Job 24

Svenska Folkbibeln 2015

        inga domstider i förvar?
    Varför får inte hans vänner
        se hans dagar?

^2 (A) De flyttar gränsstenar^[a],
    de rövar bort hjordar
        och för dem i bet.
^3 (B) De för bort de faderlösas åsna
    och tar änkans ko i pant.
⁴ De tränger bort de fattiga
        från vägen,
    alla nödställda i landet
        måste gömma sig.
⁵ Se, som vildåsnor i öknen
        går de ut till sin gärning.
    De söker efter mat,
        och hedmarken
            ger dem bröd åt barnen.
⁶ De skördar foder på fältet,
    de plockar det som finns kvar^[b]
        i den gudlöses vingård.
⁷ Nakna ligger de om natten,
        utan kläder,
    de har inget att skyla sig med
        i kölden.
⁸ De dränks av skurar från bergen,
    i brist på skydd
        håller de sig tätt intill klippan.

⁹ Faderlösa slits från sin mors bröst
    och tas i pant från den fattige.
¹⁰ De måste gå omkring nakna,
        utan kläder,
    hungrande bär de på kärvar.
^11 (C) Mellan deras murar
        pressar de ut olja,
    törstande trampar de vinpressen.
¹² Från staden hörs
        de döendes jämmer,
    svårt sårade ropar på hjälp.
        Men Gud bryr sig inte om
            ondskan.

^13 (D) Andra har blivit fiender till ljuset,
    de känner inte dess vägar
        och håller sig inte
            på dess stigar.
^14 (E) Så snart det dagas
        stiger mördaren upp,
    han dödar
        den nödställde och fattige,
    och om natten blir han tjuvars like.
^15 (F) Äktenskapsbrytarens öga
        spanar efter skymningen,
    han tänker: ”Inget öga får se mig”
        och täcker sitt ansikte
            med en slöja.
^16 (G) Vid mörkrets inbrott
        bryter de sig in i husen,
    om dagen låser de in sig.
        De vill inte veta av ljuset,
¹⁷ för svartaste mörker
        är morgon för dem alla,
    de är väl förtrogna
        med mörkrets fasor.

¹⁸ De är skum på vattenytan.
    Deras mark är förbannad i landet,
        ingen styr sin färd
            till vingårdarna.
¹⁹ Som torka och hetta
        slukar snövatten,
    så slukar dödsriket
        den som har syndat.
²⁰ Modersskötet glömmer honom,
        maskar frossar på honom,
    ingen bevarar hans minne.
        Orätten bryts som ett träd.
²¹ Han gör illa den ofruktsamma
        som inte kan föda
    och är inte god mot änkan.

²² Men Gud rycker bort de starka
        genom sin kraft.
    När han griper in
        kan de inte vara säkra för sitt liv.
²³ Han ger dem trygghet och vila,
    men hans ögon vakar
        över deras vägar.
^24 (H) En kort tid är de upphöjda,
        sedan är de borta,
    de slås ner och skördas som alla,
        de vissnar som axens toppar.

²⁵ Om det inte är så,
    vem kan visa att jag ljuger
        och göra mina ord om intet?