¹² Ett ord smög sig till mig,
    det nådde mitt öra
        som en viskning
¹³ när tankarna oroades
        av nattens syner
    och sömnen föll tung
        över människorna.
¹⁴ Skräck och bävan drabbade mig
    och fick alla mina ben att skaka.
¹⁵ En ande strök förbi mitt ansikte,
    håren på min kropp reste sig.
^16 (D) Den stannade,
        men jag kunde inte
    urskilja utseendet
        på gestalten jag såg.
    Det var tyst,
        sedan hörde jag en röst:
^17 (E) ”Kan en människa
        stå rättfärdig inför Gud,
    kan en människa vara ren
        inför sin skapare?
¹⁸ Han litar inte ens på sina tjänare,
    han finner fel hos sina änglar^[a].
^19 (F) Hur mycket mer hos dem
        som bor i hyddor av lera^[b],
    dem som har sin grund i stoftet!
        De krossas lättare än mal.
²⁰ När morgon blivit kväll
        ligger de slagna,
    de går under för alltid
        utan att någon märker det.
^21 (G) Deras tältlinor rycks upp för dem,
    de dör utan visdom.”

^18 (A) Den gudlöse gör en bedräglig vinst,
    den som sår rättfärdighet
        får en säker lön.

^7 (A) Vind sår de,
        och storm ska de skörda.
    Säd ska de inte få,
        deras gröda ska inte ge föda,
    och ger den någon
        ska främlingar sluka den.

¹⁴ Stridslarm ska stiga
        bland dina stammar,
    och alla dina fästen ska ödeläggas
        som när Bet-Arbel^[b] ödelades
            av Shalman på stridens dag
        och mödrar och barn krossades.
^15 (C) Så ska Betel göra med er
        för er stora ondskas skull.
    När gryningen kommer
        är det förbi,
            förbi med Israels kung!