²² kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom ²³ och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” ²⁴ Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.

²⁵ Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. ²⁶ Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. ²⁷ Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, ²⁸ för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” ²⁹ Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.

³⁰ Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”

³¹ Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” ³² Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.

³³ Kvinnan blev förskräckt,^[a] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. ³⁴ Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk^[b]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

³⁵ Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” ³⁶ Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” ³⁷ Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

³⁸ När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. ³⁹ Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. ⁴¹ Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum!^[c]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) ⁴² Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, ⁴³ men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.

⁴¹ Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig ner framför Jesus och han bad honom följa med honom hem, ⁴² eftersom hans enda barn, en flicka på tolv år, höll på att dö.

På vägen dit trängde folket på från alla håll. ⁴³ Där fanns också en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte kunnat bli botad av någon, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare^[a]. ⁴⁴ Kvinnan närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel. Och genast stannade blödningen.

⁴⁵ ”Vem rörde vid mig?” frågade Jesus. Och då alla teg, sa Petrus: ”Mästare, det är ju så många som knuffas och tränger sig på överallt.” ⁴⁶ Men Jesus sa till honom: ”Någon rörde vid mig, för jag kände att det gick ut kraft från mig.”

⁴⁷ När kvinnan förstod att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom.^[b] Sedan berättade hon inför alla varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.

⁴⁸ ”Min dotter”, sa han till henne, ”din tro har gjort dig frisk^[c]. Gå i frid.”

⁴⁹ Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” ⁵⁰ Men då Jesus hörde det, sa han till Jairos: ”Var inte rädd! Tro bara, så ska hon bli räddad!”

⁵¹ När de sedan kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och höll dödsklagan över flickan, men Jesus sa: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.”

⁵³ Då hånskrattade folket åt Jesus, för de visste ju att hon hade dött. ⁵⁴ Men Jesus tog hennes hand och sa högt: ”Flicka, ställ dig upp!” ⁵⁵ Genast återvände hennes ande och hon reste sig upp. Sedan sa Jesus till dem att ge henne något att äta. ⁵⁶ Hennes föräldrar blev alldeles häpna, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt.