min mun och ge mina svar.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon,
    inte heller försöka smickra någon,
22 för smickra kan jag inte – 
    då skulle min Skapare rycka bort mig.