Denna profetia är Herrens ord till Israel genom Malaki.

Herrens kärlek till Israel

(A) [a]Jag har älskat er, säger Herren.
    Och ni frågar:
        ”Hur har du älskat oss?”
    Var inte Esau bror till Jakob?
        säger Herren.
    Jakob älskade jag,
(B) men Esau hatade jag.
    Jag gjorde hans berg
        till en ödemark[b]
    och gav hans arvedel
        åt öknens schakaler.
Om Edom säger: ”Vi är krossade,
    men vi ska bygga upp
        ruinerna igen”,
    så säger Herren Sebaot:
        De bygger upp,
            men jag ska riva ner.
    De ska kallas
        ”gudlöshetens land”
    och ”folket som Herren
        är vred på för evigt”.
Era ögon ska se det,
        och ni ska säga:
    Herren är upphöjd
        utanför Israels gränser.”

Förakt för Herren

(C) En son hedrar sin far
        och en tjänare sin herre.
    Men om jag är en far,
        var är då hedern jag borde få?
    Och om jag är en herre,
        var är då vördnaden för mig?
    Detta säger Herren Sebaot
        till er präster
            som föraktar mitt namn.
    Och ni frågar:
        ”Hur har vi föraktat ditt namn?”
Genom att ni offrar oren mat
        på mitt altare.
    Och ni frågar:
        ”Hur har vi kränkt din renhet?”
    Genom att ni säger:
        Herrens bord
            betyder ingenting.”
(D) Om ni bär fram
    ett blint djur som offer,
        är inte det något ont?
Om ni bär fram
    det som är lamt och sjukt,[c]
        är inte det något ont?
    Kom med sådant
        till din ståthållare[d]!
    Tror du han blir glad
        och tar emot dig?
    säger Herren Sebaot.

Men bönfall nu inför Gud
        att han förbarmar sig över oss.
    När det kommer sådant
        från era händer,
    ska han då ta emot er?
        säger Herren Sebaot.
10 (E) Kan inte någon av er
        stänga tempeldörrarna,
    så att ni inte tänder min altareld
        förgäves!
    Jag har inte behag till er,
        säger Herren Sebaot,
    jag har ingen glädje
        i offergåvorna från er hand.

11 (F) Från solens uppgång
        till dess nedgång
    ska mitt namn vara stort
        bland hednafolken.
    På varje plats ska man bära fram
        rökoffer och rena offergåvor
            åt mitt namn.
    Ja, mitt namn ska vara stort
        bland hednafolken,
    säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
    Herrens bord är orent
        och maten där är värdelös.”
13 Ni säger: ”Det är inte mödan värt!”
    och fnyser åt det,
        säger Herren Sebaot.
    Ni kommer med stulna,
        halta och sjuka djur
            och bär fram det som offer.
    Ska jag ta emot det från er
        med glädje? säger Herren.

14 Förbannad är den bedragare
    som har ett djur av hankön
        i sin hjord
            och lovar att ge det,
    men sedan offrar ett skadat[e] djur
        till Herren.
    För jag är en stor Kung,
        säger Herren Sebaot,
    och mitt namn är fruktat
        bland hednafolken.

Footnotes

  1. 1:2 f Citeras av Paulus i Rom 9:13.
  2. 1:3 gjorde hans berg till en ödemark   Edom, som härstammade från Jakobs bror Esau (1 Mos 25:30, 36:1) och låg söder om Döda havet, hade överfallit judarna när de var svaga och därför drabbats av Guds dom. Se Jer 49 och Hes 25.
  3. 1:8 blint … lamt … sjukt   Ett offerdjur skulle vara felfritt, som förebild till Kristus (3 Mos 22:19).
  4. 1:8 till din ståthållare   Som skatt till ståthållaren som styrde Juda för perserrikets räkning.
  5. 1:14 skadat   Annan översättning: ”kastrerat” (jfr 3 Mos 22:24).

Profetia.

Herrens ord till Israel genom Malaki.

Herren älskar sitt folk

”Jag har älskat er, säger Herren. Men ni säger: ’På vilket sätt har du älskat oss?’ Var inte Jakob och Esau bröder? säger Herren. Jag älskade Jakob men hatade Esau. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arv åt öknens schakaler.”

Om Edom säger: ”Vi är krossade, men vi ska åter bygga upp ruinerna,” så säger härskarornas Herre: ”Låt dem bygga, jag kommer ändå att riva ner det. Det ska kallas ondskans land och folket som Herren vredgas på för evigt. Ni får se det med egna ögon, och då ska ni säga: ’Herren är stor, även bortom Israels gränser!’

Israels otrohet

(1:6—2:16)

Herren kräver felfria offer

En son hedrar sin far och en tjänare sin herre. Om jag är en far, var är min heder? Och om jag är en herre, var är min respekt? Detta säger härskarornas Herre till er präster, som föraktar mitt namn.

Då frågar ni: ’På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?’

Genom att ni har burit fram oren mat på mitt altare.

Ni frågar: ’På vilket sätt har vi gjort dig oren?’

Genom att säga att Herrens bord kan föraktas. När ni bär fram ett blint offerdjur, är det inte något ont? När ni bär fram ett halt och sjukt offerdjur, är det inte något ont? Försök komma med sådana offer till din ståthållare! Skulle han gilla dig och ta emot dig välvilligt? säger härskarornas Herre.

Nu vädjar ni till Gud att han ska vara nådig mot oss! Skulle han, när ni nu har sådant i era händer, vara välvilligt inställd mot er?” säger härskarornas Herre.

10 ”Om ändå någon av er ville stänga tempeldörrarna och låta bli att i onödan tända eld på mitt altare! Jag vill inte veta av er, säger härskarornas Herre, och jag kan inte ta emot era offer. 11 Från öster till väster ska mitt namn bli stort bland folken. På alla platser ska man bära fram rökelse och rena offer åt mitt namn, för mitt namn är stort bland folken, säger härskarornas Herre.

12 Ni däremot vanhelgar det och säger att Herrens bord är orent och hans mat är värd förakt. 13 Ni säger: ’Så besvärligt!’ och fnyser bara, säger härskarornas Herre. Ni kommer med stulna, halta och sjuka djur för att offra. Skulle jag kunna ta emot sådant av er? säger Herren. 14 Förbannad är den bedräglige som lovar att offra ett handjur från sin hjord och sedan ändå offrar ett missbildat djur åt Herren. För jag är en stor kung, säger härskarornas Herre, och mitt namn är fruktat bland folken.