(A) Men jag har förstånd
        likaväl som ni,
    jag är inte underlägsen er.
        Vem känner inte till detta?

(B) Jag har blivit till åtlöje
        för min vän,
    jag som ropade till Gud
        och fick svar.
    Den rättfärdige och oskyldige
        blir till åtlöje.
I den sorglöses tankar
        föraktas olyckan,
    den står redo för dem
        vilkas fötter vacklar.

Read full chapter