Job 32
Svenska 1917
32 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Job 32
Svenska Folkbibeln
Elihus tal (Kap 32-37)
32 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.
2 Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud. 3 Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
4 Elihu hade dröjt att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5 Men då Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd.
6 Så Elihu, Barakels son, från Bus tog till orda. Han sade:
Jag är ung, och ni är gamla.
Därför var jag rädd och vågade inte
lägga fram min mening för er.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala
och de många åren förkunna visdom."
8 Men det beror på anden i människan,
den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd.
9 Det är inte åldern som ger vishet,
inte bara gamla förstår vad som är rätt.
10 Därför säger jag: Lyssna på mig!
Också jag vill lägga fram min mening.
11 Se, jag väntade på era ord,
jag lyssnade efter förståndigt tal från er,
när ni sökte finna de rätta orden.
12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,
men se, ingen kunde motbevisa Job,
ingen kunde ge honom svar på tal.
13 Svara nu inte: "Vi möttes av vishet.
Gud, inte en människa, skall slå ner honom."
14 Hans ord var inte riktade mot mig,
och jag skall inte bemöta honom med era argument.
15 De är bestörta och svarar ej mer,
de har förlorat talförmågan.
16 Skulle jag vänta då de ingenting kan säga,
då de står där utan något svar?
17 Också jag vill ta till orda,
också jag vill säga min mening.
18 Ty jag är uppfylld av ord,
anden inom mig tvingar mig.
19 Se, mitt inre är som instängt vin,
likt en ny vinlägel är det nära att brista.
20 Därför måste jag tala och få lättnad,
jag måste öppna mina läppar och svara.
21 Jag skall inte vara partisk mot någon
och jag vill inte smickra någon människa.
22 Smicker vill jag ej veta av,
annars kunde min skapare strax rycka bort mig.
Job 32
Svenska Folkbibeln 2015
Elihus tal (Kap 32-37)
32 De tre männen slutade nu svara Job, eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.
2 (A) Men Elihu,[a] Barakels son från Bus[b], av Rams släkt, blev upprörd. Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud, 3 och han blev upprörd mot Jobs tre vänner för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
4 Elihu hade väntat med att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. 5 Men när Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd. 6 Då tog Elihu, Barakels son, från Bus till orda. Han sade:
Jag är ung till åldern,
och ni är gamla.
Därför var jag rädd och vågade inte
lägga fram min mening för er.
7 (B) Jag tänkte: ”Åldern ska tala
och de många åren
förkunna vishet.”
8 (C) Men det beror på anden
i människan,
den Allsmäktiges livsfläkt
ger henne förstånd.
9 (D) Det är inte åldern som ger vishet
eller bara gamla som förstår
vad som är rätt.
10 Därför säger jag: Lyssna på mig!
Också jag vill lägga fram
min mening.
11 Se, jag väntade på era ord,
jag lyssnade efter era insikter
när ni sökte finna de rätta orden.
12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,
men se,
ingen kunde motbevisa Job,
ingen kunde ge honom
svar på tal.
13 Svara nu inte: ”Vi möttes av vishet.
Gud kan besegra honom,
inte människor.”
14 Hans ord var inte riktade mot mig,
och jag ska inte bemöta honom
med era argument.
15 De är bestörta och svarar inte mer,
de har tappat talförmågan.
16 Skulle jag vänta
när de inget säger,
när de står där utan svar?
17 Också jag vill ta till orda,
också jag vill säga min mening,
18 (E) för jag är uppfylld av ord,
anden inom mig tvingar mig.
19 Se, mitt inre är som instängt vin[c],
som en ny vinlägel nära att brista.
20 Därför måste jag tala och få lättnad,
jag vill öppna mina läppar
och svara.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon
och inte smickra någon människa.
22 Smicker vill jag inte veta av,
annars kunde min skapare
strax rycka bort mig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation