Guds dom över Israels fiender

(A) För se, i de dagarna

        och på den tiden,
    när jag gör slut på
        Judas och Jerusalems fångenskap,
ska jag samla alla hednafolk
        och föra dem ner till Joshafats[a] dal.
    Där ska jag hålla dom över dem
        för mitt folks skull,
    min arvedel Israel
        som de har skingrat
            bland hednafolken.
    De har delat mitt land
och kastat lott om mitt folk.
    De betalade en prostituerad
        med en pojke
    och sålde en flicka för vin
        som de drack upp.

(B) Och du Tyrus och du Sidon, och ni Filisteens alla trakter, vad vill ni mig? Vill ni hämnas på mig för något? Om ni hämnas på mig, ska jag snabbt och med hast vända tillbaka er hämnd över era egna huvuden, för ni har tagit mitt silver och mitt guld och fört bort mina dyrbaraste skatter in i era tempel. Folket i Juda och Jerusalem har ni sålt till grekerna för att skicka dem långt bort från sitt land.

Se, jag ska väcka upp dem från den ort dit ni sålt dem, och det ni har gjort ska jag låta komma över era egna huvuden. Jag ska sälja era söner och döttrar till folket i Juda, och de ska sälja dem till sabeerna[b], ett folk i fjärran land. Så har Herren talat.

Ropa ut det bland hednafolken,
        kalla till helig strid.
    Väck upp hjältarna,
        låt alla krigsmän komma
            och rycka fram.
10 (C) Smid era plogbillar till svärd
        och era vingårdsknivar till spjut.
    Den svage ska säga: ”Jag är stark.”
11 (D) Skynda er att komma,
    alla hednafolk häromkring,
        och församla er.
    Sänd, Herre, dina hjältar dit ner.

12 Låt hednafolken resa sig
        och dra ut till Joshafats dal,
    för där ska jag sitta till doms
        över alla hednafolk häromkring.
13 (E) Låt lien gå, för skörden är mogen.
    Kom och trampa,
        för pressen är full.
    Presskaren flödar över,
        för deras ondska är stor.
14 Det är skaror på skaror
        i Domens dal,
    för Herrens dag är nära
        i Domens dal.
15 (F) Solen och månen förmörkas
    och stjärnorna mister sitt sken.

16 (G) Herren ryter från Sion,
    han låter sin röst höras
            från Jerusalem
        så att himlen och jorden bävar.
    Men Herren är en tillflykt
        för sitt folk,
    ett skydd för Israels barn.
17 (H) Och ni ska förstå
    att jag är Herren er Gud
        som bor på Sion, mitt heliga berg.
    Jerusalem ska vara heligt,
        och främlingar ska inte mer
            ta vägen genom henne.

18 (I) Och det ska ske på den tiden
    att bergen ska drypa av druvsaft
        och höjderna flöda av mjölk.
    Alla bäckar i Juda
        ska flöda av vatten.
    En källa ska utgå från Herrens hus
        och vattna Akaciedalen[c].
19 (J) Egypten ska bli en ödemark
        och Edom en öde öken,
    eftersom de brukat våld
        mot Juda folk
    och spillt oskyldigt blod
        i deras land.
20 Juda ska vara bebott för alltid
    och Jerusalem från släkte till släkte.
21 (K) Jag ska utplåna deras blodskulder,
    dem som jag inte redan
        har utplånat.
    Herren bor på Sion.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:2 Joshafat   betyder ”HERRENS håller dom” (jfr vers 14). Det är oklart vilken koppling dalen har till kung Joshafat som regerade i Juda ca 870-848 f Kr (1 Kung 22, 2 Krön 17-20).
  2. 3:8 sabeerna   Ett folk i sydvästra Arabien (jfr Job 1:15, 6:19 och drottningen av Saba, 1 Kung 10).
  3. 3:18 Akaciedalen   Troligen den torra wadi som går från Kidrondalen i sydostlig riktning mot Döda havet (jfr Hes 47:7f).

11 (A) Nu samlas många folk mot dig,
        och de säger:
    ”Hon ska bli orenad,
        och våra ögon ska se
            med lust på Sion.”
12 (B) Men de känner inte
        Herrens tankar,
    de förstår inte hans rådslut,
        att han har samlat dem
            som kärvar till tröskplatsen.
13 (C) Res dig och tröska[a], dotter Sion,
    för jag ska ge dig horn av järn
        och klövar av koppar.
    Du ska krossa många folk
        och viga bytet från dem åt Herren,
    deras skatter åt hela jordens Herre.

Read full chapter

Footnotes

  1. 4:13 tröska   Att krossa skördad säd på tröskplatsen (Jes 28:28), en bild för våldsam behandling.

(A) Vänta därför på mig, säger Herren,
        på dagen då jag reser mig
            för att ta byte[a],
    för detta är mitt domslut:
        Jag ska samla folk
            och hämta riken
    för att ösa min vrede över dem,
        hela min glödande harm,
    för hela jorden ska förtäras
        av min lidelses eld.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:8 ta byte   Annan översättning (så Septuaginta): ”vittna”.

(A) Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring. Också Juda ska drabbas när Jerusalem belägras. (B) Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. På den dagen, säger Herren, ska jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Över Juda hus ska jag ha mina ögon öppna, men folkens alla hästar ska jag slå med blindhet. Då ska Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: ”Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud.”

(C) På den dagen ska jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem ska fortfarande trona där det nu ligger. Herren ska frälsa Juda hyddor först, för att inte Davids hus och Jerusalems invånare ska överträffa Juda i härlighet. (D) På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen ska den svagaste[a] bland dem vara som David, och Davids hus ska vara som Gud, som Herrens ängel framför dem.

Sorg över den genomborrade

(E) På den dagen tänker jag utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 (F) Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.[b] 11 (G) På den dagen ska sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadad-Rimmon[c] i Megiddopasset. 12 Landet ska sörja, var släkt för sig:

Davids hus och släkt för sig
    och deras kvinnor för sig,
Natans hus och släkt för sig
    och deras kvinnor för sig,
13 (H) Levi hus och släkt för sig
        och deras kvinnor för sig,
    Shimeis släkt för sig
        och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig
    och deras kvinnor för sig.

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:8 den svagaste   Ordagrant: ”den som snavar”.
  2. 12:10 Versen citeras i Joh 19:37 och Upp 1:7 som profetia om den korsfäste Messias.
  3. 12:11 Hadad-Rimmon   Betecknar kanske en by nära Megiddo, slagfältet där man sörjde den älskade kung Josia (2 Kung 23:29, 2 Krön 35:24f).

Herrens dag kommer

14 (A) Se, Herrens dag kommer!

    Då ska man dela bytet bland er,
(B) för jag ska samla alla hednafolk
        till strid mot Jerusalem.
    Staden kommer att intas,
        husen plundras
            och kvinnorna våldtas.
    Halva staden ska föras bort
        i fångenskap.
    Men de som är kvar av folket
        ska inte utrotas ur staden.

(C) Sedan ska Herren gå ut i strid
        mot dessa hednafolk,
    så som han stred förr
        på drabbningens dag.
På den dagen ska han stå
    med sina fötter på Olivberget,
        mitt emot Jerusalem, österut.
    Och Olivberget ska klyvas mitt itu,
        från öster till väster,
            till en väldig dal.
    Hälften av berget ska vika mot norr
        och andra hälften mot söder.
(D) Och ni ska fly ner i dalen[a]
        mellan mina berg,
    för dalen mellan bergen
        ska sträcka sig till Asal.
    Ni ska fly som när ni flydde
        för jordbävningen[b]
            på Juda kung Ussias tid.
    Då ska Herren min Gud komma
        och alla heliga med dig.

(E) Det ska ske på den dagen
        att ljuset är borta,
    himlens ljus ska förmörkas.
(F) Det blir en särskild dag,
    känd av Herren,
        inte dag och inte natt.
    Men det ska ske
        att när aftonen kommer
            blir det ljust.

(G) Det ska ske på den dagen
    att levande vatten[c] ska strömma
        från Jerusalem,
    hälften mot Östra havet
        och hälften mot Västra havet.
    Både sommar och vinter
        ska det vara så.
(H) Herren ska vara kung
        över hela jorden.
    På den dagen ska
        Herren vara en
            och hans namn ett.

10 (I) Hela landet, från Geba till Rimmon söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den förra portens plats, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.

11 (J) Folket ska bo där i ro,
    och ingen förbannelse[d]
        ska finnas mer.
    Jerusalem ska bo i trygghet.

12 Detta är den plåga med vilken Herren ska slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem:

Han ska låta deras kött ruttna
        medan de ännu står på sina fötter,
    deras ögon ska ruttna i sina hålor
        och deras tunga ska ruttna
            i deras mun.

13 Det ska ske på den dagen
    att Herren ska sända
        stor förvirring bland dem.
    Den ene ska bära hand
        på den andre
    och lyfta sin hand
        mot den andres.
14 Också Juda ska föra krig i Jerusalem.
    Och skatter ska samlas
        från alla folk runt omkring,
    guld, silver och kläder
        i stora mängder.
15 Plågan ska på samma sätt
        drabba hästar och mulåsnor,
    kameler och åsnor
        och alla andra djur där i lägren.

Hednafolken ska tillbe Kungen

16 (K) Det ska ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem ska dra dit upp, år efter år, för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, och fira lövhyddohögtiden. 17 (L) Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, blir det inget regn över dem. 18 Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, blir det heller inget regn över dem. Detta blir den plåga som Herren låter drabba de hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden. 19 Det blir straffet som drabbar Egypten, straffet som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.

20 (M) På den dagen ska det stå på hästarnas bjällror: ”Helgad åt Herren”, och grytorna i Herrens hus ska vara som offerskålarna framför altaret. 21 (N) Varje gryta i Jerusalem och Juda ska vara helgad åt Herren Sebaot, och alla som offrar ska komma och ta en sådan för att tillaga köttet. Ingen kanané[e] ska mer finnas i Herren Sebaots hus på den dagen.

Read full chapter

Footnotes

  1. 14:5 ni ska fly ner i dalen   Andra handskrifter (så Septuaginta): ”dalen ska blockeras” (även senare i versen).
  2. 14:5 jordbävningen   Spår av en kraftig jordbävning ca 760 f Kr har hittats i ruinerna av galileiska Hasor. Den nämns även i Amos 1:1. Kung Ussia regerade ca 792-740 f Kr (se 2 Krön 26).
  3. 14:8 levande vatten   Friskt, rinnande vatten, symbol för Anden. Jfr Jer 2:13, Hes 47, Joh 4:10, 7:38.
  4. 14:11 förbannelse   Hebr. chérem kan också översättas ”förintelse” (jfr Mal 4:6). Jfr dock Upp 22:3.
  5. 14:21 ingen kanané   Avgudadyrkande folk (5 Mos 7, Esra 9:1). Annan översättning: ”köpman” (jfr Matt 21:12, Joh 2:14).