Landet väster om Jordan fördelas

14 (A) Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem. (B) Arvslotterna fördelades genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. (C) De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte gett någon arvedel bland dem. (D) Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gavs inte någon särskild del av landet, utan bara städer att bo i med tillhörande betesmarker för deras boskap och deras övriga egendom. Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.

Hebron ges åt Kaleb

(E) Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb,[a] Jefunnes son, sade till honom: ”Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. (F) Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att speja i landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. (G) Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren min Gud. (H) Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt ska i sanning vara arvedel åt dig och dina barn för evig tid, därför att du i allt har följt Herren min Gud. 10 Och se, nu har Herren som han lovat låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år[b]. 11 Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag när det gäller att strida, dra ut och komma hem. 12 Ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, ska jag fördriva dem så som Herren har lovat.”

13 (I) Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. 14 Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud. 15 Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.

Landet hade nu ro från krig.

Footnotes

  1. 14:6 Kaleb Betyder ”hund”. Var spejare tillsammans med Josua (se 4 Mos 13:31, 14:24).
  2. 14:10 nu åttiofem år   Året var ca 1400 f Kr (drygt 45 år efter uttåget ur Egypten 1446 f Kr, jfr vers 7).

Landet väster om Jordan delas upp

14 Detta är de områden som israeliterna fick som egendom i Kanaans land och som prästen Elasar, Josua och ledarna för de olika stammarna tilldelade dem genom lottning som arvedel åt de nio och en halv stammarna, så som Herren hade befallt genom Mose.

Mose hade redan gett landområden åt de 2,5 stammarna på östra sidan Jordan. Åt leviterna gav han inget landområde bland dem. Josefs stam hade blivit två separata stammar, nämligen Manasses och Efraims, och leviterna fick inte något land alls, förutom städerna som de skulle bo i och de kringliggande betesmarkerna för deras boskap. Israeliterna delade landet, så som Herren hade befallt Mose.

Under ledning av kenisséen Kalev, Jefunnes son, kom en delegation från Judas stam till Josua i Gilgal. ”Du vet ju vad Herren sa till gudsmannen Mose om dig och mig när vi var vid Kadesh Barnea”, sa Kalev till Josua. ”Då var jag fyrtio år och Mose Herrens tjänare hade sänt mig från Kadesh Barnea för att spionera på Kanaans land. Jag rapporterade vad jag ansåg vara sanning, men våra bröder som var med oss skrämde folket så att de inte vågade gå in i landet. Eftersom jag hade följt Herren, min Gud, troget, svor Mose då denna ed: ’Den del av landet som du just har besökt ska tillhöra dig och dina efterkommande för all framtid eftersom du varit Herren, min Gud, trogen.’

10 Som du ser har Herren låtit mig leva, som han lovade för de fyrtiofem år som gått sedan Herren gav Mose det löftet och medan Israel vandrade omkring i öknen, och idag är jag åttiofem år. 11 Jag är lika stark nu som jag var då Mose skickade oss ut på detta uppdrag och jag kan fortfarande strida lika bra. 12 Ge mig nu bergsbygden som Herren lovade mig! Du hörde själv talas om anakiterna som bor där i befästa städer, men om Herren är med mig, ska jag driva ut dem ur landet som han lovade.”

13 Josua välsignade då kenisséen Kalev, Jefunnes son, och gav honom Hebron som egendom, 14 därför att han hade troget följt Herren, Israels Gud, och därför är Hebron fortfarande hans egendom. 15 Tidigare hade Hebron kallats Kirjat-Arba efter en stor hjälte bland anakiterna.

I landet rådde sedan fred.