26 Hände det när jag såg
        hur solljuset sken
    och hur månen skred härligt fram,
27 (A) att mitt hjärta i hemlighet
        lät sig förföras
    och jag gav dem en handkyss?
28 (B) Även det hade varit
        en straffbar synd,
    för då hade jag förnekat
        Gud i höjden.

29 (C) Har jag glatt mig
        åt min fiendes olycka,
    fröjdat mig
        när olyckan drabbade honom?
30 (D) Nej, jag lät inte min mun synda
    genom att begära hans liv
        med en förbannelse.
31 Mitt husfolk kan vittna:
    ”Alla fick mätta sig
        med kött vid hans bord.”
32 (E) Främlingen behövde inte
        övernatta på gatan,
    jag öppnade mina dörrar mot vägen.

33 (F) Har jag dolt mina brott som Adam
    och gömt min skuld inom mig,
34 (G) av fruktan för allt folket
        och rädsla för fränders förakt,
    så att jag teg
        och inte gick utanför dörren?

35 (H) O, att jag hade någon
        som lyssnade på mig!
    Se, här är min underskrift[a].
        Må den Allsmäktige svara mig.
    Låt mig se min motparts
        anklagelseskrift!
36 Sannerligen, jag skulle bära den
        på min skuldra,
    jag skulle fästa den som min krona.
37 Jag skulle redovisa alla mina steg
        för honom,
    möta honom som en furste.

38 Har min mark ropat över mig,
    har dess fåror gråtit med varandra?
39 Har jag ätit dess frukt
        utan att betala
    eller sugit ut dem
        som brukade jorden?
40 Då får törne växa i stället för vete,
    ogräs i stället för korn.

Slut på Jobs tal.

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:35 underskrift   Hebr. taw, hebreisk bokstav som under GT:s tid skrevs som ett kors (jfr Hes 9:4).