Jesus botar en besatt

5 ^(A) Så kom de över till gerasenernas område^[a] på andra sidan sjön. ² När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande ³ och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. ⁴ Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. ⁵ Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

⁶ När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom ⁷ och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" ⁸ Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" ⁹ Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."^{[b] 10} Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

¹¹ Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. ¹² Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" ¹³ Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

¹⁴ De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. ¹⁵ När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. ¹⁶ De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. ¹⁷ Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. ¹⁹ Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." ²⁰ Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis^[c] allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

Jairus dotter och den sjuka kvinnan

^21 (B) När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön. ^22 (C) En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter ²³ och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk^[d] och får leva." ²⁴ Då gick Jesus med honom.

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. ^25 (D) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. ²⁶ Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre. ²⁷ Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, ²⁸ för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." ²⁹ Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

^30 (E) Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" ³¹ Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?" ³² Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

³³ Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. ^34 (F) Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

^35 (G) Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?" ³⁶ Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro." ³⁷ Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, ^38 (H) och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. ^39 (I) Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom.

Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg. ⁴¹ Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!" ⁴² Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. ⁴³ Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.

Jesus botar en besatt

^26 (A) De seglade in till gerasenernas område^[a], som ligger mitt emot Galileen. ²⁷ När Jesus steg i land, möttes han av en man från staden. Han var besatt av onda andar och hade inte haft kläder på sig på länge, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. ²⁸ När han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"

²⁹ Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den hållit honom i sitt grepp. Han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och blivit bevakad, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onda anden. ³⁰ Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion^[b]", för det var många onda andar som hade kommit in i honom. ³¹ Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.

³² Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen. Det tillät han. ³³ Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.

³⁴ När herdarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. ³⁵ Folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som andarna hade lämnat sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då blev de rädda. ³⁶ De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk^[c]. ³⁷ Allt folket från gerasenernas område bad då att Jesus skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten och vände tillbaka.

³⁸ Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: ³⁹ "Gå hem igen och berätta om allt som Gud har gjort med dig." Då gick han och ropade ut över hela staden allt som Jesus hade gjort med honom.

Jesus uppväcker Jairus dotter

⁴⁰ När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom. ^41 (B) Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom, ⁴² för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende.

På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus. ^43 (C) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat^[d] bli botad av någon. ⁴⁴ Hon kom bakifrån och rörde vid hörntofsen^[e] på hans mantel, och genast stannade hennes blödning.

⁴⁵ Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." ⁴⁶ Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." ⁴⁷ När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. ^48 (D) Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."

^49 (E) Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer." ⁵⁰ Jesus hörde det och svarade honom: "Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad." ^51 (F) När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och sörjde henne^[f]. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." ⁵³ Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

^54 (G) Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" ⁵⁵ Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta. ^56 (H) Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad. Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.