Vilket bud är viktigast?

(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)

²⁸ En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”

²⁹ Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. ³⁰ Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’^[a]

³¹ Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’^[b] Inget bud är viktigare än dessa.”

³² Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. ³³ Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”

³⁴ När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till David?

(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)

³⁵ När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:

”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? ³⁶ David har ju själv sagt, ledd av Anden:

³⁷ David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”

Folkskarorna lyssnade gärna till honom.

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)

³⁸ Han fortsatte sin undervisning:

”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, ³⁹ ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. ⁴⁰ De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”

En fattig änka ger allt hon har

(Luk 21:1-4)

⁴¹ Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. ⁴² Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.

⁴³ Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, ⁴⁴ för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”

Den goda samariern

(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)

²⁵ En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

²⁶ Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”

²⁷ Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”^[a]

²⁸ ”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”

²⁹ Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”

³⁰ Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.

³¹ Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. ³² Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.

³³ Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande. ³⁴ Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom. ³⁵ Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer^[b] och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’

³⁶ Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”

³⁷ ”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde.

Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”

Jesus besöker Maria och Marta

³⁸ När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta. ³⁹ Marta hade en syster som hette Maria, som slog sig ner vid Herrens fötter och lyssnade till hans tal.

⁴⁰ Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”

⁴¹ Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket! ⁴² Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”