Jesus går på vattnet

(Mark 6:45-51; Joh 6:16-21)

²² Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. ²³ Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.

²⁴ Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden. ²⁵ Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. ²⁶ Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.

²⁷ Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”

²⁸ Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.” ²⁹ ”Ja”, sa Jesus. ”Kom!”

Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus. ³⁰ Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han. ³¹ Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.

”Så lite tro du har!” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?” ³² Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden. ³³ De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”

Jesus botar alla som rör vid honom

(Mark 6:53-56)

³⁴ När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, ³⁵ och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området, och snart kom folk dit med alla sina sjuka. ³⁶ Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.

Jesus går på vattnet

(Matt 14:22-33; Joh 6:16-21)

⁴⁵ Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket kom därifrån. ⁴⁶ Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be.

⁴⁷ När det blev kväll var båten mitt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land, ⁴⁸ såg hur de slet vid årorna eftersom de hade motvind.

Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina lärjungar, gående mot dem på vattnet, och skulle gå förbi dem. ⁴⁹ Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke. ⁵⁰ Alla såg de honom och blev förskräckta.

Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.” ⁵¹ Sedan steg han i båten till dem, och i samma stund lade sig vinden.

De var alldeles häpna. ⁵² De hade ännu inte fattat det där med bröden heller. Deras hjärtan var förstockade.

Jesus botar alla som rör vid honom

(Matt 14:34-36)

⁵³ När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, där de gick i land. ⁵⁴ Och så snart de steg ur båten kände människorna igen Jesus. ⁵⁵ De sprang runt i hela området och började bära fram sjuka på deras bäddar till de platser där de hörde att han befann sig. ⁵⁶ Överallt dit han kom, i städer och byar och på gårdar, bar man ut de sjuka i det fria och bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.