28 (A) Jag säger er sanningen[a]: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Jesu familj

31 (B) Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. 32 Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." 33 Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" 34 Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. 35 (C) Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:28 Jag säger er sanningen   Ordagrant: "Amen, jag säger er". Hebr. amén betyder närmast "sant", "trovärdigt". Jesus använder uttrycket ofta och kallar sig själv för "Amen" (Upp 3:14) och sanningen själv (Joh 14:6).

28 Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar. 29 Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”

30 De hade nämligen sagt att han hade en oren ande.[a]

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Luk 8:19-21)

31 Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom.

32 Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” 33 Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” 34 Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. 35 Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:30 Här ges den tydligaste förklaringen för den oförlåtliga synden: att medvetet hävda att Jesus agerade i den ondes kraft; jfr Matt 12:31.

10 (A) Var och en som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande kommer inte att få förlåtelse.

Read full chapter

10 Vem som än säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som hädar den heliga Anden kommer aldrig att bli förlåten.

Read full chapter

Varning för avfall

26 (A) För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 (B) utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 (C) Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 (D) Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar[a] det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 (E) Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.[b] 31 (F) Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 (G) Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp[c] och mycket lidande. 33 (H) Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 (I) Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.

35 (J) Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 (K) Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 (L) För:

Ännu en kort liten tid,
    så kommer han
        som ska komma,
    och han ska inte dröja.
38 (M) Min rättfärdige ska leva av tro.
    Men drar han sig undan,
        har min själ ingen glädje
            i honom.[d]

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:29 föraktar   Ordagrant: "betraktar som orent".
  2. 10:30 5 Mos 32:35f, Ps 135:14.
  3. 10:32 den första tiden … hård kamp   Kanske åsyftas oroligheterna i Rom under Claudius runt år 50 e Kr, då kejsaren enligt historikern Suetonius utvisade judar efter stridigheter på grund av en viss "Chrestus" (jfr Apg 18:2).
  4. 10:37f Hab 2:3-4.

26 Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna. 27 Nej, då väntar en fruktansvärd dom och en förtärande eld som ska utplåna Guds fiender. 28 Redan den som vägrade att lyda Moses lag blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld. 29 Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som trampar på Guds Son, vanhelgar förbundsblodet som han helgades i, och smädar nådens Ande? 30 Vi känner ju honom som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem”, och: ”Herren ska skaffa rätt åt sitt folk.”[a] 31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. 33 Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. 34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.

35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. 36 Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.

37 ”Om en kort tid kommer han som ska komma.
    Han ska inte dröja.

38 Men min rättfärdige ska leva genom tro.
    Om han däremot drar sig undan
är han till ingen glädje för mig mer.”[b]

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:30 Se 5 Mos 32:36.
  2. 10:38 Se Hab 2:3-4.