Lidande och hopp

אAlef

Jag är mannen

    som fått se lidande
    under hans vredes ris.
Han har lett mig och fört mig
    i mörker och inte i ljus.
Ja, han vände sin hand mot mig
    gång på gång, dagen lång.

בBeth

(A) Han nötte ut mitt kött och min hud,
    han krossade mina ben.
Han byggde en mur mot mig
    och omringade mig
        med bitterhet och möda.
(B) På mörka platser lät han mig bo,
    likt dem som länge varit döda.

גGimel

(C) Han har spärrat in mig
        så att jag inte kommer ut,
    han har lagt på mig tunga bojor.
(D) Hur jag än klagar och ropar
    stänger han ute min bön.
Han har spärrat mina vägar
        med huggen sten
    och gjort mina stigar krokiga.

דDaleth

10 (E) Han var en björn på lur mot mig,
    ett lejon i försåt.
11 Han förde mig på avvägar
        och slet mig i stycken,
    han lät mig ligga övergiven.
12 (F) Han spände sin båge
    och ställde mig som mål för sin pil.

הHe

13 Pilar från sitt koger
    har han satt i mina njurar.
14 (G) Jag har blivit till åtlöje
        för hela mitt folk,
    deras nidvisa hela dagen lång.
15 Han har mättat mig med bitterhet,
    gett mig malört att dricka.

וWaw

16 Han har krossat mina tänder
        mot stenar,
    han har tryckt ner mig i askan.
17 Du har fördrivit min själ från friden,
    jag har glömt vad lycka är.
18 Jag sade:
    ”Det är slut med min livskraft
        och mitt hopp till Herren.”

זZajin

19 (H) Tänk på min nöd och min hemlöshet,
    malörten och det bittra!
20 Min själ tänker ständigt på det
    och sjunker ihop inom mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
    därför har jag hopp:

חHeth

22 (I) Det är Herrens nåd
        att det inte är ute med oss,
    att[a] det inte är slut
        med hans barmhärtighet.
23 (J) Den är ny varje morgon,
    stor är din trofasthet.
24 (K) Herren är min del,
        det säger min själ,
    därför hoppas jag på honom.

טTeth

25 (L) Herren är god
    mot dem som väntar på honom,
        mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
    hoppas på hjälp från Herren.
27 (M) Det är gott för en man
    att bära ett ok i sin ungdom.

יJod

28 Må han sitta ensam och tyst
    när han lägger det på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet,
    kanske finns det ännu hopp.
30 (N) Må han vända kinden
        mot den som slår honom
    och låta sig mättas av hån.

כKaf

31 (O) Herren förkastar ju inte
    för evigt.
32 (P) Om än han bedrövar
    förbarmar han sig i sin stora nåd,
33 för det är inte av hjärtat
    han plågar och bedrövar
        människors barn.

לLamed

34 När man krossar landets alla fångar
    under sina fötter,
35 när man nekar en man hans rätt
    inför den Högstes ansikte,
36 när man gör orätt mot någon
        i hans sak –
    skulle Herren inte se det?

מMem

37 Vem talar så att det sker,
    om inte Herren befallt det?
38 (Q) Kommer inte både ont[b] och gott
    från den Högstes mun?
39 (R) Varför klagar en människa här i livet
    när hon straffas[c] för sin synd?

נNun

40 Låt oss pröva våra vägar
        och granska dem,
    låt oss vända om till Herren!
41 Låt oss lyfta våra hjärtan och händer
    till Gud i himlen!
42 (S) Vi har syndat och gjort uppror,
    och du har inte förlåtit.

סSamek

43 Du har dolt dig i vrede
        och förföljt oss,
    du har dödat och inte skonat.
44 (T) Du har dolt dig i moln
    så att bönen inte når fram,
45 (U) du har gjort oss till avskum
    och förakt bland folken.

פPe

46 (V) Alla våra fiender
    spärrar upp sitt gap mot oss.
47 (W) Faror och fallgropar möter oss,
    förödelse och undergång.
48 (X) Strömmar av tårar
        rinner från mitt öga,
    för dottern mitt folk går under.

עAjin

49 Mitt öga flödar utan uppehåll,
    det får ingen vila
50 förrän Herren blickar ner
    från himlen och ser.
51 Mitt öga plågar min själ
    när jag ser min stads alla döttrar[d].

צTsade

52 De jagade mig som en fågel,
    de som utan orsak är mina fiender.
53 (Y) De ville släcka mitt liv här i gropen,
    de kastade sten över mig.
54 (Z) Vattnen sköljde över mitt huvud,
    jag sade: ”Jag är förlorad!”

קQof

55 (AA) Jag åkallade ditt namn, Herre,
    från gropens djup.
56 Du har hört min röst,
    stäng inte ditt öra
        när jag ber om lindring och ropar.
57 (AB) Du kom nära när jag åkallade dig,
    du sade: ”Var inte rädd!”

רResh

58 Herre, du tar dig an min sak,
    du friköper mitt liv.
59 Herre, du ser den orätt jag lider,
    döm i min sak!
60 Du ser all deras hämndlystnad,
    alla deras planer mot mig.

שShin

61 Du har hört deras hån, Herre,
    alla deras planer mot mig,
62 mina fienders tal och onda tankar
    mot mig dagen lång.
63 (AC) Se! Vare sig de sitter eller står
    är det mig de hånar i sin sång.

תTaw

64 (AD) Du ska återgälda dem, Herre,
    efter deras händers verk.
65 (AE) Du ska ge dem en slöja över hjärtat,
    din förbannelse ska drabba dem.
66 (AF) Du ska jaga dem i vrede
    och förgöra dem
        under Herrens himmel.

Footnotes

  1. 3:22 Det är HERRENS nåd att det inte är ute med oss, att   Andra handskrifter (så Peshitta): ”HERRENS nåd sinar inte, för”.
  2. 3:38 ont   Straffdom och tuktan (5 Mos 28:15f), inte orätt och ondska (Job 34:10, 1 Joh 1:5).
  3. 3:39 när hon straffas för   Annan översättning: ”en man över”.
  4. 3:51 döttrar   Antingen stadens kvinnor eller byarna kring Jerusalem (jfr Ps 48:12 med not).

Tredje sången om lidande och hopp

Jag är mannen[a] som upplevt lidande
    under hans vredes gissel.
Han har drivit mig in i ett mörker
    där inget ljus finns.
Han har vänt sin hand mot mig,
    om och om igen, dagen lång.

Han har slitit sönder mitt kött och min hud
    och krossat benen i min kropp.
Han har byggt en mur omkring mig
    och omslutit mig med bitterhet och elände.
I mörker har han låtit mig bo,
    liksom de som är döda sedan länge.

Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,
    tunga bojor har han satt på mig.
Hur jag än klagar och ropar,
    vänder han sig bort från min bön.
Med stenblock har han stängt vägen för mig
    och gjort mina stigar oländiga.

10 Han lurar på mig som en björn,
    som ett lejon i ett gömställe.
11 Han har fört mig bort från vägen,
    slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.
12 Han har spänt sin båge
    och riktat den mot mig.

13 Pilar från hans koger
    har genomborrat mina njurar.
14 Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,
    en visa har jag blivit för dem.
15 Han har fyllt mig med bitterhet
    och gett mig malört att dricka.

16 Han har krossat mina tänder med stenar
    och trampat ner mig i stoftet.
17 All frid har försvunnit ur mitt liv,
    och jag har glömt vad lycka är.
18 Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,
    jag hoppas inte längre på något från Herren.”

19 Tanken på mitt elände och min hemlöshet
    är som malört och gift.[b]
20 Jag blir inte fri från minnena,
    jag är bedrövad.
21 Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:

22 Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,[c]
    hans barmhärtighet upphör aldrig.
23 Den är ny varje morgon,
    stor är din trofasthet.
24 Herren är min andel,” säger jag till mig själv.
    Därför vill jag hoppas på honom.

25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
    mot den som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
    vänta på räddning från Herren.
27 Det är nyttigt för en man
    att bära ok som ung.

28 Må han sitta ensam och i stillhet
    när det läggs på honom.
29 Må han trycka ansiktet mot marken,
    kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden
    mot dem som slår honom
och bli överöst med hån.

31 Herren förkastar inte
    för evigt.
32 Även om han ger plågor,
    så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.
33 För han vill inte ge människorna
    plåga och sorg.

34 Att man krossar under sina fötter
    alla fångarna i landet,
35 att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,
36     att man berövar en människa hennes rätt
– skulle inte Herren se det?

37 Vem har kunnat tala och fått det att bli så,
    om inte Herren befallt det?
38 Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
39 Varför ska då någon levande människa
    klaga över sina synder?[d]

40 Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det
    och återvända till Herren.
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan
    och händer till Gud i himlen:
42 Vi har syndat och gjort uppror,
    och du har inte förlåtit.

43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
    dödat utan förskoning.
44 Du har höljt dig i ett moln
    som ingen bön kan genomtränga.
45 Du har gjort oss till sopor och avfall
    bland folken.

46 ”Alla våra fiender
    hångrinar åt oss.
47 Skräck och fallgropar möter oss,
    förödelse och undergång.”
48 Strömmar av tårar flödar från mina ögon,
    för dottern mitt folk går under.

49 De flödar ur mina ögon
    oupphörligen, ändlöst,
50 tills Herren blickar ner
    och ser det från himlen.
51 Det gör mig ont att se
    hur de unga kvinnorna i min stad lider.[e]

52 De jagade mig som en fågel,
    de som utan orsak var mina fiender.
53 De försökte ta mitt liv i en grop
    och kastade stenar på mig.
54 Vattnet strömmade över mitt huvud,
    jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.

55 Men nerifrån gravens djup
    ropade jag ditt namn, Herre,
56 och du hörde min vädjan:
    ”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”
57 Du kom nära mig när jag ropade,
    och du sa: ”Var inte rädd!”

58 Herre, du har tagit dig an mig
    och gett lösen för mitt liv.
59 Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.
    Herre, skaffa mig rätt!
60 Du har sett deras hämndlystnad,
    alla sammansvärjningar mot mig.

61 Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,
    alla deras sammansvärjningar mot mig,
62 allt som mina fiender
    viskar och mumlar mot mig dagen lång.
63 Se hur de sjunger nidvisor om mig
    vare sig de sitter eller står.

64 Herre, straffa dem
    så som deras gärningar förtjänar.
65 Täck deras innersta med en slöja,[f]
    låt din förbannelse komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och utplåna dem,
    låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!

Footnotes

  1. 3:1 Vem denne man representerar framgår inte, men kanske Jeremia själv (som antas ha skrivit Klagovisorna); kanske för han s.a.s. det lidande folkets talan. Annars skildras Jerusalem som en kvinna, dotter Sion.
  2. 3:19-21 Grundtextens innebörd är osäker. …därför håller jag ut i v. 21 är mycket likt Därför vill jag hoppas på honom i v. 24 (samma verb i hebreiskan, så även i v. 26, vänta).
  3. 3:22 Enligt andra handskrifter: Herrens nåd tar aldrig slut.
  4. 3:39 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: …klaga när hon straffas för sina synder.
  5. 3:51 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 3:65 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen: Förmörka deras sinnen/innersta…