³⁸ När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. ³⁹ Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. ⁴¹ Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum!^[a]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) ⁴² Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, ⁴³ men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.

⁵¹ När de sedan kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och höll dödsklagan över flickan, men Jesus sa: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.”

⁵³ Då hånskrattade folket åt Jesus, för de visste ju att hon hade dött. ⁵⁴ Men Jesus tog hennes hand och sa högt: ”Flicka, ställ dig upp!” ⁵⁵ Genast återvände hennes ande och hon reste sig upp. Sedan sa Jesus till dem att ge henne något att äta. ⁵⁶ Hennes föräldrar blev alldeles häpna, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt.