37 Inför sådant bävar mitt hjärta

    och slår häftigt i mitt bröst.
(A) Lyssna noga
        till dundret från hans röst,
    till mullret som går ut
        från hans mun.
Han sänder ut det över hela himlen,
    sina blixtar till jordens ändar.
Efteråt ryter dånet,
    han dundrar
        med sin väldiga röst,
    han spar inte på blixtarna
        när han låter sin röst höras.
(B) Gud dundrar underbart med sin röst,
    han gör stora och ofattbara ting.

(C) Snön befaller han:
        ”Fall över jorden!”,
    och regnet:
        ”Kraftiga skurar av regn!”
Han binder[a] alla människors händer
    så att alla lär känna hans gärningar.
Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
    de blir kvar i sina hålor.
(D) Stormen kommer från sin kammare,
    kölden kommer med
        nordanvinden.
10 (E) Gud sänder frost
        med sin andedräkt,
    och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
    och sprider sina åskmoln
        vida omkring.
12 (F) De far runt åt alla håll
        efter hans styrning
    och utför allt han befaller dem
        över hela jordens yta.
13 Han låter dem komma som straff,
    för att hjälpa hans land
        eller visa hans godhet.

14 Lyssna till detta, Job,
    stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
    och låter blixten lysa fram
        från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
    den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
    när jorden blir stilla
        under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
        breda ut skyarna som ett valv,
    fasta som en spegel av gjuten metall?

19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
    i vårt mörker har vi inget
        att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
        att jag vill tala?
    Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
        som strålar i skyarna
    när vinden har gått fram
        och skingrat dem?
22 Från norr[b] kommer en glans av guld,
    ett skrämmande majestät
        omger Gud.
23 (G) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
        han är upphöjd i kraft och dom.
    Han kan inte kränka
        sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
    Han bryr sig inte om dem
        som tycker sig vara visa.

Footnotes

  1. 37:7 binder   Ordagrant: ”förseglar” (så att ingen kan arbeta).
  2. 37:22 Från norr   Väderstrecket förknippas med Guds boning (jfr Ps 48:13 med not).

Elihu talar om Guds makt

37 Mitt hjärta bävar för detta,
    det slår häftigt inom mig.
Hör, hör dundret av hans stämma,
    dånet ur hans mun!
Han låter det rulla fram över himlen
    och sänder sina blixtar till jordens ändar.
Sedan ryter dånet,
    hans majestäts väldiga stämma.
Han sparar ingenting
    när han låter sin stämma höras.
Hans röst dånar oerhört,
    han gör under som övergår vårt förstånd.
Han befaller snön att falla ner på jorden
    och regnet att ösa ner.
Då stoppar han människans arbete,
    så att alla ska kunna se hans verk.
Djuren gömmer sig
    och stannar i sina hålor.
Stormen kommer ut från sin boplats
    och kylan sprids med vindarna.
10 När Gud blåser bildas is,
    de vida vattnen fryser till.
11 Han fyller molnen med fukt
    och sprider ut sina blixtar genom dem.
12 De virvlar runt åt alla håll,
    så som han vill,
de utför hans befallningar på hela jorden.
13     Han sänder dem som straff,
eller för att på jorden visa sin nåd.

14 Lyssna nu, Job, stanna upp
    och tänk på Guds under!
15 Vet du hur Gud styr dem
    och hur han får blixtarna att skjuta fram ur molnen?
16 Förstår du dig på molnens balans,
    den Allvetandes under?
17 När du lider av hettan i de kläder du bär,
    och marken blir stilla i sunnanvinden,
18 kan du då, så som han gör, breda ut molnen,
    hårda och blanka som spegeln?

19 Lär oss vad vi ska säga till honom!
    I det mörker vi bor i kan vi ju inte föra vår talan.
20 Går det att meddela honom att jag vill tala?
    Vill någon bli uppslukad levande?[a]
21 Ingen kan ju se på solen,
    så stark som den är,
    när vinden har sopat himlen ren.
22 Norrifrån kommer en gyllene glans,
    det är Gud i hans skrämmande majestät.
23 Vi kan aldrig nå fram till den Väldige;
    han är upphöjd i styrka,
rättvisa och stor rättfärdighet
    och kan inte kränkas.
24 Därför fruktar människor för honom.
    Är det inte de som är visa i sina hjärtan som han ser?[b]

Footnotes

  1. 37:20 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 37:24 Versens senare del är svåröversättlig. Eller: han ser inte ens åt de visa Eller, enligt Septuaginta: men de visa ska frukta honom i sina hjärtan.