³⁵ Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” ³⁶ Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” ³⁷ Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

³⁸ När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. ³⁹ Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. ⁴¹ Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum!^[a]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) ⁴² Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, ⁴³ men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.