Minnesstenar sätts upp

När hela folket hade kommit över Jordan sade Herren till Josua: (A) ”Välj ut tolv män bland folket, en man från varje stam, och befall dem och säg: Ta här ur Jordan tolv stenar från stället där prästerna stod stadigt med sina fötter, och bär med dem över och lägg ner dem på den plats där ni ska slå läger i natt.”

Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland Israels barn, en man från varje stam. Och Josua sade till dem: ”Gå framför Herren er Guds ark och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er ska lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, (B) så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? (C) ska ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Så ska dessa stenar vara ett minnesmärke[a] för Israels barn till evig tid.”

Israels barn gjorde som Josua befallde dem. De tog tolv stenar ur Jordan, så som Herren hade sagt till Josua, efter antalet av Israels stammar. Och de tog med dem till lägret och lade ner dem där. Dessutom reste Josua tolv stenar mitt i Jordan på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått med sina fötter, och stenarna finns där än i dag. 10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt som Herren hade befallt Josua att säga till folket var utfört, allt i enlighet med vad Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig över.

11 När allt folket var färdiga och hade kommit över, gick också Herrens ark och prästerna över och tog plats framför folket[b]. 12 (D) Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam gick beväpnade i spetsen för Israels barn, så som Mose hade befallt dem. 13 Omkring 40 000 män[c], rustade för strid, gick över inför Herren för att strida på Jerikos hedmarker. 14 (E) Den dagen gjorde Herren Josua stor i hela Israels ögon, och de vördade honom så som de hade vördat Mose så länge han levde.

15 Och Herren sade till Josua: 16 ”Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan.” 17 Och Josua befallde prästerna: ”Kom upp ur Jordan.” 18 (F) När då prästerna som bar Herrens förbundsark kom upp ur Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torr mark förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som förut.

19 Det var på tionde dagen i första månaden[d] som folket steg upp ur Jordan, och de slog läger i Gilgal[e] på gränsen till östra Jerikoområdet. 20 De tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan ställde Josua upp i Gilgal. 21 Han sade till Israels barn: ”När era barn i framtiden frågar sina fäder: Vad betyder dessa stenar? 22 ska ni förklara för dem och säga: Israel gick på torr mark över denna Jordan. 23 (G) Herren er Gud lät vattnet i Jordan torka bort framför er tills ni hade gått över, på samma sätt som Herren er Gud gjorde med Röda havet som han lät torka bort framför oss tills vi hade gått över. 24 Det gjorde han för att alla folk på jorden ska veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid ska frukta Herren er Gud.”

Footnotes

  1. 4:7 ett minnesmärke   Stenmonument var vanliga för att minnas viktiga händelser (se t ex 1 Mos 28:18, 31:45, Jos 24:6, 1 Sam 7:12).
  2. 4:11 och tog plats framför folket   Annan översättning: ”inför folket”.
  3. 4:13 40 000 män   En mindre del av de stridande männen i dessa stammar (jfr 4 Mos 26).
  4. 4:19 första månaden   Mars-april, tiden för vårflod (4:18) och kornskörd (5:11).
  5. 4:19 Gilgal   Betyder ”hjul”. Kanske ställdes stenstoderna (vers 20) i ring. Låg troligen på några kullar ca 1,5 km nordost om Jeriko.

När allt folket hade kommit över floden, sa Herren till Josua: ”Välj ut tolv män, en från varje stam, och säg till dem att hämta var sin sten från den plats mitt ute i floden där prästerna står. Låt dem sedan bära dem över på andra sidan och lägga dem där ni slår läger i kväll.”

Josua samlade då de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en för varje stam, och sa till dem: ”Gå ut i floden framför Herrens, er Guds, ark. Var och en av er ska därifrån hämta en sten och bära den på sin axel, lika många som Israels stammar och de ska bli ett tecken bland er. När sedan era barn i framtiden frågar: ’Vad betyder de här stenarna?’ ska ni svara: ’Vattnet i Jordan stannade upp, när Herrens förbundsark bars över. När den gick över Jordan, stannade vattnet upp.’ Stenarna ska vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.”

Israeliterna gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt – en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och lade ner dem där.

Josua reste tolv stenar mitt i Jordan, just på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag. 10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills hela folket hade gjort allt det som Herren hade befallt Josua, allt enligt den order Josua fått från Mose. Folket skyndade sig över floden 11 och så fort alla hunnit över, bar prästerna upp Herrens ark från floden och ställde sig framför folket.

12 Rubens, Gads och halva Manasses stam gick före folket rustade till strid så som Mose hade befallt dem. 13 Det var cirka 40 000 krigsutrustade män som tågade fram inför Herren över slätterna mot Jeriko.

14 Den dagen upphöjde Herren Josua inför hela Israels folk. Nu respekterade de honom lika högt som Mose och det fortsatte de med under hela hans liv.

15 Herren sa till Josua 16 att säga till prästerna som bar arken med förbundstecknet: ”Kom upp ur Jordan!”

17 Josua gav ordern att prästerna skulle stiga upp ur Jordan 18 och så snart de som bar Herrens förbundsark kommit upp på stranden, började vattnet forsa fram igen och det steg tills det nådde sin tidigare höga nivå. 19 Det var den tionde dagen i första månaden som folket steg upp ur floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko 20 och där reste Josua upp de tolv stenar man tagit från Jordan till ett monument.

21 Josua sa till israeliterna: ”I framtiden när era barn frågar sina fäder vad dessa stenar betyder, 22 då ska ni berätta för dem att israeliterna gick över floden Jordan på torr mark. 23 Herren, er Gud, lät floden torka upp tills ni hade kommit över på samma sätt som han gjorde vid Sävhavet som han torrlade tills vi gått över. 24 Detta gjorde han för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är mäktig och för att de alltid ska frukta Herren, er Gud.”