Job 9

Svenska Folkbibeln 2015

^2 (A) Jag vet mycket väl att det är så.
    Hur kan en människa
        stå rättfärdig inför Gud?
³ Om hon vill gå till rätta med honom,
    kan hon inte ge svar på en sak
        bland tusen.
⁴ Hans hjärta är vist,
        hans kraft är väldig,
    vem har trotsat honom
        och kommit undan?
⁵ Han flyttar berg
        utan att någon vet det
    och omstörtar dem i sin vrede,
^6 (B) han får jorden att vackla
        från sin plats
    och dess pelare att bäva,
⁷ han befaller solen att inte gå upp
    och förseglar stjärnorna,
^8 (C) han ensam spänner ut himlarna
    och skrider fram över havets rygg,
^9 (D) han har gjort Stora Björn^[a] och Orion,
    Sjustjärnorna
        och söderns stjärnbilder,
^10 (E) han gör stora och ofattbara ting,
    under som ingen kan räkna.

¹¹ Se, han går förbi mig
        utan att jag ser honom,
    han drar vidare
        utan att jag märker det.
¹² Han griper sitt rov,
        vem kan hindra honom?
    Vem kan säga till honom:
        ”Vad gör du?”
^13 (F) Gud håller inte tillbaka sin vrede.
    För honom måste
        Rahabs^[b] följe böja sig.

^14 (G) Hur skulle jag kunna svara honom,
    välja ut ord inför honom?
¹⁵ Även om jag har rätt
        kan jag inte svara,
    bara be min domare om nåd.
¹⁶ Om jag ropar och han svarar,
    så tror jag inte att han lyssnar
        till min röst,
^17 (H) för han straffar mig med storm
    och slår mig med sår på sår
        utan orsak.
¹⁸ Han låter mig inte hämta andan
    utan mättar mig med bedrövelser.
¹⁹ Gäller det styrka? Se, han är stark!
    Gäller det vad som är rätt?
        Vem vill ställa mig till svars^[c]?
²⁰ Om jag hade rätt
        skulle ändå min mun fälla mig,
    om jag vore oskyldig
        skulle han finna mig falsk.

^21 (I) Jag är oskyldig!
    Jag vill inte veta av mig själv,
        jag är trött på att leva.
^22 (J) Det går på ett ut, därför säger jag:
    Både den oskyldige
        och den skyldige förgör han.
²³ Om en plåga bringar plötslig död,
    föraktar han de oskyldigas
        förtvivlan.
²⁴ Jorden är given i de gudlösas hand.
    Han binder för ögonen
        på dess domare.
    Om det inte är han, vem är det då?

^25 (K) Mina dagar rusar i väg
        snabbare än en löpare,
    de flyr bort utan att ha sett
        någon glädje.
²⁶ De far förbi som vassbåtar,
    som en örn som störtar
        mot sitt byte.
²⁷ Om jag säger:
    Jag ska glömma mitt bekymmer,
        släppa min sorgsna min
            och vara glad,
²⁸ så bävar jag ändå för alla mina kval,
    för jag vet att du inte
        ska döma mig fri.
²⁹ Jag står där som skyldig,
    varför tröttar jag ut mig i onödan?
^30 (L) Även om jag tvättar mig med snö^[d]
    och renar mina händer med lut,
³¹ ska du ändå sänka ner mig i pölen
    och mina kläder ska avsky mig.

^32 (M) Han är inte en människa som jag,
    så att jag kan svara honom:
        ”Vi går tillsammans till rätten.”
³³ Det finns ingen som kan
        döma mellan oss
    och lägga sin hand på oss båda.
^34 (N) Må han ta bort sitt ris från mig
    så att skräcken för honom
        inte förfärar mig.
³⁵ Då ska jag tala
        utan att vara rädd för honom.
    Men så har jag det inte.