41 (A) Ingen är så dumdristig

        att han retar honom.
    Vem vågar då sätta sig upp
        mot mig?
(B) Vem har gett mig något
        som jag måste betala igen?
    Mitt är allt som finns under himlen.[a]

Jag vill inte tiga om hans lemmar,
    om hans styrka och sköna gestalt.
Vem kan rycka av honom hans dräkt?
    Vem kan ta sig in
        mellan hans båda käkar?[b]
Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
    Runt hans tänder bor skräck.
Stolta sitter sköldarnas rader,
    sammanfogade och fast förseglade,
den ena tätt mot den andra,
    ingen luft tränger in däremellan.
De sitter fast mot varandra,
    de griper in i varandra
        och kan inte skiljas åt.

När han fnyser blixtrar det av ljus,
    hans blickar är som
        gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
    gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
    som från en kokande gryta
        på elden.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
    lågor går ut ur hans gap.

13 På hans nacke bor styrkan,
    och skräcken dansar[c]
        framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
    de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
    som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
    de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
    inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
    koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
    för honom är slungstenar
        som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
    han skrattar åt rasslet av lansar[d].

21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
    han sätter spår i dyn
        som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
    han får havet att skumma
        som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
    djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
    han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
    han är kung över allt som är stolt.

Footnotes

  1. 41:2 Citeras av Paulus i Rom 11:35.
  2. 41:4 ta sig in mellan hans båda käkar   Annan översättning: ”ta sig fram med betsel” eller ”ta sig igenom hans dubbla pansar” (så Septuaginta).
  3. 41:13 dansar   Andra handskrifter (Septuaginta): ”springer”.
  4. 41:20 lansar   Annan översättning: ”kroksablar”.

41 Ingen är så dum att han vågar reta den.
    Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något?
    Allt som finns under himlen är mitt.

Jag tänker inte tiga om dess lemmar,
    styrka och sköna form.[a]
Vem kan klä av den dess hölje,
    vem vågar närma sig den med betsel?
Vem vågar öppna dörrarna till dess gap,
    som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?
Sköldarna på dess rygg
    sitter tätt sammanfogade, som sigill.
De sluter så tätt intill varandra
    att ingen luft kan tränga in mellan dem.
De är fästade vid varandra, de sitter ihop,
    och ingenting kan skilja dem åt.
Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus,
    dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.
10 Eldslågor strömmar ut ur dess mun,
    gnistor skjuts ut.
11 Rök kommer ur dess näsborrar,
    som från en kokande gryta på elden.
12 Dess andedräkt kan antända kol,
    och lågor väller fram ur dess mun.
13 Styrkan bor i dess nacke,
    från den utgår förskräckelse.
14 Dess hudveck är fasta, inte slappa,
    de är orubbliga.
15 Dess hjärta[b] är hårt som sten,
    ja, som en kvarnsten.
16 När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
    de ryggar tillbaka när den drar fram.[c]
17 Varken svärd som når den,
    spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
18 Järn är som ett strå för den,
    och koppar som murket trä.
19 Inga pilar får den att fly.
    Slungstenar är för den som agnar.
20 Klubban är för den som ett halmstrå,
    och den skrattar åt lansars rassel.
21 Dess buk är som krukskärvor,
    och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
22 Den får djupet att koka som en gryta
    och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
23 Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
    som om djupet skulle bära silverhår.
24 Dess like finns inte på jorden,
    en skapelse utan fruktan.
25 Den ser[d] på allt upphöjt
    och är kung över alla stolta djur.

Footnotes

  1. 41:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 41:15 Kan ev. syfta på dess bröst här. Annars står hjärtat i hebreiskan, när det används som metafor i samband med människan, oftast för det innersta, medvetna livet.
  3. 41:16 Grundtextens innebörd är osäker; de mäktiga kan också översättas gudarna.
  4. 41:25 De hebreiska verben för ”se” och ”frukta” liknar varandra, och om det skulle vara det senare som avses, kan översättningen bli: Allt upphöjt fruktar den, kungen över alla stolta rovdjur.Men det enda som skulle kunna tyda på denna tolkning är en viss parallellism till föregående vers.