A A A A A
Bible Book List

Domarboken 4-8 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Debora

När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor,[a] och hans befälhavare var Sisera som bodde i Haroshet-Haggojim. Israels barn ropade till Herren, för Jabin hade niohundra järnbeslagna stridsvagnar och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.

Debora,[b] en profetissa, hustru till Lappidot, var domare i Israel vid den tiden. Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom upp till henne för att hon skulle skipa rätt. Hon sände bud och kallade till sig Barak,[c] Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Dra upp på berget Tabor och ta med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar? För jag ska dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och folk till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand.” Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men går du inte med mig så går inte heller jag.” Då svarade hon: ”Ja, jag ska gå med dig, men då ska äran inte bli din på den väg du går, utan Herren ska sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så reste sig Debora och gick med Barak till Kedesh. 10 Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom.

11  Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svåger Hobab,[d] och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.

12 När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13 samlade han alla sina stridsvagnar, niohundra järnbeslagna vagnar, och dessutom allt folk han hade från Haroshet-Haggojim till floden Kishon. 14 Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp! Detta är dagen då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15  Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16 Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroshet-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.

Jael dödar Sisera

17 Men Sisera hade flytt till fots till det tält som tillhörde Jael, hustru till keniten Heber, eftersom det rådde vänskap mellan kung Jabin i Hasor och keniten Hebers hus. 18 Jael kom Sisera till mötes och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet, och hon lade ett täcke över honom. 19 Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka, för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20 Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet. Och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” 21 Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog.

22 Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom, så ska jag visa dig mannen du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död med tältpluggen genom tinningen.

23 Så kuvade Gud den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24 Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, tills de helt gjorde slut på honom.

Deboras och Baraks segersång

Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

När härförare anför i Israel,
    när folket villigt offrar sig
        – lova Herren!
Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!
Jag vill sjunga, sjunga till Herren,
    jag vill lovsjunga Herren,
        Israels Gud.

Herre, när du drog ut från Seir,
        när du gick fram från Edoms land,
    då bävade jorden,
        då strömmade det från himlen,
    då strömmade vatten från molnen.
Bergen skalv inför Herrens ansikte,
    Sinai inför Herrens, Israels Guds,
        ansikte.

I Shamgars dagar, Anats sons,
        i Jaels dagar låg vägarna öde.
    Vandrarna måste gå omvägar.
Inga ledare[e] fanns, inga i Israel
    förrän jag, Debora, trädde fram,
        trädde fram som en moder i Israel.
Man valde sig nya gudar,
        då nådde striden ända till portarna.
    Men varken sköld eller spjut
        fanns att se
            bland Israels fyrtiotusen.
Mitt hjärta tillhör Israels furstar
    och dem bland folket
        som villigt offrade sig.
    Lova Herren!

10 Ni som rider på vita åsnor,
    ni som sitter hemma på mattor
        och ni som vandrar på vägen,
            sjung![f]
11 När man sjungande
        delar byte mellan vattenhoarna
    lovprisar man Herrens
        rättfärdiga gärningar,
    hans styres rättfärdiga gärningar
        i Israel.
    Då drog Herrens folk ner
        till portarna.

12 Vakna, vakna, Debora!
        Vakna, vakna, sjung din sång!
    Res dig, Barak! Ta dig fångar,
        du Abinoams son!
13 Då satte folkets överlevare
        de tappra till anförare,
    Herren satte mig
        till anförare över hjältarna.
14  Från Efraim kom män
        med rötter i Amalek.
    Benjamin följde dig
        med dina skaror.
    Från Makir kom furstar ner
        och från Sebulon
            män med ledarstav.
15 Furstarna i Isaskar
        slöt sig till Debora,
    och liksom Isaskar
        gjorde också Barak,
    ner i dalen skyndade man
        i hans spår.
    Bland Rubens ätter
        höll man stora rådslag.

16 Varför satt du kvar bland dina fållor
    och lyssnade till flöjtspel
        vid hjordarna?
    Bland Rubens ätter
        hade man stora överläggningar.
17  Gilead stannade
        på andra sidan Jordan.
    Och Dan,
        varför dröjde han vid skeppen?
    Asher satt kvar vid havets strand,
        vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk
        som föraktade döden,
    likaså Naftali på slagfältets höjder.

19 Kungar drog fram och stred,
    då stred Kanaans kungar
        vid Taanak nära Megiddos vatten,
    men silverbyte vann de inte.
20  Från himlen fördes strid,
    stjärnorna stred från sina banor
        mot Sisera.
21  Floden Kishon svepte bort dem,
        urtidsfloden, floden Kishon.
    Framåt, min själ, med kraft!
22 Då stampade hästarnas hovar,
    hans starka hingstar
        jagade framåt, framåt.
23 Förbanna Meros,
        säger Herrens ängel,
    förbanna, ja,
        förbanna dess invånare
    eftersom de inte kom
        till Herrens hjälp,
    till Herrens hjälp bland hjältarna.

24  Välsignad framför andra kvinnor
        är Jael, keniten Hebers hustru,
    välsignad framför alla kvinnor i tält.
25 Vatten begärde han,
        hon gav honom mjölk,
    bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.
26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,
        sin högra hand efter hammaren.
    Med den slog hon Sisera
        och krossade hans huvud,
    spräckte hans tinning
        och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter kröp han ihop,
        låg och blev liggande.
    Vid hennes fötter kröp han ihop
        och låg.
    Där han kröp ihop,
        där låg han utslagen.

28 Ut genom fönstret
        blickade Siseras mor,
    hon ropade gällt genom gallret:
        ”Varför dröjer hans vagn?
    Varför hörs inte
        vagnshästarnas hovar?”
29 Då svarade
        hennes klokaste hovdamer,
    och själv gav hon sig samma svar:
30 ”Säkert fick de byte och delar det nu,
    en flicka[g] eller två åt varje man,
        färggrant byte för Siseras räkning,
    färggrant byte av brokiga tyger,
        en brokig duk eller två
            för de fångnas halsar.”

31  Så ska alla dina fiender förgås,
        Herre.
    Men de som älskar honom
        ska bli som solen
            när den går upp i sin kraft.

Och landet hade nu ro i fyrtio år.

Gideon

Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon, och han gav dem i midjaniternas hand i sju år. Midjaniternas hand pressade Israel så starkt att Israels barn på grund av midjaniterna gjorde sig hålor uppe i bergen, och grottor och bergfästen. Närhelst israeliterna hade sått, drog midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna upp mot dem. De belägrade dem, överföll dem och fördärvade landets gröda ända till Gaza. De lämnade inget kvar att leva av i Israel, varken får, oxar eller åsnor, för de drog dit upp med sin boskap och sina tält, talrika som gräshoppor. Oräkneliga var de med sina kameler, och de kom in i landet för att fördärva det. Så blev Israel utarmat genom midjaniterna, och Israels barn ropade till Herren.

När Israels barn ropade till Herren för midjaniternas skull, sände Herren en profet till Israels barn som sade till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har fört er upp ur Egypten och hämtat er ut ur träldomshuset. Jag har räddat er från egyptiernas hand och från alla era förtryckares hand. Jag drev bort dem framför er och gav er deras land. 10  Och jag sade till er: Jag är Herren er Gud. Ni ska inte frukta de gudar som dyrkas av amoreerna i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte till min röst.”

11 Herrens ängel kom och satte sig under terebinten vid Ofra som tillhörde abiesriten Joash. Dennes son Gideon[h] höll på att klappa ut vete i vinpressen för att gömma det för midjaniterna. 12 För honom uppenbarade sig Herrens ängel och sade till honom: ”Herren är med dig, du tappre stridsman!”

13  Gideon svarade honom: ”O, min herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Och var är alla hans under som våra fäder har berättat om och sagt: ’Se, har inte Herren fört oss upp ur Egypten?’ Nu har Herren övergett oss och gett oss i midjaniternas hand.” 14  Då vände Herren sig till honom och sade: ”Gå i denna din kraft och fräls Israel ur midjaniternas våld. Se, jag har sänt dig.” 15 Han svarade honom: ”O Herre, hur ska jag kunna rädda Israel? Min ätt är den mest obetydliga i Manasse och jag är den yngste[i] i min fars hus.” 16  Herren sade till honom: ”Jag är med dig, och du ska slå midjaniterna som en enda man.” 17 Gideon svarade honom: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, så ge mig ett tecken att det är du som talar med mig. 18 Gå inte härifrån förrän jag kommer tillbaka till dig och bär fram min offergåva och lägger den framför dig.” Han sade: ”Jag stannar tills du kommer tillbaka.”

19 Och Gideon gick in och tillagade en killing, likaså osyrat bröd av en efa mjöl[j]. Därefter lade han köttet i en korg och hällde spadet i en kruka. Sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det. 20 Då sade Guds ängel till honom: ”Ta köttet och det osyrade brödet och lägg det på berghällen där och häll spadet över det.” Han gjorde så. 21  Herrens ängel räckte ut staven som han hade i handen och rörde med spetsen vid köttet och det osyrade brödet. Då slog det upp eld ur klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens ängel försvann ur hans åsyn.

22  När Gideon såg att det var Herrens ängel, sade Gideon: ”Ve mig, Herre Gud, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte!” 23 Men Herren sade till honom: ”Frid vare med dig! Var inte rädd, du ska inte dö.” 24 Då byggde Gideon ett altare där åt Herren och kallade det Herren är frid. Det finns kvar än i dag i det abiesritiska Ofra.

25  Den natten sade Herren till honom: ”Ta din fars tjur och den andra sjuåriga tjuren[k]. Riv ner din fars baalsaltare och hugg sönder Asherapålen som står intill det. 26 Bygg ett altare åt Herren din Gud överst på denna klippa på rätt sätt. Ta sedan den andra tjuren och offra den som brännoffer på resterna av Asherapålen som du hugger sönder.” 27 Då tog Gideon med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt till honom. Men eftersom han var rädd för sin fars hus och för stadens män gjorde han det inte på dagen utan på natten.

28 När stadens män steg upp tidigt nästa morgon, se, då låg Baals altare nedrivet, Asherapålen intill var sönderhuggen och den andra tjuren var offrad som brännoffer på det nya altaret.

29 Då sade de till varandra: ”Vem har gjort detta?” När de undersökte saken och hörde sig för, fick de veta att Gideon, Joashs son, hade gjort det. 30 Då sade männen i staden till Joash: ”För ut din son. Han måste dö, för han har rivit ner Baals altare och huggit sönder Asherapålen som stod intill det.”

31  Men Joash svarade alla som stod omkring honom: ”Ska ni driva Baals sak? Ska ni rädda honom? Den som driver hans sak ska dödas före nästa morgon. Om Baal är Gud så kan han försvara sig själv när någon river hans altare.” 32  Därför kallade man Gideon från den dagen Jerubbaal, för man sade: ”Baal får driva sin sak[l] mot honom när han rivit Baals altare.”

33 Midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna hade alla samlats och gått över Jordan och slagit läger i Jisreels dal. 34  Men Herrens Ande kom över Gideon. Han blåste i hornet, och abiesriterna samlades och följde honom. 35 Han sände ut budbärare i hela Manasse, så att också de samlades och följde honom. Han sände även budbärare till Asher, Sebulon och Naftali, och de kom upp för att möta dem.

Tecknet med ullen

36 Och Gideon sade till Gud: ”Om du verkligen vill rädda Israel genom min hand, som du har lovat, 37 se då här. Jag lägger ut den här nyklippta ullen på tröskplatsen. Om det kommer dagg bara på ullen medan marken förblir torr, då vet jag att du tänker rädda Israel genom min hand, som du har lovat.” 38 Och det blev så. När han tidigt nästa morgon kramade ur ullen, kunde han pressa ut så mycket dagg ur den att det fyllde en skål med vatten.

39  Men Gideon sade till Gud: ”Låt inte din vrede brinna mot mig om jag talar än en gång. Låt mig få försöka bara en gång till med ullen. Gör nu så att bara ullen förblir torr, medan det kommer dagg överallt på marken.” 40 Gud gjorde så den natten. Bara ullen var torr, medan det hade kommit dagg överallt på marken.

Gideon besegrar midjaniterna

Tidigt nästa morgon drog Jerubbaal, det vill säga Gideon, i väg med allt folket som följde honom, och de slog läger vid Harodskällan. Han hade då midjaniternas läger norr om sig, på slätten mot Morehöjden.

Herren sade till Gideon: ”Folket som följer dig är för många för att jag ska vilja ge midjaniterna i deras hand. Israel kan då berömma sig mot mig och säga: Min egen hand har frälst mig. Meddela nu folket: Den som är rädd och förskräckt kan vända om och skynda sig bort från Gileads berg.” Då vände 22 000 man av folket tillbaka, och bara 10 000 stannade kvar.

Men Herren sade till Gideon: ”Folket är fortfarande för många. För ner dem till vattnet, så ska jag där göra ett urval bland dem åt dig. När jag säger till dig: ’Den ska gå med dig’, så ska han gå med dig. När jag säger till dig: ’Den ska inte gå med dig’, så ska han inte gå med.” Så förde han folket ner till vattnet. Och Herren sade till Gideon: ”Alla som läppjar av vattnet[m] som hunden gör, dem ska du skilja ut från dem som går ner på knä för att dricka.” Då visade det sig att antalet som hade läppjat av vattnet genom att föra det till munnen med handen var trehundra män. Alla de andra hade gått ner på knä för att dricka vatten. Herren sade då till Gideon: ”Med de trehundra män som läppjade av vattnet ska jag frälsa er och ge midjaniterna i din hand. Alla de andra kan gå hem, var och en till sitt.” Då tog de över folkets matförråd och deras horn, och därefter lät han de andra israeliterna gå hem, var och en till sitt tält. Han behöll bara de trehundra männen. Och midjaniternas läger låg nedanför honom på slätten.

Den natten sade Herren till Gideon: ”Res dig och gå ner mot lägret, för jag har gett det i din hand. 10 Men om du är rädd för att dra ner, gå då ner till lägret med din tjänare Pura 11 och hör vad de säger där. Då ska du få mod att dra ner mot lägret.” Han gick då ner med sin tjänare Pura till förposterna ytterst i lägret. 12  Och midjaniterna, amalekiterna och alla österlänningarna låg där i dalen, talrika som gräshoppor. Deras kameler var oräkneliga, talrika som sanden på havets strand.

13 När Gideon kom dit höll just en man på att berätta en dröm för en annan. Han sade: ”Jag hade en dröm. En kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger. Den kom fram till tältet och slog till det så att det föll och vändes upp och ner, och tältet blev liggande.” 14 Då svarade den andre: ”Det kan inte betyda något annat än israeliten Gideons, Joashs sons, svärd. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans hand.”

15 När Gideon hörde drömmen och dess uttydning föll han ner och tillbad. Därefter vände han tillbaka till Israels läger och sade: ”Res er, Herren har gett midjaniternas läger i er hand!” 16 Han delade sina trehundra män i tre grupper och gav dem alla horn i händerna och tomma krukor med facklor inne i krukorna. 17 Han sade till dem: ”Se på mig och gör som jag! Så snart jag nått utkanten av lägret ska ni göra som jag. 18 När jag och alla som är med mig blåser i hornen, ska ni också blåsa i hornen runt omkring hela lägret och ropa: För Herren och för Gideon!”

19 Så kom Gideon och de hundra män han hade med sig till utkanten av lägret, när den mellersta nattväkten gick in[n] och man just hade ställt ut vakterna. Då blåste de i hornen och krossade krukorna som de hade i händerna. 20 Alla tre grupperna blåste i hornen och slog sönder krukorna. De grep facklorna med vänster hand och hornen med höger hand, och blåste i dem och ropade: ”Herrens och Gideons svärd!” 21 Men de stod stilla, var och en på sin plats, runt omkring lägret. Då började alla i lägret att irra omkring och skrikande ta till flykten. 22  När de trehundra hornen ljöd, vände Herren den enes svärd mot den andre i hela lägret. De som var i lägret flydde ända till Bet-Hashitta, åt Serera till, ända till utkanten av Abel-Mehola, förbi Tabbat.

23 Då samlades israeliterna från Naftali och Asher och från hela Manasse och förföljde midjaniterna. 24 Gideon sände budbärare över hela Efraims bergsbygd och sade: ”Dra ner mot midjaniterna och spärra all tillgång till vatten i deras väg ända till Bet-Bara och Jordan.” Så uppbådades alla Efraims män och spärrade all tillgång till vatten ända till Bet-Bara och Jordan.

25  De tog till fånga två midjanitiska furstar, Oreb och Seeb. De dödade Oreb vid Orebsklippan, och Seeb dödade de vid Seebspressen. Sedan förföljde de midjaniterna och förde Orebs och Seebs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.

Slutlig seger över midjaniterna

Men Efraims män sade till Gideon: ”Varför gjorde du så här mot oss och kallade inte på oss när du drog ut till strid mot midjaniterna?” Och de gick skarpt till rätta med honom. Han svarade dem: ”Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd[o] bättre än Abiesers vinbärgning? Det var i er hand som Gud gav de midjanitiska furstarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat göra i jämförelse med er?” När han talade så, lade sig deras upprördhet mot honom.

Gideon kom till Jordan, och han gick över tillsammans med de trehundra man som var med honom. De var trötta av förföljandet. Därför sade han till Suckots män: ”Ge några brödkakor åt folket som följer mig. De är utmattade, och jag förföljer Seba och Salmunna, de midjanitiska kungarna.” Men ledarna i Suckot svarade: ”Har du då redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt din här?” Gideon svarade: ”När Herren ger Seba och Salmunna i min hand, ska jag tröska sönder ert kött med ökentörnen och tistlar.” Så fortsatte han därifrån upp till Penuel och sade samma sak, och Penuels män gav honom samma svar som männen i Suckot. Då sade han också till männen i Penuel: ”När jag kommer välbehållen tillbaka ska jag riva ner det här tornet.”

10 Men Seba och Salmunna befann sig i Karkor och hade med sig sina härar, omkring 15 000 man, allt som fanns kvar av österlänningarnas här. De stupade utgjorde nämligen 120 000 man beväpnade med svärd. 11  Gideon drog upp på karavanvägen öster om Noba och Jogbeha och överföll hären, som hade trott sig vara i säkerhet. 12 Seba och Salmunna flydde, men han följde efter dem och tog de två midjanitiska kungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären.

13 När Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden, ner från Hereshöjden, 14 grep han en ung man, en av Suckots män. Gideon frågade ut honom, och den unge mannen skrev ner namnen på ledarna och de äldste i Suckot, sjuttiosju män. 15 När Gideon kom till Suckots män sade han: ”Här är nu Seba och Salmunna, som ni hånade mig för och sade: Har du redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt dina utmattade män?” 16 Därefter lät han gripa stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och lät Suckots män få känna av dem. 17 Tornet i Penuel rev han ner och dödade männen i staden.

18 Sedan frågade han Seba och Salmunna: ”Hurdana var männen som ni dödade på Tabor?” De svarade: ”De liknade dig, var och en såg ut som en kungason.” 19 Gideon sade: ”Då var det mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever: Hade ni låtit dem leva, skulle jag inte ha dödat er.”

20 Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: ”Gå fram och döda dem.” Men han drog inte sitt svärd, för han var rädd. Han var ju bara en pojke. 21  Då sade Seba och Salmunna: ”Kom fram själv och hugg ner oss! Som mannen är, så är hans styrka.” Då gick Gideon fram och dödade Seba och Salmunna. Han tog också månsmyckena som deras kameler hade runt halsen.

Gideon vägrar att bli kung

22 Israeliterna sade till Gideon: ”Härska över oss, du och din son och din sonson, för du har frälst oss ur midjaniternas hand.” 23 Men Gideon svarade dem: ”Jag kommer inte att härska över er, och min son ska heller inte härska över er. Herren ska härska över er.”

24 Gideon sade vidare till dem: ”En sak vill jag be er om: Att ni var och en ger mig öronringarna[p] ni har fått som byte.” Midjaniterna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter. 25 De svarade: ”Dem ger vi dig gärna.” De bredde ut en mantel, och var och en kastade där de öronringar han hade fått som byte. 26 Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar[q] i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom kedjorna som hade suttit kring halsen på deras kameler. 27  Gideon lät göra en efod[r] av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus.

28  Så blev Midjan kuvat under Israels barn och lyfte inte mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde.

Gideon dör

29 Men Jerubbaal, Joashs son, återvände hem och stannade där. 30 Gideon hade sjuttio egna söner, för han hade många hustrur. 31 Han hade också en bihustru i Shekem, och även hon födde honom en son som han gav namnet Abimelek. 32 Och Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och blev begravd i sin far Joashs grav i det abiesritiska Ofra.

33  Men när Gideon hade dött var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit[s] till sin gud. 34 Israels barn tänkte inte på Herren sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring. 35  Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort för Israel.

Footnotes:

  1. 4:2 Hasor   Den mäktigaste staden i dåtidens Kanaan (Jos 11:10), ca 1,5 mil norr om Galileiska sjön.
  2. 4:4f Debora   Betyder ”bi”. Hennes palm låg ca 1-2 mil norr om Jerusalem. Domare på 1200-talet f Kr.
  3. 4:6 Barak   Betyder ”blixt”. Nämns i Hebr 11:32 som en av trons hjältar.
  4. 4:11 svåger Hobab   Annan översättning: ”svärfar Hobab” (men jfr 4 Mos 10:29).
  5. 5:7 ledare   Annan översättning: ”lantbrukare” (på grund av plundringsrisken, jfr 6:4).
  6. 5:10 sjung   Annan översättning: ”tala om det”.
  7. 5:30 en flicka   Ordagrant: ”ett sköte”.
  8. 6:11 Gideon   Betyder ”huggare” (jfr vers 28). Domare på 1100-talet f Kr. Nämns i Hebr 11:32 som en av trons hjältar.
  9. 6:15 mest obetydliga ... yngste   Hinder för att lyckas samla folket under sitt ledarskap.
  10. 6:19 en efa mjöl   Ca 22 liter.
  11. 6:25 din fars tjur och den andra sjuåriga tjuren   Annan översättning: ”din fars andra tjur, den sjuåriga tjuren” (alltså endast en tjur).
  12. 6:32 Baal får driva sin sak   Hebr. jaréb Báal.
  13. 7:5 läppjar av vattnet   Troligen ur kupad hand, med vaksam blick på omgivningen.
  14. 7:19 när den mellersta nattväkten gick in   Ca kl 22. Nattens tolv timmar var indelade i tre nattväkter.
  15. 8:2 efterskörd   Uppsamling av kvarglömda druvor efter den stora huvudskörden (jfr 3 Mos 19:10).
  16. 8:24 öronringarna   Annan översättning: ”den öronring” (även i vers 25).
  17. 8:26 1 700 siklar   Ca 20 kg.
  18. 8:27 efod   Färggrann prästdräkt (2 Mos 28:6f, 39:2f).
  19. 8:33 Báal-Berít   Betyder ”förbundsherren”. Troligen identisk med El-Berit (”förbundsguden”) som nämns i vers 46.
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes