^2 (A) Sions ädlaste söner
        skattades som fint guld.
    Nu räknas de som lerkärl,
        som verk av krukmakarhänder.

^3 (B) Till och med schakaler
    räcker fram sina spenar
        och låter ungarna dia,
    men dottern mitt folk
            har blivit grym^[a],
        som strutsen i öknen.

^4 (C) Dibarnets tunga fastnar
        i gommen av törst.
    Små barn ber om bröd,
        men ingen ger dem något.

⁵ De som förr åt läckerheter
        tynar bort på gatorna.
    De som växte upp i purpur^[b]
        ligger nu i dyn.

^6 (D) Missgärningen hos dottern mitt folk
        är större än synden i Sodom,^[c]
    som ödelades på ett ögonblick
        utan att röras av människohänder.

⁷ Hennes furstar glänste mer än snö,
        de var vitare än mjölk,
    deras kroppar var rödare än korall,
        deras gestalter var som safir.

⁸ Nu är deras ansikten mörkare än sot,
    man känner inte igen dem
        på gatorna.
Deras hud stramar över benen,
    den är torr som trä.

^9 (E) Lyckligare var de som dödades
            med svärd
        än de som nu dödas av hunger,
    som tynar bort i plåga
        av brist på markens frukter.

^10 (F) Med egna händer
    har ömsinta mödrar kokat
        sina barn
    för att ha dem till föda
        när dottern mitt folk gick under.

^11 (G) Herren tömde ut sin vrede,
        han öste ut sin vredesglöd.
    I Sion tände han en eld
        som förtärde dess grundvalar.

¹² Ingen av jordens kungar
        hade trott det,^[d]
    ingen av världens invånare,
        att någon ovän eller fiende
    skulle komma in
        genom Jerusalems portar.

^13 (H) Det kom för hennes profeters synder
        och hennes prästers
            missgärningar,
    för att de spillde rättfärdigas blod
        där inne i staden.

^14 (I) Som blinda irrar de på gatorna,
        fläckade av blod
    så att ingen vågar röra
        deras kläder.

^15 (J) ”Bort! Oren!”
        ropar man till dem.
    ”Bort, bort! Rör dem inte!”
        De flyr, de irrar omkring.
    Bland hednafolken säger man:
        ”Här får de inte bo längre.”

^16 (K) Herren själv har skingrat dem,
        han vill inte ta sig an dem mer.
    Prästerna får ingen respekt,
        de äldre får ingen barmhärtighet.

^17 (L) Våra ögon sviker oss
        när vi förgäves söker efter hjälp.
    Vi har spanat och spanat
        efter ett folk som ändå inte kan
            rädda oss.^[e]

¹⁸ De vaktar på våra steg
    så att vi inte vågar gå
        på våra gator.
    Vårt slut är nära,
        våra dagar är ute,
    ja, vårt slut har kommit.

¹⁹ Våra förföljare var snabbare
        än himlens örnar.
    De jagade oss över bergen
        och låg på lur i öknen för oss.

^20 (M) Vår livsande, Herrens smorde,^[f]
        fångades i deras fallgropar.
    Om honom sade vi:
        ”I hans skugga ska vi leva
            bland hednafolken.”

^21 (N) Gläd dig och jubla, dotter Edom^[g],
        du som bor i landet Us.
    Bägaren ska komma till dig också,
        du ska bli drucken
            och ligga naken.

^22 (O) Straffet för din skuld har nått sitt slut,
        dotter Sion.
    Han ska inte mer föra bort dig
        i fångenskap.
    Men din skuld, dotter Edom,
        ska han straffa,
    han ska avslöja dina synder.