16 Strutshonan[a]s vingar
        flaxar med fröjd,
    men visar hennes vingar och fjädrar
        ömhet?
17 Hon lämnar sina ägg på marken
    och låter dem värmas i sanden,
18 hon glömmer att en fot
        kan krossa dem,
    att vilda djur kan trampa på dem.
19 (A) Hon är hård mot sina ungar,
        som om de inte var hennes.
    Hon bryr sig inte om
        att hennes möda
            kan vara förgäves,
20 för Gud gav henne inte vishet,
    han lät henne inte få förstånd.
21 Men när hon piskar sig
        upp till språng,
    då ler hon åt både häst
        och ryttare.

22 Ger du hästen hans styrka,
    klär du hans nacke med man?
23 Får du honom att hoppa
        som gräshoppan?
    Hans stolta frustning sprider skräck.
24 Han skrapar i marken
        och gläds över sin styrka,
    han rusar fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktan
        och känner ingen rädsla,
    han ryggar inte tillbaka för svärd.
26 Runt honom rasslar det av koger,
    det blänker av spjut och lansar[b].
27 Han skakar och eggas
        när han vinner terräng,
    han kan inte stå still
        när basunen har ljudit.
28 För varje basunstöt frustar han till,
    redan på avstånd vädrar han strid,
        kommandorop och härskri.

29 Är det genom din vishet
        som höken stiger
    och breder ut sina vingar
        mot söder?
30 Är det på din befallning
        som örnen stiger högt
    och bygger sitt näste på höjden?
31 På klippan bor han och vilar,
    på klippans topp och bergsfäste.
32 Därifrån spanar han efter byte,
    långt i fjärran spejar hans ögon.
33 (B) Hans ungar frossar på blod,
    och där de slagna ligger,
        där finner man honom.

34 Och Herren svarade Job. Han sade:

35 (C) Du som tvistar med den Allsmäktige,
        ska du tillrättavisa honom?
    Du som anklagar Gud, ge svar![c]

Job svarar Herren

36 Job svarade Herren och sade:
37 (D) Jag är för liten.
        Vad kan jag svara dig?
    Jag sätter handen för munnen.
38 En gång har jag talat,
        men jag säger inget mer,
    två gånger, men jag gör det inte igen.

Read full chapter

Footnotes

  1. 39:16 Strutshonan   Var med sina oskyddade ägg på marken en bild för bristande ömhet (Klag 4:3). Strutsar levde i den arabiska öknen under biblisk tid.
  2. 39:26 det blänker av spjut och lansar   Annan översättning: ”klingor av spjut och kroksablar”.
  3. 39:35 Annan översättning: ”Vill en kritiker tvista med den Allsmäktige? Du som anklagar...”.

16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
    men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.[a]
17 Den lägger sina ägg på marken,
    låter dem värmas i sanden
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem
    och vilda djur kan krossa dem.
19 Den är hård mot sina ungar,
    precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
    som var förgäves,
20 för Gud har inte utrustat den med vishet
    eller gett den förstånd.
21 Men så snart den reser sig upp för att springa
    skrattar den både åt häst och ryttare.

22 Har du gett hästen dess styrka
    eller klätt dess nacke med den yviga manen?
23 Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
    och sprida skräck med sitt stolta frustande?
24 Den skrapar med hoven,
    gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
25     Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
26     Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.[b]
27     Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
    in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid hornstöten gnäggar den högt,
    vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.

29 Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
    och breder ut sina vingar mot söder?
30 Är det på din befallning som örnen flyger omkring
    och bygger sitt bo på hög höjd?
31 Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
    med klippbranten som sin fästning.
32 Därifrån spanar den in sitt byte
    och upptäcker det på långt håll.
33 Dess ungar frossar i blod,
    för där det slagna ligger, där finns örnen.

34 Herren svarade Job:

35 ”Vill du tvista med den Väldige,
    visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”

Jobs svar

36 Då svarade Job Herren:

37 Jag är ingenting,
    hur skulle jag kunna finna några svar?
    Jag sätter handen för munnen.
38 Jag har talat både en gång och två gånger,
    men inte kunnat svara.
        Nu säger jag inget mer.

Read full chapter

Footnotes

  1. 39:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 39:26 Tanken kan också vara att vid hästens sida rasslar (det hebreiska ordet betyder både vina och rassla ) pilar och blixtrar spjut och lans.