^15 (A) Mina bröder är trolösa som bäckar^[a],
    som bäckars rännilar som sinar.
¹⁶ De är mörka av is när snön har fallit
    och gömt sig i dem,
¹⁷ men när hettan kommer torkar de,
    försvinner i värmen från sin plats.
¹⁸ De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
¹⁹ Karavaner från Tema^[b]
        spanar efter dem,
    resande från Saba
        sätter sitt hopp till dem.
²⁰ De blir svikna i sin förhoppning,
    när de kommer fram
        blir de bestörta.
²¹ Så har ni nu blivit till intet,
    ni ser det förskräckliga
        och blir rädda.
²² Har jag sagt: ”Ge mig något,
    köp mig loss med er förmögenhet,
²³ rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?”

^9 (A) för hennes sår kan inte läkas,
        det har kommit ända till Juda,
    det har nått ända till mitt folks port,
        ända till Jerusalem.

^14 (A) Därför ska du ge skiljebrev
        åt Moreshet-Gat.
    Husen i Aksib har blivit
        som en lögn för Israels kungar.